ingla

Så, sitter då äntligen på kontoret (hehe)
mår därför jättebra och har fått massor gjort.
Talat med både Onkologen och Vårdcentralen,
skrivit krönika och svarat på ett gäng mail.

Kom igång så pass att jag till och med
kollade jobbmailen.
Insåg dock snabbt mitt misstag och stängde ned,
jag jobbar ju inte förrän på måndag.......
Hmmm Påsklov, jobbar inte förrän måndagen efter den alltså
Så det kan bli (mycket oskyldiga blå ögon)

I och för sig blir det ju lite jobbrelaterat ikväll
eftersom mina ungar har Påskfest.
Jag ser mycket fram emot deras uppträdanden.
De är alltid fullständigt fenomenala!!

Hmmm när jag pratade med Onkologen idag
var de allt lite förvånade att jag jobbade redan.
Hur ska jag tänka om det?

Vet ju att de menar att jag är sjukskriven 100%
men får arbetsträna så mycket jag orkar.
Förskingringskassan menar ju
att jag är sjukskriven 75%
och jobbar 25%.

Själv vet jag inte..
Jo jag vet ju hur mycket jag jobbar
(och hur trött jag är)
men vet inte vad jag tycker,
vad jag orkar
eller vad jag vill.

Eller vad jag vill kanske jag vet,
men vad jag vill
och vad jag borde
är nog inte samma sak precis.

Fast å tredje sidan
så finns det ju inte så mycket
jag kan göra åt det.
Det verkar ju som om FK och mitt jobb bestämmer i alla fall.

Å fjärde sidan
kan jag citera min mamma:
"Ja, gör som du vill
-det gör du i alla fall...."

Tänk att det kan finnas så många viljor
i en och samma person.
Inte underligt att jag är lite trött...

kram
ingla

Japp, idag blev det moppe till jobbet!!
Så mycket grus och sand det finns därute...
Eller fanns ska jag kanske säga,
det mesta har jag nog svalt eller gnuggat in i ögonen.

Kom nyss hem från en facklig kurs.
Huva!!
De ska man inte gå på alls,
man inser bara hur mycket fel man gör
Nä, fy sjutton...

Nu ska jag leta fram en macka
och sedan ska jag slå ihop
som en klubbad säl.
Nja, ska väl äta mackan innan....

kram
ingla

Så har då även jag trillat in på Facebook.
Fast det kan ju å andra sidan vara ett tecken på att något nytt kommer.
Ja, när till och med jag hittat fram brukar saker bli omoderna.
Inte för att just jag hittat dit utan för att jag ska krångla så länge.....

Men vikken otrolig uppfinning alltså
Innan kvällen har jag fått kontakt med 2 Niklasar
som jag inte hört av på åratal!!
Nicke Lilltroll ringde så vi kunde uppdatera oss,
hmm en del världsomvälvande saker i bådas liv...
Fast mest slogs vi om vem som är äldst;
Jag tycker vi litar på Sveriges läkarkår som anser att jag är ung
och att han.....

Den andra Niclas ska jag nu förhöra tangentbordsvägen minsann.
Borde ha hänt mycket där med....

>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>

Sol och jag bestämde att vi skulle göra middagen tillsammans
eftersom vi knappt setts på en vecka.
Jag har ju varit i Jönköping och lagom när jag kom hem
så åkte hon på kurs över helgen.
Sagt och gjort.
Här studsar vi nu runt och gör pizza till bra musik.

Det lite tokiga är dock att jag har min musik på hög volym i högtalarna
-Sol har sin musik i lurarna......

Men vi gör maten tillsammans.

Nä, vi blev som vi blev vi.......

kram
ingla

Ja jag fattar inte hur man kan vara så totalt utsliten
efter att ha gjort fasiken inget vettigt i en hel vecka
men så är det.

Ska jag få något husligt gjort idag
måste jag nog låta både diskmaskin och tvättmaskin gå
samtidigt som jag vattnar blommorna och inventerar kylskåpet.
Det borde jag ju kunna klara av på typ en halvtimme.
Ha, på 30 minuter har jag då liksom "jobbat ikapp".

Idag blir det våfflor hemma hos Hallon,
det blir gott!
Kanske blir det lite sällskapsspel klockan 20.30 då vi släcker världen.
Jag hade tänkt göra lite efterrätt men insåg sedan
att våfflor är ju liksom en efterrätt,
kan bli lite för mycket med något sött efter det.

Tillrättavisningen från Hallon lät inte vänta på sig:
Men hallå, think outside the box!!
Så jag gör lite nötchokladglass...

Och glass är ju jätteenkelt att äta i mörkret!!

kram
ingla

Hur kommer det sig att när man gråtit en hel kväll
så vaknar man oftast med en rejäl huvudvärk
men när man skrattat som en tok
vaknar man bara och ler?

Alltså jag klagar inte,
jag klagar apselut inte,
men jag är helt klart nyfiken.
(Jag har alltså ingen som helst huvudvärk)

Min sista dag i Jönköping är täckt av snö.
Snö på backen,
snö i luften,
snö i ögat
och snö i munnen.
Och faktiskt näsan...

