Festligheter

Fredagen den 13 februari
ska bli min sista behandlingsdag
för eller mot cancer.
Ja det beror ju på hur man ser på det
men jag gissar att du förstår vad jag menar....

Flera har frågat mig om jag inte ska ha fest då.
Det är ju till och med en fredag.
Blir det party??

Nja, det känns väl inte som om jag orkar det.
Inte ens om någon ordnade det till mig.

Och sedan, jag vet inte...
Jag fattar nog inte att det är över
eller så inser jag att min resa inte är över
bara för att jag slutar behandlas.
Och varför fira att man nått Gävle när man skulle till Umeå?

Kan däremot se att det borde nog dyka upp något festligt senare
-när jag orkar antar jag

Men jag ljuger lite.
Det är nämligen så att direkt efter lunch,
fredagen den 13 februari blir det festligheter.
En kort men intensiv fest.
I klassrummet.
Med mina ungar.

Jo, vi ska ha en liten festlighet,
antagligen blir det något uppträdande
och lika antagligen har fröken med sig glass.

Och vi firar på något sätt att vi nu ser
slutet på min bortavaro känns det som.
Och eftersom vi hade Cancerfika
för att lätta lite på trycket inför operationen
så är det väl inte mer än rätt att vi firar nu med.
Eller hur??

kram
ingla

Tankens omakt

Ohh
jag önskar
att jag kunde tänka in
ett nytt inlägg på min blogg.

När jag kommer ut från strålningen
är jag alltid på bra humör
och numera stolt som en tupp.
Jag har klarat tre dagar i rad
utan att hosta så att de måste mäta om.....

Och sköterskorna är så trevliga
att man blir glad bara av att se dem.
Så som sagt,
när jag kommer ut från strålningen
skulle jag kunna fixa ett underbart,
glatt och trevligt inlägg till bloggen.

Men i verkliga livet
måste jag ju ta mig till bussen,
som tar mig till tåget,
för att sedan hoppa på spårisen
och sedan gå hem.

Ja, och när jag har gjort det
då minns jag inte ett ord
av vad jag kunde skriva,
och om jag nu mindes det
så orkar jag inte skriva dem i alla fall.

Jag orkar inte ens göra
alla de där måste-sakerna som finns.
Ringa och avboka en läkartid som krockar,
betala räkningarna,
ställa av moppen,
kolla om det kommit något viktigt
i alla tusen fönsterkuvert,
inventera kylskåpet
och ja ni vet....

Nä, jag önskar verkligen att jag kunde tänka in inläggen.
Jag tror de skulle bli väldigt trevliga.....

kram
ingla

Ljuvligt!

Med en dåres envishet
gör jag mig i ordning
för att fara till Linköping
och strålas.

Ingen där skulle höja ett ögonbryn
om jag "sjukanmälde" mig.
Kanske skulle de tom tycka att det var bra,
det beror väl på om de måste mäta om idag.

Hostar jag innan maskinen är klar
så måste de ju lägga mig tillrätta igen.
Efter mina tatuerade prickar ni vet...

Men jag ska strålas 25 gånger.
Och gör jag det inte idag,
läggs det såklart på en gång
efter det tänkta slutdatumet.

Och jag tror inte att jag klarar det.
Jag orkar inte att min cancerbehandling
inte tar slut fredagen den 13 februari.
Min ork räcker bara precis dit.

Jag opererades den 7/4.
Jag fick min första cellgiftsbehandling 13/6.
Och då räcker bara min ork till 13/2.
Så är det.

Då får man helt enkelt se förbi
feber, hosta och ledsna revben.
Ja, man får faktiskt se förbi
ledsna Ingelor också.

Så måste jag i alla fall
hämta ut ny hostmedicin,
då kan jag ju lika gärna
ta svängen förbi Linköping
och strålas också...

Och tänk vad skönt
att krypa ned under täcket
om ca 4 timmar!!
Mmm det blir ljuvligt

Ja, ljuvligt, sa Bull

kram
ingla

Helt utslagna

Ja, det är just vad vi är.

