ingla

Ja, det är just vad vi är.

Har vi en tyst minut mellan hostattackerna
är vi synnerligen förvånade.
Och lyckliga såklart.

I lördags fick Sol ta sig
till jourcentralen alldeles själv
för mamman hade helt enkelt inte några krafter.
Inte lyckades jag hitta någon skjuts heller
men hon sa att det gick bra med spårvagnen.

Och igår var jag tvungen att ta mig ner på stan.
Behövde saker både från apoteket och affären.
Herregud så långt bort de var!!

Visst längtade jag efter egen bil
men insåg sedan att jag inte hade varit trafiksäker
så det var väl lika bra att jag ingen hade.

Idag blir Sol helt klart hemma från skolan
men jag bara vägrar.
Jag åker till Strålningen även om jag så dör på kuppen.

Om allt hade fungerat som jag vill
så hade jag kunnat träffa en doktor på strålningen
som hade tid att lyssna på mina lungor.
Nu tror jag inte att det blir det enklaste,
men visst ska jag försöka.......

Kan jag inte hålla mig från hostande under strålningen
lär jag kanske få lite hjälp att hitta en doktor.
Sköterskorna gillar inte att få mäta om hela tiden.

Men innerst inne vet jag att jag bara kommer att längta hem
och därför kanske inte orka vänta på en doktor........

kram
ingla