Pappa har dock lovat att innan jag far hemåt
har det övergått till regn(!!)
och att E4an är säker.
Och har pappa sagt så
så är det så.

Det är lite konstigt:
När jag fick barn kom jag på (litegrann)
att jag inte är odödlig.
Och efter cancern tänker jag att
om jag nu klarat cancer
vill jag inte dö i något så futtigt
som en olycka.

Ja, ni fattar ju att jag inte tycker att olyckor är futtiga
men om jag nu överlevde denna tortyr
och alltså inte dog på slutet.
Ja, då vill jag nog fasiken vara kvar ett tag till.

Det är precis lagom att åka hem nu.
Ska bli mycket skönt med egen säng
(fast denna har varit perfekt)
egna saker, egna möbler
och egna husdjur.
Dottern kommer inte hem förrän på söndag ju.

Jag har varit mycket tröttare under veckan än vad jag trodde innan.
Inte bara sovtrött utan även trött i huvudet.
Jag trodde att det skulle bli långtråkigt,
att alla bokstäver jag tog med i olika former skulle vara utlästa osv.
Men det visade sig att jag hade fullt upp med allt som fanns i huvudet.

Nej, nu ska jag ta och packa ihop mig.

kram
ingla

Hmm all elakhet behöver inte vara av ondo....

När jag är till bredden fylld av av av
ja jag vet inte
men jag trodde nog att jag skulle explodera i alla fall
Så ringer Hallon.
Vilken tur!

Jag får vara lite hälsosamt ettrig och elak
och plötsligt gör det inte så mycket
att jag sitter tyst och snäll med damerna
vid alla måltider och hör deras tjafs om kalorier
och deras tävlingar i vem som äter minst.....

Solen skiner här från flera håll
och det utnyttjar jag så gott jag kan.
Det ska visst bli skitväder i morgon så jag får passa på

Jag har även Qigongat idag
Att det var så krångligt att andas
kunde jag väl aldrig trott.
Men nu vet jag det.....

Hallons förklaring till Qigong visade sig stämma ganska bra
"Som karate mot en osynlig motståndare som är väldigt långsam"

Nu ska jag sova
Imorgon åker jag hem

kram
ingla

Ohhh vad bra detta är...
Ni anar inte hur mycket jag längtar efter min unge just nu!!!

Ja, jag vet att hon är helt suverän och bäst och
jag älskar henne så det gör ont förjämnan.
Men när man, eller jag menar jag, är sjuk, sliten och trött
då är liksom allt besvärligt,
även hon jag älskar mest i livet!!!
Så att nu få känna saknad är alldeles underbart.

Annars har dagen mest gått i jobbets tecken.
Jag sörjer och har mig att jag inte har klass nästa läsår.
Det retar mig lite att vissa förvränger sanningen allt eftersom
och att samma vissa har svårt att stå rakryggade.....
Men det får jag leva med.

Tack vare Ingrid så har jag en miljon avsnitt
av Bones att titta på.
Så när verkligeheten blir för jobbig
kan jag sjunka in i föruttnade lik,
kluriga lösningar och snygga - mycket snygga - FBI agenter.

Och när mina medsystrars berättelser blir alldeles för tunga
(fy fan vilken tur jag har)
och när jobbet dunkar i bakhuvudet
så kan jag sticka ut på en promenad med U2 i öronen.
(För man måste ju sträcka på benen ibland
även när man tittar på snygga FBI agenter)

kram
ingla



                                                   Bones

Jo jag har det fortfarande bra!
Just nu deppar jag lite grann
eftersom jag var tvungen att avvika
från en mycket intressant föreläsning
då jag har lite för ont.
Gick liksom inte att sitta längre.

Annars var det en mycket kompetent överläkare
som mycket kompetent föreläste om bröst.
Eller snarare bröst med problem.

Vädret har,
nu när jag minns det jag vill,
varit alldeles bedårande.
Min längsta promenad var underbar.
Det där med stavar var en hit.
Man kan ju ta sig över stock och sten,
även i snö....

Jag har talat med Sol.
Hon säger att hon saknar mig,
men jag vet bättre.
I morgon ska hon på en liten bussresa med morfar.
Jag tror att de får det mycket mysigt.

Jag minns inte vad det var jag skulle göra i morgon.
Men jag minns något om fetaostfyllda nötfärsbiffar.
Mmm lite variation från dagens underbara lax (lunch)
och fläskfilé (middag)

kram
ingla

Tänk så fort man kan få ett hockeyintresse.
Plötsligt blev det viktigt hur det går för HV71 ikväll.

Nä, faktiskt inte,
men jag vill veta.
För i morgon ska jag nämligen
diskutera mina nya framgångar inom stavgång
med deras fystränare Jino
- och då vill jag ju att han ska vara på bra humör....

Skämt åsido:
Så har jag äääääntligen testat stavgång
och det var lite kul faktiskt.

Annars så känns det som om tiden går åt
till att hinna mellan de synnerligen goda måltiderna.