Har vi en tyst minut mellan hostattackerna
är vi synnerligen förvånade.
Och lyckliga såklart.

I lördags fick Sol ta sig
till jourcentralen alldeles själv
för mamman hade helt enkelt inte några krafter.
Inte lyckades jag hitta någon skjuts heller
men hon sa att det gick bra med spårvagnen.

Och igår var jag tvungen att ta mig ner på stan.
Behövde saker både från apoteket och affären.
Herregud så långt bort de var!!

Visst längtade jag efter egen bil
men insåg sedan att jag inte hade varit trafiksäker
så det var väl lika bra att jag ingen hade.

Idag blir Sol helt klart hemma från skolan
men jag bara vägrar.
Jag åker till Strålningen även om jag så dör på kuppen.

Om allt hade fungerat som jag vill
så hade jag kunnat träffa en doktor på strålningen
som hade tid att lyssna på mina lungor.
Nu tror jag inte att det blir det enklaste,
men visst ska jag försöka.......

Kan jag inte hålla mig från hostande under strålningen
lär jag kanske få lite hjälp att hitta en doktor.
Sköterskorna gillar inte att få mäta om hela tiden.

Men innerst inne vet jag att jag bara kommer att längta hem
och därför kanske inte orka vänta på en doktor........

kram
ingla

Sjuk dotter

Sol är sjuk
Ganska rejält risig faktiskt.

Det är ju ganska svårt
att tävla i sjukdom med en mamma
som cancerstrålas och har vidrig hosta.
Men Sol vinner faktiskt.
Hennes hosta och feber är inte lätt att bräcka.

Och det är faktiskt lite skönt.
Att hon är sjukast.
Det tycker vi nog båda två
(egentligen)

Det beror ju inte på
att jag gillar att se min unge sjuk.
Men det har varit lite svårt
att vara syndast om här nu ett tag.

Och jag unnar henne det!!

kram
ingla

P som i vildhäst

Äntligen äntligen
har jag talat med någon om
arbetslivet efter cancer!!

Det känns så härligt att äntligen
ha tillåtelse att börja grunna på
hur min väg tillbaka kan komma att se ut.

Samtidigt måste jag ju erkänna
att paniken men stort p givetvis
kom dundrande som ett gäng vildhästar på film.

Men det gör ingenting,
för jag vet att det endast beror på
att jag är så innerligt trött.

Och i den tröttheten
är det svårt att minnas
att jag en dag inte kommer att vara så trött.

Men den dagen kommer,
och då ska jag minsann jobba igen!!

kram
ingla

hmmm vildhästar på film
jag vet vad jag ska se i kväll.....


2 sidor

Att inte ha ork till bloggskrivande
har helt klart två sidor...

Det är nämligen som så
att jag är lite trött nu.

Så sitter jag inte på tåg
fram och tillbaka till Linköping
Ja, då ligger jag hemma och sover,
eller i alla fall vilar.

Då förstår du ju att det inte finns något att skriva om
Och även om det fanns det,
så orkar jag ju inte....
(Och inte tror jag att du skulle orka läsa heller)

Den andra sidan av detta mynt är mycket trevligare
För skriver jag inte på bloggen,
då trillar det in några synnerligen trevliga mail
med undran över
varför jag inte skriver.

Då kan man ju inte bli annat än pigg och glad.
Och då kan man skriva lite.....

En liten fysisk rapport
efter snart två veckors strålning:
Än har inte några taxotere-biverkningar
packat ihop och gett upp
(men det gör de nog snart)

Så enda förändringen är att
högra bröstet ser ut att ha varit på solsemster.
Och tro mig, det gör ingen annan kroppsdel
- framför allt inte de svarta ringarna under ögonen

kram
ingla

Min religion

Jag har ju min nya religion.
Ni vet,
en sak i taget.
Nu har vi andra budet klart.

Jag fick nämligen ett mail
med ett underbart innehåll
vid exakt rätt tillfälle.

Läs och begrunda.....

Hantera alla stressiga situationer som en hund.
Om du inte kan äta det,
eller leka med det
- bara kissa på det och gå din väg.

