Perspektiv
efter cancer och efterföljande behandling
borde man ha fått lite perspektiv.....
Näpp!!
Jag är förkyld
och det är syndast i vääääääärlden om mig!!!
kram
ingla
däbbd i nädan
Andra lösningar
och min sanslösa lathet
har gjort mig mycket smart.
Jo, jag har ofta mycket rationella och kvicka små lösningar.
Sådana som ger stort resultat med lite arbete....
Jag vill nu påpeka två ställen jag inte varit inblandad i
hur man löst arbetsgången....
1.
Jag går till vårdcentralen med ett mycket fult födelsemärke
och en knöl i nacken
(Nej, Hallon, inte mitt huvud!!)
Vårdcentralen remitterar mig till ett ställe*
där doktorn menar följande:
Näe, jag har ingen lust alls att att bort de där två sakerna....
Jag svarar att har man nu tröskat igenom
en canceromgång med div efterföljande behandlingar
ja, då är man inte speciellt pigg
på konstiga födelsemärken och växande knölar.
Det struntade han i.
Då spände jag ögonen i honom o såg arg ut
tills han remitterade mig till Hudkliniken.
Igår var jag på hudkliniken.
Där slänger man bara en bläng på mina två oönskade behag
och börjar skriva en remiss.
TILL SAMMA DOKTOR SOM REMITTERADE MIG DIT....
Ja, han som inte vill skära i mig...
När jag berättar bakgrunden ler doktorn finurligt och säger:
- Mycket möjligt, men nu MÅSTE han.......
Och det är ju bra
för då blir jag ju av med dem...
Men är det någon mer än jag som ser
ett mycket tydligt ställe att spara in lite pengar????
2.
Efter mitt besök hos doktorn idag gick jag till Apoteket.
Jag tar turlapp och väntar.
Det blir 43 och jag kliver fram.
När människan bakom disken inser att jag är en krånglig en
- alltså jag vill ha fler medusiner,
inte bara en eller två,
då talar hon om att jag minsann får vänta till en av hennes två kollegor är klara
(Hon visar med handen två stycken sittandes till vänster)
Jag muttrar lite men backar lite o ställer mig att vänta.
Och vänta
Jag tittar lite på hyllan närmast
men varken dagen-efter-piller,
ägglossningstest eller massagestavar
fångar mitt intresse.
Så jag liksom ställer mig och gör ingenting.
Då inser jag:
Till vänster sitter två människor och sliter rumpan av sig.
Den ena har en dam med synnerligen dålig hörsel
(och antagligen kort komihåg) hos sig.
Den andra en så pass missnöjd kund
att hon är tvungen att ringa en tillverkare.
Det är en av dessa två som ska ta hand om
mitt oerhört stora ärende - tre medusiner.
Till höger har vi tre kassor öppna,
med alltså tre personal bakom,
utan en enda kund!!!
Vi är tre som står och väntar
på två hysteriskt upptagna,
medan tre står och har tråkigt.
Eller ja, vi är ju sex personer som har tråkigt.
Tänk om vi kunnat umgås lite,
då hade jag fått min medusin lite fortare
och de två slitvargarna inte behövt stressa så....
Är det bara jag
som ser utrymme för förbättring??
Nu ska jag försöka somna om.
Klockan är 04.45
men jag har redan sovit några timmar
och kommer säkert somna snart igen
så det är lugnt...
kram
ingla
*
Vill inte tala om var/vem
Han kanske bara hade en dålig dag.....
Kall fredag
hör jag Kondrup tala om att Örebro haft - 26 idag.
Tjena, jag märkte det....
Vi var in en sväng till stan idag,
N, E, C och jag.
Vi fixade lite ärenden
och stoppade i oss hamburgare.
Och nu kom jag ihåg igen att Burger King inte är min grej......
Men i morse var jag ju tvungen
att tota ihop 40 tekakor
eftersom jag joxade ihop mjölk och havregryn igårkväll.
Jag nämnde häromdagen att foto på mitt senaste handarbete skulle komma.
Jag har ångrat mig.
Eftersom jag stickade efter eget nypåhittat recept
så blev det inte så himla behändigt.
Började idag på en förfinad version
så den kanske fotas senare.....
En söt sköterska ringde idag
och erbjd mig en doktorstid på måndag.
Tack tack....
Av en händelse så blir det till min FAVVO doktor
och det gör mig barnsligt förtjust.
Finns lite jag behöver tala med henne om.
Dels har jag lite cancer i fingret...
Hmmm det var inte lika bra uttryck idag
som det var för några år sedan.....