Jag har ett bra rum
med internetuppkoppling
så
ja, jag kan nog stanna hur länge som helst.....

kram
ingla

Oj, inte kan man sitta och mysa en hel dag i soffan inte...
Nej, inte om man ska åka bort en vecka.

Men nu har tvättmaskinen och torkskåpet
(förlåt miljön)
hjälpt mig komma ifatt.
Jag har till och med lagat mina tofflor.

Det ska faktiskt bli riktigt spännande
Allra helst nu när jag fixat
så att jag kan se dvd-filmer på datorn.....

kram
ingla

Kan rapportera att det bor djurvänner omkring mig.
Joo, det gör det.
För 03.50 gick minsann en granne på gården
ut med sin lyckligt skällande hund
och de pratade och hade det jättemysigt.
Ganska länge faktiskt.

Nästa djurvän var ute vid sextiden
och det kan jag faktiskt inte klaga på.
Klockan 6 är en ok tid att vara kissnödig på.
Lite synd bara att hunden i fråga var så sanslöst upprörd.
Ja för själva kisseriet hörs ju inte
men hans heta känslor över något märktes mycket tydligt.

Fast egentligen kan jag inte klaga
för så fort jag hade vaknat ordentligt
ja, då gick de snabbt in igen.
(hmm undrar jag om uppfödaren kanske var hantverkare,
tycker mig känna igen tillvägagångssättet...)

kram
ingla

Och bara för att jag uppenbarligen deppade lite
Så sprang jag på en gammal mamma
(= mamma till fd elev)

Jo, hon hade minsann suttit hemma
och räknat och bestämt
att det skulle bli alldeles lagom för lillasyster
att få mig till fröken.

Ja, om några år när det blev dags.

Inte visste hon
hur gôtt det var för mig att höra.......

kram
ingla

....... med barnen!

Vilken tur att jag har förstående elever.
De har haft ett rart överseende med mig idag.

När jag öppnade dörren på morgonen
var jag som en speedad, tokig studsboll.
Men inte tvekade mina änglar inte,
nej de traskade allt in
till denna bubblande tokpratiga människa
de minns som fröken.

Och efter att jag hade fått bubbla av mig lite
så var allt precis som vanligt.
Det kändes knappt att jag varit borta.
Jag har världens bästa yrke!!

Härligt att träffa mina underbara arbetskamrater,
de orkar se mig
även fast jag vet att de är slitna och har mycket omkring sig.

En elev ur förra kullen (går alltså i 8an nu)
var på skolan och hade sin prao.
När det gungar under fötterna på en,
för att man liksom sätts på undantag inför nästa år,
då är det så skönt för själen
när gamla elever kommer och säger vad de tycker.

Så idag
(och antagligen under närmaste tiden när
bemanningsförslaget för nästa år ska klubbas)
tänker jag minsann gå och ha hans omdöme som mantra.

Han vet i alla fall vad han talar om
när han säger vad han tycker.
Han var nämligen i klassrummet varje dag
Han vet vad jag går för.

Och jag tror inte att han skulle han skulle ha satt mig
i någon diversehög att fördela efter humör.
Han hade vetat, att mest får man ut av mig som klasslärare.

Och det är väl det viktigaste?
Alltså att jag vet vad jag går för.
Och att jag kunnat vara till nytta för de klasser jag har haft.

Om jag sedan inte får utföra stordåd i höst
så är väl inte det hela världen.

Nä, allt löser sig
Och gör det inte det
så är inte heller det någon katastrof.....

kram
ingla

Jag har haft en mycket trevlig dag.
Dels så var det skönt att resa lite.
Även om stillasittande i buss
inte är något att föredra.

Men - det var såååå himla kul att träffa Helena!!
Tiden gick alldeles för fort
och vi hann givetvis inte prata om det vi skulle.
Vilken tur va,
då måste vi ju ses snart igen....

Imorgon ska jag jobba!!!
Egentligen min första dag med barna
Jippi!!
Hur trött kommer jag vara i morgonkväll?
Det kvittar,
det kommer att vara värt det!!

kram
ingla

Då brakar det loss!!

Satan i gatan.....

U2 360 Tour

TACK!!!!!!!!!!

För jag har biljetter!!!!!!

kram
ingla

Efter en mycket härlig födelsedag
ska jag ha en vanlig onsdag.
Jag tycker att det svänger ganska mycket
här i livet

Och det är väl tur det
raksträckor är ju sanslöst tråkiga.

Jag har ett par halvtråkiga 'måsten' att göra idag
Du vet sådanan där som man absolut inte har ångest inför
men som man skjuter upp lite för länge
för de helt enkelt kräver mer
än vad de är roliga....

Hyresvärden ska ringas om
att det dels vore smartare om jag fått veta
när grävlingarna skulle gräva upp min framsida
(då hade jag kunnat flytta på mina pryttlar)
dels fråga vem som snyggar till nu efteråt.
(De fixar till för bredband)

Solenas studentmössa och studentskor (?!) ska skickas tillbaka
eftersom firman lyckats göra fel på 2 av 2 beställda varor.