Japp,
det var andra budet det.

kram
ingla


Annan personal

Utan sjuksköterskor och annan personal
skulle Sveriges sjukvård krascha!!
Doktorerna däremot
Hmm, ja de kan nästan kvitta tycker jag

Dr 1 (även kallad dr Dum):
Idag har jag fått ett sjukintyg
som inte har en siffra rätt.
Jo, nu ljög jag
mitt personnummer var rätt.

Men allt annat var baske mig
uppåt väggarna.
Så nu måste hon jagas
och talas med.

För med dagens Förskingringskassa
törs man ju inte
att det finns några tveksamheter

Dr 2:
Fick idag flytande medicin utskriven
som jag skulle ta 1 piller 3 ggr per dag av.

Det är tur att man har
tumme med personalen på Apoteket......

kram
ingla

Söndagskväll

Hmm
I morgon är det måndag.
Då börjar cirkusen igen.
Jag försöker att inte ta ut något i förskott.

Men jag måste erkänna att
jag har svårt att inte gruva mig.
Precis som min ena faster
kan jag vara en riktig gruvarbetare.

Men om jag gör det
så förstörs ju även denna dag av strålningen.
Och det låter ju synnerligen korkat.

Så upp ur gruvan Ingela!!,
skrek jag lite klämkäckt.

Hmm det hjälpte inte ett dugg.
Ska testa vad en liten promenad kan bidra med......

kram
ingla

Anledning att fira

Idag är inte en skitdag!!
Så mycket i alla fall.

Jag har till exempel lyckats
vara trevlig med min dotter i flera minuter.
Jo, det är sant.

Vi hade ett samtal om skola, plugg och så.
Efteråt sa Sol att "så här mammig
har du inte varit på jättelänge"
Och det är helt sant.

Tyvärr var jag ju tvungen att
svara henne sanningsenligt med att
"och nu har jag nog inte så många
mammaminuter kvar på kontot"

Men det känns ju hoppfullt
att jag inte har lust att bita precis alla idag.

Att det finns stunder då jag
inte önskar mig till isoleringcellen.
Utan då det en stund är ok
att leva med andra.

kram
ingla

Äntligen helg!

Trött och frusen tycker jag
att helgen är alldeles för kort.

Det tar sant och visst på krafterna
att åka med Östgötatrafiken varje dag.
Allra helst när de tvingar mig att stå utomhus
på Linghems station i 40 minuter
när det är tio minusgrader .

En vecka gjord,
fyra kvar.
Sedan är det över.
Men jag börjar inse
att det inte blir jobb på heltid dagen efter.
(Allra helst eftersom sportlovet börjar då)

Usch, det känns så sanslöst avlägset.
Att få jobba alltså.

kram
ingla

Folkilsken

Ja, jag fattar att jag är trött.
Och jag inser att jag fick sova hela eftermiddagen igår
vilket bidrog till att jag var något sånär trevlig sedan

Idag har jag inte kunnat det.
Jag har haft tider att passa.

Jag är trött, sur, irriterad, folkilsken, skogstokig
och inte är jag vidare snäll heller......

Jag vill bita någon.
Mmm, det skulle kanske få mig
på bättre humör.

Kanske.
Om jag fick bita hårt.

/ingla

Tröttman viker?

Och på tredje dagen sov hon.

Jag lämnade hemmet kl 08.16.
Jag kom hem 11.47.
Är alltså hemifrån i (minst) 3.5 timmar.
Varje dag

Innan denna vecka
hade jag kanske ett 3.5h pass inbokat i veckan
- nu gör jag det varje dag.

Jag är trött.

Så trött att jag slog ihop ordentligt
när jag kom hem idag.
Jag sov
I flera timmar

Men det visade sig vara en lyckträff.
För jag som varit så trött
att jag inte ens orkat prata med BJ i telefon
Jag tog igen det nu.

Vi pratade i 2h 54min.

Det ger hopp om framtiden tycker jag......

kram
ingla

Konstig tå

Alltså, jag är ute och går ganska mycket.
Jag gillar det.
Det får mig att tänka på annat.
Eller på inget.
Eller på samma fast med syre.

