Internettar hos Sonja!!

Jag vill bara meddela
att jag fortfarande inte har internet
och att det håller på att driva mig till vansinne.

Befinner mig nu hos Sonja
och tjuvlånar hennes internet
medan jag samtidigt låtsas vara artig och trevlig.

I morgon ska jag nog slinka in på Campus
och då kanske jag kan få "internetta" lite.
Vi hörs alltså förhoppningsvis i morgon.

kram
ingla

Snörik tisdag

It's a beautiful day,
Don't let it get away

Om inte mitt vänstra ben
varit så trögt och trist
som det nu är

Då hade inte jag varit sömnlös
i arla (djävligt arla) morgonstund

Och om jag inte hade det,
så hade jag ju heller inte gett upp
och till slut klivit ur sängen

Och hade jag inte klivit ur sängen
när morgonen var som svartast

Ja, då hade jag ju missat
när natten blev till dag

Och det var väldigt mysigt.....

kram
ingla

Outbildad

Alltså, jag undrar en sak!!
Varför finns det en miljaaard
böcker om hur vi ska ta hand om våra spädbarn?

Det kan väl vem som helst fatta.
De ska vi föda, hålla rena och hela,
och så klart älska dem sanslösa.
Det är ju inte så svårt.

Då undrar jag mer över de där
konstiga sakerna som vi kallar tonåringar.
De är ju helt obegripliga??!!??
Till dem behövs böcker, kurser och ja,
jag vet inte, kanske omhändertagande...
(av mamman då alltså)

Och det kvittar helt totalt
att jag själv varit tonåring.
Och att jag minns.
Kvittar.
Totalt!!
Hjälper inte ett dugg!

Inte heller hjälper det att jag har världens bästa unge.
Hennes hjärna har ju uppenbarligen smält ihop
till något konstigt som inte har en enda vettig cell i sig - ibland

Nästa person som svarar:
"Jag vet inte" bör ha en rejäl hjälm på sig!!

kram
ingla

Veckan

Lycka kan verkligen vara
att få tillbaka sin dator
alldeles virusfri och frisk.

Nu måsta jag bara glömma
att jag egentligen
är en gammal hund,
för här finns det mer att lära än att bara sitta.

Flera saker är nyare och givetvis bättre
- bara jag listat ut hur de funkar.....

Men det gör jag snart
för nu är jag nästan fastopererad
vid min lilla maskin.

Under en hel vecka har jag i alla fall njutit
av att inte åka till Linköping.
Underbart!!

Och jag har läst!!
Oj oj vad jag har läst!

Med tanke på att jag slukat böcker
sedan treårsåldern
så har det varit ett konstigt år.
Jag har nämligen inte läst.

Jag har antagligen inte haft ork till det.
Hårddisken har liksom varit full.
Eller så har jag helt enkelt inte kunnat fokusera.

Men satan vad jag fokuserat denna vecka...
Många sidor har det blivit.
Minst 3000.
Härligt!!

Hmm
Jag ska faktiskt slita mig från datorn nu
Sätta mig tillrätta i soffan
och slå upp boken nu.

kram
ingla

ps
Nu är alla julsaker nere....


Orättvisa

Började grunna lite efter ett mail från Annika,
en teckenspråksutbildningsklasskompis....

Hon hade diskuterat 'rättvist och orättvist' med sin dotter
(med det vackra namnet Astrid)
Den diskussionen är spännande.

Jag måste ju erkänna
att även om det inte alltid utmynnar i långa diskussioner
så är det ju ett ämne
som ofta tas upp på mitt lilla älskade jobb.

Det kan vara allt från varför Pelle får en ny penna,
varför Lisa får läsa med specialläraren,
till varför Kurt kastar snöbollar (fast man inte får).

Jo, det mesta kan bli en rättvisediskussion...
Men då använder jag ett av mina bästa frökenuttryck, det enkla:
Livet är inte rättvist!!