En hel påse full av halvgamla och halvtomma
medusinaskar och flaskor
ska duktigt lämnas in på Apoteket.
Påsen börjar bli dammig där den står
- det är dags nu

Ja, men du märker ju vilken trist
att-göra-lista jag har
Men se, det gör inte så mycket

För för det första så skiner solen
på ett mycket vår-likt sätt

För det andra så trollade min kurator Ulla med knäna igår
så nu måste jag fixa bussbiljetter till Jönköping.
(rehab-resan som jag nästan inte fick åka på)
Jippi!

För det tredje så finns det så jäkla mycket att le åt
(hmm jag har börjat svära ganska mycket...)
att jag vet att jag kommer få fingrarna på underbara u2-biljetter
att det finns så många sorters smärtbefriande piller
att jag får sova
att Sol har två välbehövliga studiedagar
mmm etc

Men nu skall jag avsluta detta mesiga inlägg

Jag önskar dig en bra dag
Det tänker jag ha

kram
ingla

När jag väntade Sol var jag ensam blivande förälder.
(Oj, det här inlägget blir långt)
Du som känner mig vet omständigheterna
du som inte känner mig behöver här inte veta mer än:
När jag väntade Sol var jag ensam

Min själ var så lycklig och tacksam
över att Sol var på väg in i mitt liv
att det hände bara en gång,
en enda gång,
att jag grät av ensamhet.

Och tro mig
som gravid kan du gråta
över vad som helst,
precis hur mycket som helst.

Jag låg i sängen
där på Vattengränden
med handen på min mage.
Och plötsligt sparkade hon.

Hon sparkade rakt upp, in i min hand
Jag kunde känna hälen.
Det var alltså hennes första riktiga kick,
innan var det bara fjärilsfladder.

Då grät jag.
Och jag grät av ensamhet.
För jag var sååå innerligt lycklig
och det som skedde var så enormt,
men jag hade ingen att dela det med.
Så tro mig
jag grät

Tänk om jag då vetat
vad jag vet idag!!

Idag fyller jag år.
Sist jag fyllde
klev cancern in i mitt liv.
En utmanande och uttröttande,
men dock gåva.
Det är ju så det är......

Jag orkade hålla mig till efter tolvslaget inatt
innan jag öppnade de "Grattiskort"
brevbäraren helt obetänksamt lämnat
en dag för tidigt.

Jag öppnade och häpnades.
(Först såklart över det faktum
att jag fick kort, nu i e-postens tidevarv....)
Tänk till exempel, att Kusin Emma orkade minnas
att jag är förtjust i Hello Kitty.
En hälsning och omtanke som värmer.

Men i ett kort
Låg även en
inihelvetes djävla dyngpresent.
Hmmm
när jag skriver orden ser de inte lika positiva ut
som när jag tänker dem.....

Eftersom det var mitt i natten
kunde jag inte börja tacka de som tackas bör.
Det var bara att vänta
(en förmåga jag verkligen försöker utveckla)

Klockan 04.22
sa min kropp ifrån.
Jag vaknade
-inte alls av smärtor som jag är van vid.
Jag vaknade av att jag grät!!!
Japp
Sån e ja!

Och grät gjorde jag av oensamhet!!

Jag tänkte senast igår
att nu tycker jag att det är lite jobbigt.
Det tar på krafterna att återgå i arbete
Allra helst med de konfliktfyllda situationer
jag på något sätt får som extra tillbehör....

Så igår bestämde FK att den där rehab-resan
kanske inte var en solklar sak för mig.
Och de krånglar ekonomiskt
så, ja,
det blir ingen resa för mig.

Och ont har jag,
ovanligt mycket faktiskt.
och så det där med synen,
och svampen i mun.
(Syster Britta tror att det bara beror på
att min motståndskraft fortfarande är utslagen,
inget annat, svampen alltså.)

Som sagt
senast igår tyckte jag att det var lite körigt.
Idag tycker jag att livet
är en dans.

En helt underbar fri discodans
på krogen, lagom sent.
"I´m so excited" i högtalarna
och glada vänner omkring mig.
Kanske 1989?
Och inga skoskav.

Av mina vänner får jag nämligen
biljetter till U2-konserten i Göteborg i sommar.

För även om jag redan försökt köpa
så gör den ekonomiska gåvan
livet sååååååå mycket ljuvligare.
Biljetterna kostar nämligen en miljon,
i alla fall i förhållande till en sjuklön,
efter ett års sjukskrivning.

Ja, förutom den ekonomiska gåvan,
så är det en present
som betyder så mycket för mig.
Såååå sanslöst mycket.
Att mina vänner har samlat till just U2-biljetter
har ett symboliskt värde som jag inte kan förklara.

Och tyvärr kommer ingen av mina underbara vänner
att helt fatta hur mycket de gör för mig.
Jag önskar att de gjorde det.