Ja, jag vet inte
men jag gillar det.
Ofta blir det ett par promenader per dag.

Min högra lilltå däremot
han gillar inte alls att gå.
Inte ett dugg faktiskt.

Han gör allt han kan för att slippa undan.
Nu har han till exempel utvecklat
ett ganska rejält skavsår
för att hindra min framfart.

Men det gör mig inte så mycket.
Herr Lilltå har nämligen ingen som helst uthållighet.

Att stoppa ned foten i skon gör skitont.
Att börja gå smärtar som tusen knivar.
Men har man väl kommit igång,
ja då har lilltå gett upp.

Nervsignalerna därifrån
går liksom in i den allmänna konkursen
så det märks inte så mycket.

Men det räcker med att jag stannar upp,
om så bara för att pillra lite med musiken i öronen,
så gör det ont att börja gå igen.

Men som sagt,
ingen uthållighet,
så efter några meter
- ja då känns det inte så farligt.

kram
ingla

Strålande tider

Så har jag då fått kryssa en
av de 25 tomma rutor jag har kvar på kylskåpet.
Nedräkningen på Strålningen har börjat.

Själva strålningen går lätt
och det är trevlig personal.
Det är resorna som kommer att tära tror jag.

De blev ingen tusch alls idag.
men lite klisterlappar hit
och mätgrejor dit.

De tejpade mina två ärr
och det förstår jag ju
eftersom det inte ska se solen på ett tag.
Då ska de väl heller inte utsättas för strålningen.

Men så var det icke!
Nej tejpen de klistrar på
mina fina, näst intill osynliga ärr
är till för att öka strålningen just där.

Kan tyckas tokigt
Men det är visst så att det är just i ärren
cancer oftast kommer tillbaka - om den gör det.

Så det är även där
jag först kommer att märka av
typ brännskador om de kommer.......
Bra att veta var man ska hålla koll ;-)

kram
ingla

Jag saknar ungarna på jobbet.
Att vara sjuk är skit!
Om någon missat
så tycker jag det.....

Ommabergets topp

Söndag idag.
I morgon börjar mina 25 strålbehandlingar

Flera har sagt till mig
att de blir en enkel match.
Allra helst om man jämför med
vad jag redan gjort.

Och visst har de rätt

Det är bara det
att just på grund av det jag redan gjort,
är jag inte i så bra skick
precis nu.

Känns som om jag står inför
en uppförsbacke,
värdig sista biten upp
till Ombergs hjässa

Fast längre......

Men vad vet jag?
Jag ser ju inte så långt
Kanske finns det plana partier
och en eller annan
underlättande
nedförsbacke oxå.

Vi får se,
men idag,
söndagen innan,
får jag väl ladda med
pasta och
promenader...........

kram
ingla

Intatuerade läxor

Jag gillar snygga rader.
Jag tycker om när tavlor hänger rakt.
Det ska jämna ut sig, åtminstone på slutet.

Har jag sex muggar och en går sönder,
ja, då är det lika bra att krascha en till.

Symmetriskt gillar jag.
Och kan det nu inte vara symmetriskt
så ska det vara total kaos.
inte något nästan symmetriskt.

Nästan symmetriskt är sådant
som håller mig vaken på nätterna.

Nja, jag kan ha blivit lite bättre med åren.
Det kan möjligtvis vara så att
hysterin har degraderats till en liten noja.
Men uppenbarligen anser Universum, Gud och farmor
att det inte räcker.

Jag har sagt vid ett flertal tillfällen
att denna cancer är skräddarsydd till mig.
Ofta verkar det som om följder och biverkningar
passar ganska bra ihop med vad jag gör
eller bör göra.
Ja, oftast med vad jag bör göra.

I alla fall så tycker jag att jag har beviset för det nu.
Japp, det har jag.
Och jag har det intatuerat!