Detta kan för en del elever vara en så stor nyhet
att de aldrig repareras själsligt, tro mig.
I förra kullen hade jag en elev som meddelade att:
"Min mamma tycker inte att du ska säga att livet är orättvist"

Och jag, som sällan, om ens någonsin,
kan dölja att jag innerst inne i själen bebos av en ettrig djävul,
log mitt snällaste frökenleende
och frågade honom om han tyckte att Livet var rättvist...

"Jo, det skulle det ju vara"
"Ja, det vore kul, men är det rättvist?"
Och även fast han insåg sig slagen så kunde jag inte hålla inne med:
"För om livet var rättvist skulle jag vara liten och nätt,
jobba som flygvärdinna och ha en blå jeep"

För är livet rättvist?
Ska det vara rättvist?
Och viktigast av allt:
Vill vi ha det rättvist??

För om livet skulle vara rättvist
ja, då skulle vi alla ha samma jobb,
samma barn,
samma liv för sjutton gubbar.
Och hur bra och härligt ni än har det,
så vill jag baske mig inte byta bort mitt!!!

kram
ingla


Nytt påf(h)und

Hallå, vad är det som har hänt.
Har Sveriges allergiska tagit slut??

Ja, det är den enda förklaringen jag kan komma på.
Varför skulle jag annars kunna möta hundar inne i affärer??

Själv är jag ju, som min närmaste omgivning vet,
en icke allergisk hundälskare.
Jag har haft hund till och från sedan jag var fyra år.
Hmm, mest till faktiskt.

Och allergisk slapp jag bli,
även om jag nu sedan typ ett år tillbaka
uppenbarligen är överkänslig för rök och parfym.

Jag har alltså tur.
Framför allt så har jag tur nu för tiden.
För Sverige har uppenbarligen backat 60 år i utvecklingen....

Vårt land kryllar av underbara och kloka hundägare.
Det är uppenbarligen inte de jag filosoferar över nu.

Nej, jag funderar över de som tycker att det är ok
att ta med sig hunden i på affärer,
och jag har faktiskt sett en
försöka få in sin fyrben på restaurang!!!

Oftast är det små hundraser som det handlar om.
Alltså i fysisk storlek.
En liten hundras kan ju bebos av en mycket stor hund ;-)

Men det gör det ju bara svårare för hundallergiker att undvika faran.
Innanför en jacka är hunden svårupptäckt....

Vid en förfrågan har jag faktskt fått svaret att:
"Min hund är för liten och för stöldbegärlig
för att jag ska kunna lämna honom ute"

Japp, så kan det ju absolut vara.
"MEN TA DÅ INTE HUNDEN MED NED PÅ STAN!!!"
"Men var ska jag då ha min lilla hund,
han kan inte vara ensam hemma?"

Hmmm, hur ska jag säga detta
utan att vara otrevlig?, grunnar jag då.
"Ja inte fan vet jag, och inte är det mitt problem heller!!"
(Jag var nog lite otrevlig va?)

Ja, jag undrar allt hur dum man får vara och ändå äga en hund.
Finns det liksom ingen lag som begränsar.....
Och har de själva inga allergiker i sin omgivning???

kram
ingla



      Min hittills sista pärla i hundväg - Theodor Esbjörn Kallifatides

O-missnöjd

Tänk vad fort man glömmer!!
Det är ju helt otroligt.

Med min käre arbetskamrat, Janne, i telefonen
började jag plocka ur diskmaskinen.
Och i linje med vår "sjuka" diskussion så sa jag att
"Här står jag och plockar ur maskinen, det är det enda jag duger till"
Då svarade Janne att det var ju inte det sämsta, ja att duga till det....

Och då insåg jag:
Det är faktiskt inte så himla länge sedan
som jag inte ens orkade plocka ur diskmaskinen
utan att vila två till tre gånger
.

Tänk vad fort man glömmer...

kram
ingla

Missnöjd

Hmm,
jag är inte så himla kvittrande glad
måste jag erkänna.

