Orättvisa
Började grunna lite efter ett mail från Annika,
en teckenspråksutbildningsklasskompis....
Hon hade diskuterat 'rättvist och orättvist' med sin dotter
(med det vackra namnet Astrid)
Den diskussionen är spännande.
Jag måste ju erkänna
att även om det inte alltid utmynnar i långa diskussioner
så är det ju ett ämne
som ofta tas upp på mitt lilla älskade jobb.
Det kan vara allt från varför Pelle får en ny penna,
varför Lisa får läsa med specialläraren,
till varför Kurt kastar snöbollar (fast man inte får).
Jo, det mesta kan bli en rättvisediskussion...
Men då använder jag ett av mina bästa frökenuttryck, det enkla:
Livet är inte rättvist!!
Detta kan för en del elever vara en så stor nyhet
att de aldrig repareras själsligt, tro mig.
I förra kullen hade jag en elev som meddelade att:
"Min mamma tycker inte att du ska säga att livet är orättvist"
Och jag, som sällan, om ens någonsin,
kan dölja att jag innerst inne i själen bebos av en ettrig djävul,
log mitt snällaste frökenleende
och frågade honom om han tyckte att Livet var rättvist...
"Jo, det skulle det ju vara"
"Ja, det vore kul, men är det rättvist?"
Och även fast han insåg sig slagen så kunde jag inte hålla inne med:
"För om livet var rättvist skulle jag vara liten och nätt,
jobba som flygvärdinna och ha en blå jeep"
För är livet rättvist?
Ska det vara rättvist?
Och viktigast av allt:
Vill vi ha det rättvist??
För om livet skulle vara rättvist
ja, då skulle vi alla ha samma jobb,
samma barn,
samma liv för sjutton gubbar.
Och hur bra och härligt ni än har det,
så vill jag baske mig inte byta bort mitt!!!
kram
ingla