Efter att all (nästan) tusch rann ut i avloppet igårkväll
kunde jag se de tre små prickarna som folk är så rädda för.
Jo, sköterskorna har till och med en taktik upplagd
för hur man ska framföra till patienter
att dessa tre kan behövas tatueras in.
Käre tid, de syns ju knappt!!

När då all tusch var borta
såg jag mina tre små pluttemärken.
En på höger sida av mig
En på vänster sida av mig
Och en i mitten.

NEJ, nej
det är inte sant??!!
För den sitter inte i mitten av mig!!!!!!!
Den sitter lite, lite till höger.

INTATUERAD -
OCH INTE I MITTEN

Jag känner paniken komma krypande
men sedan ger jag upp.

Håll med om att man måste skratta!!!
Det är väl bara att landa i detta
och leva vidare som en mogen människa.

kram
ingla

Ps
Ska kolla med syster Mari om jag
kan få tatuera in en prick
lika mycket till vänster sista strålningsdagen.

Besviken

Jo,
besviken måste jag erkänna
att tatueringarna de tillhandahåller
på Strålningsavdelningen
inte är mycket att komma med......

Fjuttigt vad ordet, sa Bull
Urfjuttigt, sa Bill

kram
ingla

Tydlig gränsdragning

Alla människor har ju en gräns
Så även min tandläkare.

Våra gränser kan vara lite diffusa för utomstående
men vi vet dem själva inombords.

Jag kan dock säga exakt var min tandläkares gräns går.
Den går vid 10 sprutor.

Japp, vid tio.
Det vet jag av erfarenhet.

kram
ingla

Tyst

Det finns just inget jag kan säga.
Min hjärna är alldeles för trött
Och min själ alldeles för full i myror

Kanske beror det på att jag haft en paus
Kanske beror det på att den är slut

Men snurrigt är det
och jag med den

kram
ingla

Bra karl reder sig själv...

... heter det ju.
Bra, då får de göra det.

Jag däremot är fruntimmer och behöver inte reda mig själv alls.
Jag kan vara smart och be mina vänner om hjälp.
Så det gjorde jag idag.

Sol och jag insåg brutalt att jag definitivt inte platsade
på mammornas tio-i-topp-lista så vi ringde Larsa.
Han kom helt sonika och hämtade Solen i mitt liv,
stoppade i henne mat
och lät henne befinna sig i ett hem
utan knäppa mammor en kväll.

Man kan behöva det ibland.
Allra helst om man heter Sol.

Jag skulle gärna ha följt med om det inte vore för att,
ja då skulle ju jag blivit med.
Och jag är så asocial att mig vill jag inte ha med.
Om du förstår.

Nä, jag blev allt kvar här hemma
med oro i kroppen och treo i glaset.

Hmmm jag börjar förstå nyttan av det där skjortorna
med långa ärmar som knäpps på ryggen........

kram
ingla

Vinterkallt

Så har då vinterkylan kommit.
Jag har lite delade känslor till det.

Men egentligen är jag glad.
Jag vill inte ha ett varmare klimat.
Jag vill ha kallt och snö på vintern
Sol och värme på sommaren.

Det tråkiga är att jag drar mig lite för att gå ut,
men bilden nedan visar att det behöver jag ju inte.
Jag har uppenbarligen svinkallt inomhus också....

kram
ingla


Människan spår...

..... och Gud rår.
Jag trodde att december skulle bli en månad av
återhämtning och osjukt liv.

Istället har jag gått på tre penicillinkurer
och minns inte när jag senast
hade en så avog inställning till livet.

Jag skyllde det ett tag på sömnbrist
men även fast jag nu fått sova liiiite mer
och därför känner mig liiite piggare
så inser jag att det ligger kanske inte där.

Jag är kanske helt enkelt slut som artist.
Slut i rutan
Trött
Fatigue
Och less.

Helst av allt skulle jag vilja kicka iväg Tom Hanks
från den där ensamma ön han satt på
och själv husera där.
Ensam ensam ensam vill jag vara.

Inte känna mig!!
Känna sig ensam är inte kul och inte samma sak
men jag vill vara ensam.