Inte nog med att datorn är krasslig
och att jag nu sitter vid dotterns.
(hon lånar hemskt gärna ut sin,
hon är faktiskt inte ens hemma,
så det är ju inte så jättesynd om mig)

När jag då lyckas trassla mig fram
genom omvägar till min e-post,
ja, då är den inte speciellt upplyftande.

Min kontakt jag haft på Försäkringskassan,
som jag trivs väldigt bra med,
har gått ned i arbetstid.

Därför blev bland annat jag bortplockad
och hör nu ihop med någon annan.
Min nya dam är säkert jättebra,
och vi kommer antagligen att trivas tillsammans.

Men jag jublar inte över en förändring
jag absolut inte ville ha.
Hmmm, eller så blir det här utmärkt för mig.
Det är bara det att jag inte alls förstår varför - än.

Mmmm det tål att grunnas på.

Idag har vi o-väder här.
Och då menar jag inte att det
stormar, haglar eller liknande.
Jag menar att det baske mig
inte ens kan kallas för väder
- det vi nu har här.
Alltså o - väder.

Jag längtar till våren!!

kram
ingla

Virus

Ja, mellan cellgifter, strålning,
brännskador och sönderhostade revben
skulle man ju kunna tycka att det räckte.
Men det var liksom inte nog....

Jag har fått ett virus.
Ett mycket elakartat som kräver sin man.
Eller snarare två.

Igår kväll satt både Larsa och Markus
och gjorde vad de kunde för mig.

Hembesöket avslutades
och övergick istället till ja,
ska vi kalla det sluten vård.....
Jag hoppas på snabbt tillfrisknande!!

Nej, Larsa och Markus är inte doktorer.
I alla fall inte på människor.
Men laga datorer, det kan de!!!!

kram
ingla

Stampat jordgolv

Solen skiner
och jag med den.

Och om jag, min vana trogen,
lutar huvudet lite och kisar med ögonen
så gör inte revbenet så ont.

Därför kommer jag äntligen ut
på en promenad idag.
Härligt!!!

Och så ska jag försöka,
i alla fall börja,
att skotta mig fram här hemma.

Ibland undrar jag om inte stampat jordgolv
skulle vara att föredra.
Skiten kan ju helt enkelt inte synas lika bra då....

Fast det kvittar vilken golvtyp jag har,
mina julsaker måste ned i alla fall.
Det har bara inte gått förrän nu.

De måste ju ned,
snart är det dags för påsksakerna.

kram
ingla

14/2

Är väl mer förtjust i
Alla hjärtans dag
än i Halloween
men båda kommer ju från
handeln i Amerikat
Ja, så känns det i alla fall

Men som sagt
Valentins dag
känns ju lite trevligt.
Sols doppräst heter Valentin
Det tycker jag är ett synnerligen
passande namn på en präst.

Sol har oxå ett passande namn.
Ett mycket passande namn.

kram
ingla

193 rutor

På kylen hänger ett A4-ark
Där finns 193 rutor.

Först åtta rader med tre-veckors-behandlingarna
(cellgift)
Sedan en lååång rad med 25 rutor
(strålningen)

En ruta för varje behandlingsdag.
Där har jag kryssat och kryssat.

I december fick jag fem veckors andningshål.
Det var skönt.
Det enda som störde var
att det inte blev ikryssat på kylen.
Inte heller på helger,
nu under strålningen......

Ärlgt talat så kunde jag inte alltid kryssa
Dagarna snurrade runt så jag var tvungen
att vara mer tydlig än bara sätta kryss.
Men på något sätt fyllde jag en ruta i taget.

Och nu är det bara en ruta kvar!!!!!!!!
Den tänker jag kryssa för ikväll......

kram
ingla

Da´n före da´n

Mmmmmm
Idag är det minsann svårt
att inte nynna lite muntert.

Det är nästan så att jag själv
är lite klämkäck
Trots att klämkäckhet
får mig att vilja sparka in framtänder....

Träffar doktorn idag
efter strålningen.
Hon ska väl vinka hejdå.
HEJDÅ!!!!!