Jag menar alltså att jag har ont i en fingerled
och vet inte riktigt vad det är.
Beror antagligen på lite vanlig hederlig artros
på den gamla kärringen
-i kombo med att de antiinflammatoriska pillren tagit slut....
JAG HAR ALLTSÅ INTE CANCER NÅGONSTANS!!
Ohh vad bra det blir att träffa Daniela!!!
Nu ska jag plocka ihop mig
och försöka göra en vettig sömntid.....
kram i kylan
ingla
Aldrig nöjd
Har ju haft det lite körigt med sömn.
Men nu senaste två dygnen (tror jag)
har jag sovit - mycket.
Det är bara det att själva sovandet
sker mycket på dagtid.
Och det är jag ju såklart inte nöjd med!!
Så planen inför imorgon är att gå upp "tidigt"
hur jag än har sovit under natten,
för att sedan kanske sova vettigt på natten.
I planen ingår givetvis att hålla mig
lååååååångt bort från sängen under dagen
ifall trötthet slår till........
Så vill jag nämna att det känns konstigt att inte gå till V-skolan idag
eftersom alla mina kollegor började jobba.
kram
ingla
Känsliga tittare....
..... ombedes byta till en annan kanal.
För nu är jag arg.
Nej , det är jag inte,
jag är topp tunnor vansinnigt förbannat jäkla
arg.
Alltså
jag överlevde cancerbesked,
operation
och allt det där.
Jag mådde konstant illa i 12 veckor,
tappade håret
och gick upp en miljon trehundratusenfyrahundrafemtioen kilon
(Och det behövde jag ju!!)
De följande 12 veckorna
- alltså cellgift nr 2
kan jag fan inte ens beskriva.....
Pendla en gång per dag till strålningen i Linköping
med lunginflammation
var ju som ni förstår ljuvligt
Opererade in portar
och opererade ut.
Röntgenundersökningar
av det ena och det andra.
Ekonomin gick i kras
och det gick inte så smärtfritt
att komma tillbaka till jobbet.
Jag tog mig igenom attacker av dödsångest
och har lyckats lotsa min dotter genom allt detta.
Ska jag då behöva knäckas av att inte få sova??????????
ingla
(inte så jäkla kramig)
TILLBAKA!!!
Jippi och hoppla!!
Hade en rejäl feberdust
men jag tror att jag med allsköns knark
nu lyckats få den att fatta
att feberfrossa inte är så himlana skoj.
Snorproduktionen är nu nere på ett minimum
och det är jag lyrisk över!!!
Jag inser dock att host-hotet
är allvarligt.
Men jag gör det lilla jag vet
för att ducka.
Underbart att slippa avsluta detta år
i sjukdomens tecken.
kram
ingla
Fesjyyyld!!
och envis nässköljning
gör att trots att jag inser att jag är dyngförkyld
så kan jag inte klaga så mycket.
Jag har bara korta stunder då jag är täppt
och det tackar jag ju för.
Febertopparna håller jag i schack mell allsköns knark
och eftersom jag bor i sängen kan jag somna och vakna hur som helst....
Jag sveper brustabletter hit
och bäljar vätska dit.
Jag har varma julklappsmysstrumpor på fötterna
och svettas om pannan.
Hjärnan är då rakt inte alert
men det behöver den ju inte vara heller.
Gamla filmer har en tendens att vara
lite lika sig själva när man ser om dem.
Mycket finurligt!!
Så, nu orkar jag inte mer.
Jag tänker istället kolla om Tom Hanks får ordning i Vatikanen
och hur galant Stellan Skarsgård tar över rutan......
På återhörande...
kram
ingla
Skönt sjukt
Blev inte så himlans imponerad
men jag hade en trevlig dag med Ingrid....
Vi gjorde Nora först
ville visa henne hur fin sta´n är.
Sedan drog vi till Örebro....
Äh, så mycket shopping blev det inte
men jag fick Sols julklapp utbytt i alla fall.
En liten tuggummiautomat
som visade sig trasig.
Nu är den som sagt utbytt
och Gulle-Ingrid tog med den till dottern.
När jag vinkat av Ingrid vid bussen
och satte mig i bilen kände jag den
- förkylningen.
Nu är alla måsten gjorda
och alla omkring mig blivit friska
så nu är det min tur.
Men jag kan inte riktigt klaga...
För det första så har jag proppat mig full
med all "bli bättre grejs" jag har hemma.
För det andra har jag lärt mig
att spola näsan med koksaltlösning.
Och för det...