Den enda som har en chans att förstå
hur mycket jag uppskattar detta
är faktiskt min kurator.
Ja Ulla, hon som har betalt för att lyssna på mig, ni vet

Trots att varje fiber i mig
skulle vilja tvinga er alla
att lyssna på allt, ALLT
tills ni riktigt ordentligt insett
hur fin den här gåvan är
så tänker jag inte göra det.

Nej det räcker med att du härdat ut
och läst ända hit.
Men jag ber dig lita på mig när jag säger
att du aldrig förut har varit med och bidragit
till en födelsedagspresent
som uppskattas så mycket som denna.

Och vet du,
det kvittar nästan
om det finns biljetter kvar.

kram
ingla

ps. Jag har som policy att inte skriva ut namn på folk utan deras tillstånd men jag gör det nu.
Vill du att jag ska ta bort ditt får du höra av dig!

TACK
Annelie, Micke, Erika, Fredrik, Hallon, Åsa, Emelie, Ingrid, Gurra, Larsa, ia, Karlsson, Eva, BJ och Skorpan
Tack!!

Japp,
det är där jag befinner mig
när saker och ting blir för jobbigt.

Typ när jag inser att jag
uppenbarligen har fått rejäla problem med synen.
Då slutar man fort att tänka på det
och så sticker man till Fuzzy Puppyland

Eller när man inser att någon
av alla dessa piller ger svamp i munnen (IGEN)
Mot Fuzzy Puppyland!!!

Ett skitbra ställe....
Inga synproblem eller munsvampar i sikte.
(Mmmm medveten om att man kan
bygga vidare på synproblem och sikte men avstår...)

Nu vet jag att en del av er gissar att Fuzzy Puppyland
är det samma som Lindahls
Men då har ni fel.

Däremot kan man sitta på Lindahls
och vara i Fuzzy Puppyland samtidigt.

Det underbara med just Fuzzy Puppyland
är att man bär det med sig
och därför kan kliva in där när som helst.
Jag har dock noterat att
det går enklare om man har musik i öronen.....

Vi ses när jag kommer tillbaka!

kram
ingla

I all röra då jag ska försöka att återgå i arbete
som det så vackert heter
är det svårt att hålla fokus.
Tur att jag då kan få hjälp.
(Tack Farmor, Gud och Universum)

Att återgå i arbete var inte så lätt som jag hade hoppats
och faktiskt trodde det skulle vara.
Nej, det ska argumenteras och diskuteras och köras över.
(Eller i alla fall försökas.)
Och det kostar mycket ork kan jag meddela.

Det skulle vara lätt att tro att det beror på
den allmänna paniken när det gäller ekonomin i landet,
eller på jorden för den delen.
Men jag tror faktiskt inte det.
Nej, tyvärr börjar jag misstänka att det hade varit
lika svårjobbat i kommunikationen även annars
Tungt är det.

Jag har hela tiden sagt att det kommer
att bli svårt för mig att ta små steg tillbaka.
Jag längtar så till min klass, vill vara där,
att tålamodet kunde tänkas få en rejäl utmanare i ren och skär längtan.
En del i min omgivning (och kanske lite jag oxå)
har då oroats att det ska gå alldeles för fort och därför komma surt efter.

Du vet ju själv hur svårt det är att känna trötthet
eller sjukdom om man har riktigt jäkla kul....

Nu verkar det ju då som om Farmor,
Gud och Universum löst detta åt mig.
Moroten till höstterminen är helt enkelt bortplockad.
Även reservmoroten...
Kvar finns bara, ja, jobb.

Och utan morötter är det ju ganska svårt
att få gamla åsnor som jag att springa.
Om man inte har piska vill säga....

Men om vi då ska se arbetsuppgifter som morötter
så får vi väl se FK´s hårdare regler som piska.
Visst kan det vara logiskt?

Ja, då fick jag i alla fall veta igår;
att piskan är inte alls så farlig som vi trott.
Eller inte lika snärtig
Eller vad sjutton, det vet jag inte.
Men de plockar helt sonika fram piskan
mycket senare än vad vi trodde.

Så allt jämnar ut sig:
Moroten försvann
vilket gör det svårare att motivera en snabb tillbakagång.
Men piskan försvann också
vilket gör det lättare att
låta friskheten komma i sin takt.

Och det borde jag ju vara glad över.
Men det är jag inte.
Jag är tacksam,
men man kan banne mig inte påstå att jag är glad.

Utan morot på jobbet
känns ganska mycket
ganska ruttet.

kram
ingla

Och så verkar det helt förmöjligt
att få fingrarna på några u2-biljetter
vilket inte bidrar till en soligare Ingela

En mycket lyckad dag.
Ja, eller innehållsrik kanske.
Nej, snarare lyckad

Jag fick massor skrivet
och det känns bra, mycket bra.

Jag blev raggad på
och det känns lite creepy
;-)

Jag fikade med Elisabeth och Eva
Ohh vad kul.
Att vi tre är på samma ställe samtidigt
har inte skett sedan sommarskolan.

Kanske kan jag tycka att
kvällen handlade mest om mig
och det är ju lite synd.
Ja, det var ju definitivt inte sista gången vi sågs,
så nästa gång stänger jag igen min trut.