Jag flyttas sedan över till
Onkologens Allmänna avdelning.
Känner mig mycket allmän
och kommer säkert att trivas där.

Har jag tur kanske jag kan få doktorn
jag hade första gången jag var i Linköping.
Eller vem vet,
hon kan ju tillhöra någon oallmän avdelning?

Hmm i denna stund får jag sms från Dottern
Hon menar att det verkar vara strul med spårvagnarna,
bara så jag vet.
Själv är hon nu försenad till skolan
på grund av det...

Ja, det får jag ju vänta mig.
Ö-trafiken har ju bara två dagar på sig nu
innan jag tar en mycket välbehövlig paus från dem.
De får väl passa på....

kram
ingla


I mina underkläder

En biverkan av strålning
är brännblåsor.
Jag har väntat att om de dyker upp
så kommer de vid ärret.
Och det beror ju på tejpen
som intensifierar strålningen.

Men så blev det inte.
Nä, det hade varit lite för enkelt,
eller smärtfritt.

Nä, grunna en stund var du minst av allt
skulle vilja ha brännblåsor,
om du strålade höger bröst.

Japp, just där.
Precis under,
där bh´n sitter som hårdast.
Där är jag nu blåsig och skinnflådd.

Det är inte skoj.

kram
ingla


Sista Strålmåndagen

Sista behandlingsmåndagen
har gått i U2´s tecken.
De har varit i mina öron
både på vägen dit
och vägen hem.

De är ett gott sällskap.
Gammalt, tryggt och med lite tryck.
Lyssnar bara på gamla godingar,
inga smäktande toner alls.
Härligt

Solen sken så att jag saknade mina solglasögon.
Och hur kan man lyssna på U2
utan solglasögon?
Bono gav ju till och med ett par till påven.

Förra påven,
inte han som sitter där nu.
Han som varit Hitler Jugend
och tycker att de som förnekar Förintelsen,
kan kanske ha lite rätt i alla fall.

Det blev en konstig mening.
Men hela gubben är ju konstig så.....

Får mig i alla fall att grunna;
tror att mellanstadieklasser har bättre på fötterna
vid en Luciaomröstning,
än Vatikanens tomtar
när de röstar fram påve.

Om någon frågar mig
så röstar jag på Bono.
Han är så söt
att han till och med
skulle klara stjärngossestruten
påven har.

Och så sjunger han bättre.

Och har ofta långt hår.

Och det gillar jag.

Det är snyggt
(Eller hur Emmisen??)

kram
ingla




                                  Herr Bono när det begav sig.....



Tro det eller ej, men bilden nedan hittade jag efter att mitt inlägg var skrivet.


Jämvikt

Det är bara att erkänna
Jag har undvikit att skriva

Det var nämligen så
att jag på något sätt
lyckades förtränga mitt bråkande revben
i hälsorapporten häromdagen.

Och det är egentligen lite konstigt
För det är nämligen det
som styr hela livet...

Min hosta lyckades att eskalera
under dagen med den trasiga spårvagnen.
Det blev kallt och springit den dagen
och efter det sa revbenet:
Nä nu jäklar....

Och jäklar vad ont det gör.
Och vad tråkigt det är.

Fast egentligen,
kanske det är ett försök från farmor att göra gott.
Hon vet ju att jag tycker om jämvikt
och det är det ju nu.
Det gör lika ont att ligga på vänster sida
(ontit revben)
som höger sida
(strålat bröst).

Och även om det är lite kämpigt att inte kunna ligga och sova
får man ju vara tacksam för jämvikten......

kram
ingla

Liten hälsorapport

Min hosta börjar ge sig.
Likt en hund, någon spetsras,
vill den hysteriskt ha sista ordet.
Men den börjar ge sig.
Ha!!

Jag har fortfarande ont i lederna
men faktiskt mest i ben och fötter.
De andra lederna har liksom läkt....
Jippi!!

De där nervskadorna i fötterna,
främst tårna,
bidrar till vrickade fötter
och ibland lite vinglig gång
men det är ok.