äh,
och så har jag så lyxigt att
jag har inga krav på mig,
jag blir ompysslad,
sängen är skön,
filmen är bra,
datorn är nära,
och jag har massor att läsa
osv
Ja, så bra har jag det!
Hur har du det??
kram
ingla
Trötthetar
Tankar far verkligen runt
precis som de vill
då jag är vaken om natten.
Jag har ett lagom IQ-befriat spel på nätet
som jag kan försätta mig med.
Det tackar jag för.
Men tankarna far, så där lite lagom,
i alla fall……
Jag förstår exempelvis nu
varför jag haft sååå svårt att sova.
Om man jämför med för en tid sedan
så sover jag ju nu som en utsliten bebis.
Jag har upplevt sömnlöshet,
jag vet vilken tortyr det är.
Vad bra!!
Nenne har i många år
lidit av just sömnlöshet.
Han menar att han nog sover lite bättre nu
(tror jag det, jag orsakar väl total utmattning)
men problemet finns här,
klart och tydligt.
Och jag kan då ärligt säga:
-Jag vet hur det känns!!
Det känns bra, för innan
visste jag faktiskt inte tyngden
i just denna variant av tortyr.
Nu ska vi bara filura ut
hur vi kan göra,
vad det finns för lösning…
Idéerna vi kom fram till inatt
var kanske inte så himlans konstruktiva
men jag fick skratta mig lealös i alla fall.
Höstlov nu.
Jag har kollegor som nog inte skulle överlevt
om lovet inte kommit precis just nu.
Så vilken tur!!
Jag hoppas att de vilar upp sig ordentligt.
Samtidigt blir jag ju såååå ilsken.
Detta lov borde inte vara till för att
exempelvis Christina ska överleva,
det borde vara till för att hon ska hinna njuta av hösten.
Fyra lediga dagar
så hon hinner inse att vintern kommer,
att julen är för dörren .
Ja, det hon inte hinner eller orkar
då hon jobbar minst 45.5h i veckan.
Lite kompensation för alla kvällar och helger
hon redan har betalt med.
Men inte kan hon njuta nu inte,
nej hon har fullt upp med att
utslitet skrapa ihop
all överlevnadsinstinkt hon kan uppbåda
- för att orka jobba till jul…….
Fasiken vad ilsk jag blir.
Jag har också höstlov.
Att inte ta tåget till Norrköping
var mer betydelsefullt
än jag anade.
Jag älskar mitt Norrköping!
Jag har flyttat därifrån tre gånger tidigare,
men alltid kommit tillbaka.
Måste hela tiden påminna mig om
att det bara ligger 2h bort.
Och att jag bara är 2h bort
från mina vänner.
För det finns ju vänner,
som är så mycket vänner,
att de liksom är familj……
Hmmm
Ingela flyttar hemifrån……
Nä, nu blev det inte så muntert plötsligt.
Jag tar och tassar ned
och lägger en arm om det som gör det värt……
(Hoppas han sover.......)
kram i natten
ingla
Söndag i hela kroppen
Trötta tankar
Avportiserad
Liten komihåg-lapp
Det finns ju den här gamla ni vet:
Dagen i dag är en märklig dag
-den är din!!
Men idag känns det mer som;
Dagen idag är en rutten dag
- den är min
Så vad göra?
It´s just a moment
This time will pass
It´s a beautiful day
Don´t let it get away
Ja nu är det ju upp till bevis,
tjatar jag alltid om detta
och hoppas att ni kan se något gott i varje dag
Ja, inte tänker jag vara sämre!!
Idag ska jag ta tåget till Nora tillsammans med min underbara unge!
Min underbara unge som är frisk och hel.
Som känner mig mest av alla
- och ändå påstår att hon älskar mig.
Som är klok som en bok
och vill alla väl
utan att vara mesig.
I Nora finns Nenne
som fattar vad jag säger,
vill mig väl
och gärna avlastar mig - bara han kan.
Imorgon kommer Ingrid
som skulle gå genom eld och vatten
för mig och min unge.
Hon ska med mig och Sol....
... till Oxhälja,
årets höjdpunkt,
marknaden i Filipstad.
Efter marknaden ska jag sedan till jobbet
och på jobbet finns det arbetskamrater
jag gärna har till vänner.
Som bryr sig om mig
och vill mig väl.
Och före, under och efter denna ruttna dag
så har jag människor,
som vet vem jag är
men ändå väljer att tycka om mig.
Uppmuntrande ord,
förslag på lösningar,
eller ett skämt
- för att få mig att skratta.