Och så kommunicerade jag och Totte
Jippi!!
Han sa så klart precis rätt saker
Och jag blev glad

Tänk va,
vilken tur jag har.

Det händer både nu och då
att jag önskar mig till en ensam
enslig kåta mitt i Sveriges vildmark.
Inte ens renarna ska veta var jag är.
Mitt behov av ensamhet kan vara
så sanslöst starkt.

Sikken tur
att jag då inte hamnar just där.
Utan istället får kämpa här hemma
för att vara lite ensam.

För när jag sedan vill ha kontakt med folk
Ja, då har jag ju så underbara människor omkring mig,
som av någon anledning brister i omdöme,
och därför bryr sig om mig.

Aldrig kommer jag vinna på triss!!
Jag förbrukar min
(förvånansvärt stora)
andel med tur
på helt andra saker.

Önskar dig en trevlig fredag
Det ska jag ha
Och då inkluderar jag faktiskt
mötet på Förskingringskassan.

kram
ingla

Som ni har märkt
är ni läsare inga ivriga kommentatorer.
Det är helt ok med mig.
Jag får ju så ofta
respons per mail
och ibland även telefon.

Jag tycker dock att det är lite synd
att ni inte kan läsa
hur snälla ni är
mot mig.

Fick ett mail idag
som gjorde mig så glad.
Jag var helt enkelt tvungen att fråga
om det var ok att lägga ut det på bloggen
Tack Annika!!
(har aldrig tänkt på det där med syresättningen;.))

@->-->--

Tack
för att du bjuder på dina tankar
på bloggen så att när jag kommer hem
efter den sista dagen i en otroligt intensiv period
kan läsa dina kloka tankar
Din förmåga att sätta fingret på att alla inte har
samma utgångspunkt och referensvärde som jag har....

Sucka mitt hjärta men brist inte...
Vissa dagar blir det tunga suckar men det positiva med det
är att man syresätter sig väldigt bra och då brukar man hitta
lite ny energi och livet blir ljusare,
ibland
och ibland måste man bara gå och sova....

tack för ditt öra eller ditt öga!

Jättekram till dig och lycka till med FK tanta

Idag
(du ska antagligen läsa igår)
plågade jag upp min trasiga kropp
i svinottan
för att ta mig till jobbet.

Det kostar.
Att jobba,
träffa folk,
tänka
och konflikta
kostar på ordentligt.

Långt innan lunch skrek lederna att jag var dum.
Dum, dum, dum.
Högre och högre skrek de.

Och mitt mantra har hela tiden varit
"i morgon har jag sovmorgon,
i morgon har jag sovmorgon"

Så just nu sitter jag här
och plågar min kropp
så länge jag någonsin orkar.

För jag ska minsann njuta av min sovmorgon i morgon.
Och är jag vaken riktigt riktigt länge,
kanske jag möjligtvis vaknar senare än 06.15.

kram
ingla

Och föresten kan alla rehab-konsulter
som tycker att det bästa är
att liksom jobba två timmar varje dag
hoppa från närmaste fjälltopp - pucko.

Min underbara kurator Ulla
är klok som en bok.

Och hon har alltid rätt.
Vilket såklart kan vara irriterande ;-)

Idag gav hennes klokskap mig
i alla fall en anledning till skratt.

När vi talades vid sist sa hon
att jag var tvungen att tala med FK-kontakten
och berätta hur jag mår.

På mötet frågade FK hur jag mådde
och jag frågade "I relation till vad?"
Sedan log jag och sa att det var en bra dag.

Inte sjutton ville jag berätta för
obehöriga rehabtanter hur jag mår.

Tillbaka till Ulla;
Du måste ju tala om hur du mår,
så att FK inte tror att du mår bra.

Ja, men jag mår ju bra,
tänkte jag
men insåg att det var ju efter mina nya mått.

Ulla hade ju tänkt till såklart
och menade att FK behöver veta
vad som gör ont och hur och så vidare.....

Jag höll med henne
och skrev upp det på min lista till mötet på fredag.

Idag fick jag protokollet från mötet på FK
Punkt 4:
Den försäkrades medicinska tillstånd och arbetsförmåga:
Ingela mår bra idag.

Jag håller med Ulla
Jag måste nog berätta för FK hur jag mår....

kram
ingla

Idag är jag helt utpumpad
efter gårdagen.
Men det positiva är
att jag fattar det.

Ja, jag kan alltså direkt koppla ihop min trötthet idag
med det jag pysslade med igår.
Visst är jag smart??!!

Tyvärr innebär det att jag måste lämna återbud
till en föreläsning ikväll.
Men det går inte ihop sig,
jag ska nämligen till jobbet igen i morgon.
Och orken räcker inte till båda.

Jag tycker att det är dumt!
Ja, inte min insikt, förståelse
och mitt kloka handlande alltså.
Men att orken inte finns.
Det är larv.