Mina blabla-sensorer i fötterna
kan inte skicka rätt information till hjärnan
och då kan det bli lite hur som helst
med balansen.

Å andra sidan,
när får min hjärna rätt information???

Biverkningar av strålningen...
Ja, det finns apselut de som har det värre,
det kan jag meddela.
Förutom färgen så,
ja, det börjar faktiskt göra rejält ont
MEN OM EN VECKA ÄR DET SLUT!!!!!!!

kram
ingla

ps
Vill meddela att det snöar här.
Och om man använder min vanliga taktik
för att se det jag vill:
luta huvudet lite och kisa med ögonen
Då är det nästan en decimeter......



Ö-trafik

Om man använder ett gammalt betygssystem
så känns min förkortning
av Östgötatrafiken ännu mer sann.
Just nu upplever jag det inte som A-trafik i alla fall.

Härom veckan var det ju 40 minuter
utslängd på Linghems station i minus 10 grader.
I onödan!!!!
Men det var ju på väg hem.

Igår brakade planeringen
redan på hållplatsen för spårvagnen på vägen dit...
En spårvagn hade tappat bygeln?!?
Det betyder att den tappade mojängen på taket
som har kontakt med strömmen.
Hur man nu gör det??

I alla fall,
det är ju inte själva olyckshändelsen som är problemet
utan hur vi kunder behandlas
som är det viktiga.

Jag tänker inte tråka ut er med detaljer
men om jag säger så här:
Jag tror inte att det är speciellt många
av Östgötatrafikens samordningscentral
som själva åker buss, tåg eller spårvagn.
För i så fall skulle de lösa problem som uppstår på helt andra sätt.

Mitt i all sörja med kyla, stress och hosta
fick jag något att skratta åt.
Snacka om höna av fjäder..

Medan jag stod vid "uppsamlingsplatsen"
för att om möjligt få åka buss istället för spårvagn
överhörde jag en killes telefonsamtal.

Jag lovar att det inte var med mening
men det var svårt att undgå.
I alla fall så berättade han mycket målande
för personen i telefonen om hur han skulle bli försenad
till sitt möte på arbetsförmedlingen
för att "spårvagnens hela djävla underrede hade ramlat av spårvagnen - en ny alltså"

Från att bygeln trillat av, till att en av stadens nya spårvagnar
faktiskt nästan exploderat var det alltså 200 meter och 30 minuter.

kram
ingla


Gott Nytt År

Jo, igår var det Cancernyårsafton!!
Och det känns faktiskt mer
än vad kalendernyårsaftonen gjorde.

Det är som så att i dag är det ett år sedan jag hittade knölen.
Så igår var det den sista dagen på Canceråret.

Vad detta år är för ett år, det vet jag inte.
Men det kvittar.
Jag har en liten tanke vad det kan bli,
men jag vet ju inte om det är jag som bestämmer.....

Men nu är i alla fall Canceråret över.
Sol och jag vakade till tolvslaget
och sedan campade vi i vardagsrummet.

kram
ingla

Härlig Måndag

Idag blir det lyxigt minsann.

Jo, jag ska åka bil till strålningen.
Hallon skjutsar mig
och det går mycket fortare
än när Östgötatrafiken kör mig.
Mycket fortare.

Idag är det strålning nummer 16 av mina 25.
Det ser mycket bra ut på min nedräkning
som är uppmagnetad på kylskåpsdörren.

Och igår var Sols vernissage på Stadsmuséet.
Äckligt te-tjafs, gott smågodis och politikerinvigning.
Utställningen är mycket bra,
ungdomarna har gjort ett eminent jobb.
(090201-090215, så passa på)

Min hosta börjar ge med sig.
I alla fall på dagtid.
Och det är skönt.
Jag längtar mycket ut till mina promenader.
De är än så länge en omöjlighet
på grund av hostan men men
Jag kommer närmare......

Så, nu ska jag ta och skrota runt lite härhemma.
Jag hinner nämligen det för jag
får skjuts till Linköping idag....

kram
ingla

RSS 2.0