ingla

Jag har BJ och Skorpan i USA över julen.
Eller jag har och jag har...
De har ju sig själva där såklart.

Men nu är jag lite orolig.
Skorpan har skaffat sig ett hål i foten
(nej pappa, inte en spik i foten...)
som behövde sex stygn.
Vilka kostade en halv förmögenhet
i landet som jag hörde var bäst.

Hur blir det då med golfen
undrar en god och fin kamrat?
Själv undrar jag hur han ska orka
bli med och bära när BJ shoppar till mig och dottern.

Utöver detta är jag orolig för BJ´s mentala hälsa.
Och det törs jag säga nu när hon befinner sig
på andra sidan ett hav.
Något så futtigt som 100mil upp till Lapphelvetet
hade liksom inte hjälp om hon hörde
att jag ifrågasatte antalet bestick i hennes låda.

Jo, tack vare teknikens under
så har vi, med rymdens hjälp,
kontakt minst en gång per dag.

Och igår började hon yra.
Hon sa att jag klagade för lite!
Och ja, jag dubbelkollade om hon råkat skriva fel.
Nä, det hade hon inte.

Jag tänkte säga till henne
att det var lätt för henne att säga
eftersom hon inte pratar med mig så ofta men...

Det gör hon ju!
Vi telefonerar ju till varandra
ett par timmar per dag.

Och henne ljuger jag väldans lite för.
Hon är nämligen min pillerexpert
så henne må jag ju vara ganska sanningsenlig mot.

Och tro mig kära läsare,
jag lever upp till mitt motto:
Jag lider inte i tysthet!!!!

Så denna Juldag går i orons tecken.
Skorpans fot
(som jag gissar läker fort om inte annat i ett par golfskor)
och BJ's mentala tillstånd.
Jag har minsann sett på tv
hur amerikanska mentalvården ser ut. Huva!!!

Hoppas att du har en lugn och fridfull dag!
Tänk efter två gånger innan du ger dig ut bland galningarna på stan!

kram
ingla