Gaaahhh
det finns så himla mycket larv och tjafs med att ha cancer
Eller med att ha haft cancer.
Jag har det ju inte ens.
Tjafs!!

Om jag fick bestämma.........

kram
ingla

Idag har bra saker hänt.

Jag har bollat lite med min underbara dotter
om vi vill gå på U2-konsert i sommar.
De släppte sin turneplan idag.
Hmm det vill vi nog ;-)

Jag har duktigt rapporterat
saker jag lyckats med
till min underbara kurator.

Jag har fikat med Janne
och vi har haft trevligt.
Fast han var sliten.....
(Han sjöng för BJ i telefonen
och hon tycker inte att han
ska sluta sitt ordinarie jobb...)

Det kom mycket trevlig post,
både beställd och obeställd.

Jag har träffat underbara kollegor
och kramat på dem.

Jag har stått upp för mig
och behållt lugnet
även om andra svallat.

Jag upptäckte
att blommorna behöver vattnas.
Innan de dog!!

De tråkiga sakerna tar jag en annan gång....

kram
ingla

Det värmer oerhört
när arbetskamrater ringer
och är omtänksamma/bekymrade.

Jag har världens bästa arbetskamrater!!!
Världens bästa!!
På gott och ont.    ;-)

kram
ingla

Fortfarande är det jobbet som dyker upp
så fort jag stannar till.
Men jag tycker allt att det går framåt.

Min besvikelse är fortfarande stor
och det är ju aldrig kul
Samtidigt börjar jag landa i en annan syn.

För jag tror,
att vad jag än inbillat mig
och vad jag än sagt,
så har jobbet varit ett kall.
Ett kall, en religion,
en livsuppgift med lite lön.

Kanske är det där läxan ligger.
Kanske är det just i att räkna timmar
och inte jobba mer än jag får betalt för
som är kursen.

Det låter ju inte speciellt lockande,
måste jag erkänna.
Men kanske är det därför
som det strulas nu.

Hmmm, det tål verkligen att tänkas på.
Allt detta bök kanske är till för att underlätta.
Det blir nog lättare för mig att stänga av och vara ledig....

För när man älskar det man håller på med,
när man...
Hoppsan så kan jag ju inte skriva:
När jag älskar det jag håller på med,
när jag ser en helhet och ansvarar för min klass,
ja då är det mycket lätt att jobba för mycket.

Och det har jag gjort.
Kommunen och skolan har fått otaliga timmar av mig alldeles gratis.

Om jag nu ska ha regler och förordningar,
arbetstid, förtroendetid, undervisningstid, planeringstid
och dess regler som rättesnöre,
ja, då lär det ju bli lättare att komma hem.

Sedan, inte nu,
får jag utvärdera om det är ett sådant jobb jag vill ha.

Japp, nu känns det lite bättre.
Det är bara besvikelsen som ska kommas över.

kram
ingla

Ja, det räckte ju med
att ha ett planeringsmöte
för min "återgång till arbete"
för att en kurs skulle starta.

Kursen heter
"Kan du någonsin lära dig
att dela på jobb och privatliv, människa??"

Jag går här och muttrar
ett citat av Gurra:
Det är bara ett jobb,
det är inte livet.

Men jag hör så dåligt....
Jag hör så förbaskat skitdåligt...

Och när jag nu talar om hörsel,
så kommer jag på att jag kan rapportera
att cellgifterna även gått hårt åt min syn.

Eller hårt och hårt,
kanske jag inte kan påstå
men gjort skada tycker jag allt.
Jag ser helt enkelt sämre.

Om jag har tur
så är det temporärt....

Som sagt,
det finns viktigare saker
än jobb.

kram
ingla

Efter ännu en långfika med Janne sitter jag här och grunnar.
Ja, här är alltså på Lindahls.
Jupp.
Jag är fast igen.
Ett missbruk som jag tog mig ur som typ 20-åring
har alltså blossat upp igen.
Missbruket av Lindahls.

En personal finns kvar sedan den gamla goda tiden.
Hmm har jag redan sagt det kanske....
Jo, Nina minns mig
Och jag vet faktiskt inte om jag ska bli glad eller ledsen.
Glad kan jag ju bli om jag var så trevlig att jag är värd att minnas.
Annars måste jag ju skämmas.

Jag kan faktiskt inte avgöra om vi,
när vi "bodde" på Lindahls,
var skitjobbiga.
Jag minns det som om vi var mycket trevliga.
För vi tyckte nämligen mycket om personalen
(nästan alla).

I alla fall.
Janne har gått
(Han har nämligen ett liv)
Men jag blev kvar.
Kan liksom inte bara resa mig och gå.
Det är så sanslöst mysigt här.

Jag inser nu hur mycket lite nattsömn gör för mig.
Jag orkar träffa folk.
Jag orkar boka in saker i kalendern.
Hjärnan fungerar igen.
Lite halvdant kanske men dock....