Allt är jobbigt!
Allt bara kräver och finns och tjatar och är.

Och jag vill inte.
Inte ett dugg.
För allt är jobbigt
och kräver, tjatar och är.

Hmmmm

På fredag ska jag börja med att resa till Linköping
per spårvagn, tåg och buss för att strålas.
En gång om dagen.
I fem veckor!!

Hur tänkte de nu??

Det enda positiva med detta är
att för att komma undan och få vara bara jag
går jag ut och går.
Flera gånger om dagen.

Hmm jag kanske ska gå till Linköping??

kram
ingla

Du är aldrig ensam

En del av oss har musik till terapi.
Vissa melodier hör för mig ihop med vissa händelser i livet.

Texten nedan kommer alltid vara cancer.
Det är lille husguden Scocco som är skyldig
och jag känner mig mindre ensam när jag hör den.

Idag fick jag veta att den ofta önskas på bröllop.
Och om jag tänker efter kan jag ju förstå det.
Men för mig är den cancer
och som det behåller jag den.

Hoppas att du orkar läsa.

kram
ingla


när stormen river
när broarna brinner
när hopp och mening
bara försvinner

när du känner dig liten
och när ingen finns där
då är du ändå aldrig ensam
så länge jag finns här

jag kan gå hela natten ta ett flyg eller tåg
det spelar ingen roll var du är jag kommer dit ändå

(ref) du är aldrig ensam
så länge jag andas
så länge mitt hjärtat kan slå
du är aldrig ensam
ja glöm aldrig det
jag gör vad som helst för dig
det hoppas jag du vet
ja det hoppas jag du vet

om dom du litar på sviker
om din dröm föll isär
då kan jag påminna dig om
hur mycket du är värd

den där rädslan du känner
ja den är inte du
och hur skrämmande det än verkar
så ebbar den ut

---
så när du inte längre orkar
då orkar jag för två
när du inte ser nån utväg
då hittar jag en ändå

---


Tortyrmetod

Jag önskar att jag lite lätt kunde säga
att 'ett par sömnlösa nätter skadar inte'.....

Men det är inte för intet
som sömnbrist används som tortyrmetod!

Och den är effektiv,
fasligt effektiv.

Nu har jag aldrig påstått att jag på något sätt trott
att jag skulle kunna motstå någon slags tortyrmetod.
Men om det är en jag är bergssäker skulle fungera på mig
så är det just detta, att inte få sova.
Man blir skogstokig!!!!!!

Och nu har fantasin faktiskt tagit slut.
Vad sjutton ska jag pyssla med om nätterna??

Min senaste drive här med Sagan om Ringen-filmerna
var ok de första omgångerna....
Jag fattar nu både det ena och det andra.
Men det leder ju till nya frågeteckan också.

Hur får Gandalf tillbaka sin stav efter att han smitit från Saruman?
Hur kom Aragorns svärd på plats efter att han föll över klippkanten?
Varför byter Eówyn frisyr så ofta?
(Aragorn är ju redan upptagen ändå!!!)

Idag ska jag baske mig gå in på hälsokostbutiken
och fråga om de har något 'att sova på'.
Ett piller mer eller mindre
i den allmäna konkursen kan ju inte skada.

Fast då måste jag förstås orka
ta mig till affären......

kram
ingla


Första dagen

Aldrig har ett Nyår
gått mig så otroligt obemärkt förbi.
Jag var mitt i en film
när landets raketer flög över himlen.

Hmm, känns inte som ett avslut,
känns inte som en början.
Jag är liksom ungefär mitt i.
Antagligen är det därför.

Men 2008 slutade med många
sms-hälsningar från vänner,
släkt och elever.
Sms är en trevlig uppfinning...
Jag fick till och med ett litet samtal från USA.

Dottern trillade in på morgonkvisten,
frisk och hel.
Och efter att jag sedan tagit varje sort
av smärtstillande jag äger så sov jag riktigt gott.

2009 börjar med soligt väder utomhus
och Bullerbyn på tvn inomhus.

Mmmm det blir nog bra det här.......

kram
ingla

RSS 2.0