De flesta, inte alla,
men de flesta jag bryr mig om
är någotsånär friska.
Ingen jag känner svälter
eller lever i krig.
Så om jag då läser noga:
It´s just a moment
This time will pass.
Ja, då kan jag minnas
att hur ruttet det än är
så går det över.
Jag har det väldigt bra!!!
Tack!!
Dagen idag är en märklig dag
- den är min!!!!
kram
ingla
Ny dag!!
är ord jag skulle vilja utrota.
Ja, och dess innebörd alltså!!!
Mitt underbara Campusjobb har gett mig gråa hår
(det har bara cancern lyckats med förut)
och tårarna har varit mycket nära.
Äh, det är bara att erkänna
- jag hade inte tid eller ork att grina.....
Så har jag även insett att mina arbetsuppgifter på jobbet
lär förbli mina arbetsuppgifter.
Och jag tror faktiskt inte
att jag klarar av dem.
Men jag är för sliten för att slåss......
--<--<-@
Men nu är det en ny dag!!
Sol blir med mig till Nora!!!
Och i kväll befinner jag mig hemma
tillsammans med Sol och Nenne.
Jag ska hålla mig vaken tills jag stupar
bara för att kunna njuta
så länge som möjligt.
Denna återhämtningsperiod (helg)
lär verkligen få vara just det.
Återhämtning är just vad jag behöver nu!!
kram
ingla
It´s just a moment - This time will pass
Rumpan som vägvisare
Från måndag är jag sjukskriven 75% igen.
Lite deppigt.
Ett steg framåt,
två tebax......
Hmm om man skulle ta o sätta rumpan
i den riktning som man vill.
Då borde det ju gå fortare.....
kram
ingla
It´s just a moment - This time will pass
Osynligt inlägg
Jo, det är det.
Mitt arma lilla huvud har inte plats med 50% jobb,
inte min själ heller.
Insikten kom över mig nyss
då jag insåg att jag var tvungen att tacka nej
till en underbar inbjudan.
En inbjudan till att bara vara,
umgås,
äta,
och prata om allt och inget.
Men det var ju tvunget att skrivas in i kalendern.
Och skrivs det in i kalendern
måste det ju in i mitt huvud.
Och där får det inte plats!
Där får det inte plats.
I skrivande stund kommer även insikten
att jag faktiskt - på allvar -
slogs av tanken att ställa in min tid hos Ulla Kurator idag.
Ja, för att få livet att gå ihop.
Men hallå!!
Mina stunder med henne är ju en av anledningarna till att jag överlever!!!!
Hmm
Jag undrar jag vad man gör åt detta??
Ja, det har jag i alla fall inte tid att grunna över nu.
kram
ingla
Hoppas Kerstin mår bra!!
fick jag först göra en sväng till Linköping på morgonen.
På den nucleärmedusinska avdelningen fick jag nämligen först
en liten spruta (tre små stick) med strålat tjafs i.
Detta för att man skulle kunna hitta portvakten (1a lymfkörteln i armhålan).
I alla fall;
Kvinnan som gav mig dessa tre stick (vilka inte ens kändes)
berättade att hon själv hade tagit prover på en knöl i bröstet.
Jag sa att jag höll tummarna och sedan åkte jag till min operation.
Idag var jag tillbaka på just nukleärmedusinska avdelningen,
jag ska röntga skelettet och då måste man stråla som ett fyrljus igen.
Jag frågade efter sköterskan,
givetvis mindes jag ju inget namn men jag hade ju datum för min operation att gå efter.
Jo, kvinnan som besprutade mig idag trodde nog att det var Kerstin.
Det stämde i tid.
Men tyvärr, det hade blivit operation och vad jag gissade någon slags behandling.
Dock förstod jag det som om hon var tillbaka eller i alla fall på väg tillbaka.
Kerstin har nämligen semester nu.
Jag hälsade till henne, inte för att hon minns mig,
men kanske har hon en dålig dag någon gång,
då vill jag att hon ska veta, att jag faktiskt tänkt på henne.
För det har jag. Tänkt på henne alltså.
Hon är en av dem som gör vården mänsklig.
En av dem som vågar bjuda på sig själva i denna stora behandlingsapparat.
Hoppas att hon mår bra.
När du läser detta, kan inte du oxå säga;
Hoppas Kerstin mår bra!
Då kan ju inte farmor, Gud och Universum undgå min önskan.
Tack för din medverkan!! ;-)
Kram
ingla
Take this mouth
So quick to critisize
Take this mouth
Give it a kiss