Medan jag suttit här har jag bokat in två saker i kalendern i nästa vecka.
Det är ju revolutionerande!
Och då ska jag ändå börja jobba på onsdag.
Hmm, jag kanske ska sätta streck i debatten där.
Ja, för nästa vecka i alla fall.

kram
ingla

Övergrepp kommer i olika former
och framför allt i olika grader.
Jag har nu varit med om ett
även om det inte är ett grovt.

Jag har nämligen fått förklarat för mig:
Att jag måste förstå
att jag måste inse
att sedan måste jag ju jobba mer än en dag i veckan.
Ja, när jag går upp i tid,
Ja, då måste jag ju lägga ut det på fler dagar.

Detta är rehabkonsultens eminenta slutledning
då jag sa att det var sämre med två halvdagar
och bättre med en heldag.

Ni som känner mig inser ju att
risken för omoget gensvar från mig
i denna stund var överhängande.

Ni har så rätt så,
mitt svar blev nämligen;
att jag inte riktigt hade tänkt att jobba
mina 45.5 timmar per vecka
endast på onsdagar.
Jag såg nämligen svårigheter
med den lösningen.....

Annars kan jag meddela att
min kurator kändes just som det stöd jag behövde.
Och min nya FK-kontakt verkar vara en pärla.

När jag nu mailar FK-kontakten och säger att hon är en pärla,
tänker jag även berätta vad jag tycker om
att man släpper in kreti och pleti i dessa sammanhang.
(Och varför fick kreti och pleti gå hem med
ett papper med mitt personnummer på?)

Nu kommer resten av kvällen gå åt
till att avprogrammera mig efter detta möte.
Men i morgon ska inga rehab-konsulter påverka mitt liv.....

kram
ingla

Vissa saker är lite lättare att glömma.
Och tills nu hade jag faktiskt glömt en viktig sak.
Men jag kom ihåg det...
Så nu känns det bättre.

Idag har jag möte med FK och chef.
Vi ska styra upp hur jag ska börja jobba.
Som jag redan nämnt fick jag tyvärr byta kontakt på FK.
Snacka om olägligt.
Det är ju nu jag vill ha någon som känner mig,
som vet vem jag är och hur jag fungerar.

Till det ska min chef ha med sig en rehab-konsult.
Vad en sådan gör har jag inte riktigt fattat, för svaret
"hon kan mycket om vad man kan göra efter en lång sjukskrivning"
tycker jag inte var särskilt uttömmande.
Jag vet ju vad jag vill,
jag vill börja jobba.

Jag ser henne bara som ännu en människa
som inte känner mig men som uppenbarligen får vara med och påverka.
Och antagligen måste jag dra min historia för henne.

Jag är trött på att dra min historia för folk som inte vet
men som plötsligt blir beslutande i mitt liv.
Jag ska ju som sagt till en ny avdelning på Onkologen nu...

Undrar lite trött om jag har några rättigheter
eller om det bara är skyldigheter som radas upp.
Är det min skyldighet att berätta
för en helt främmande rehab-konsult
om mig och mitt.
Har hon tystnadsplikt?

Ja, de som känner mig vet ju att det egentligen är trams.
Jag har inga problem med att berätta.
Annat än att jag känner mig trött på systemet.
Och eftersom jag gör det kommer några principiella frågor uppdykande.

Delresultatet av detta var
att jag blir rastlös och känner mig olustig inför mötet.

Men så slog det mig....
Ja, sedan mindes jag:
Jag har för fasiken klarat av cancer
Nog sjutton fixar jag då ett möte med folk som eventuellt inte fattar....

Pffff
Detta blir en fis i rymden
För jag har nämligen haft cancer...

kram
ingla

Jag är nu uppe i tre nätter med ok sömn.
Helt sanslöst härligt.
Jag börjar vänja mig,
men lite brydd är jag fortfarande
när jag vaknar på morgonen.

Min första tanke är nämligen inte
att jag är in till döden trött.
Nej, nu vaknar jag
och grunnar spontant 
på vad dagen kommer att innehålla.

Givetvis är jag ju lite tröttare än vad jag skulle vilja.
Så jag exempelvis inte kunde åka
på kalas igår.

Men jag orkar med att
vinka iväg Sol på morgonen
- med ett leende!!
Det är värt mycket!

Jag ringde faktiskt sköterskan i morse,
hon som trollade fram pillren,
och talade om hur glad jag är.
Hon blev minst lika glad!

Tänk att ett piller kan göra flera människor glada ;-)

kram
ingla

Just nu
tycker jag faktiskt
att det här med cancer
är sanslöst efterhängset....

I två nätter har jag,
tack vare nya smärtstillande,
fått sova underbart.
Nästan sex timmar per natt
och knappt vaknat någon gång.

Solen skiner så
mungiporna åker upp
varken man vill eller inte.

Hemma hos min syster
dukas det fram till kalas.
Min systerdotter fyller 20,
så det blir tårta, biskvier
och trevlig samvaro

Men jag orkar inte.

Jag orkar helt enkelt inte.

Så än en gång får Sol åka själv
och representera familjen.

Födelsedagsbarnet säger att hon förstår,
ja alla förstår.
Men jag är så trött på att
de ska behöva förstå.....

kram
ingla