Ny teknik

Det är ju inte alltid så att ny teknik
underlättar vid dåligt minne.
Oh nej, det kan minsann ställa till det....

Igår hade jag jättekul.
Jag ändrade min ringsignal på mobiltelefonen.
Även signalen när jag får sms ändrades.

Nu är båda signalerna säsongsanpassade.
När du ringer till mig är det
Björn Skifs som sjunger "Midnatt råder".

Detta är ju jättemysigt
och man blir extra glad när det ringer.

Eller man skulle kunna bli....

Jag blir ju inte så glad
- för jag fattar ju inte att det ringer!!

Visst är det småtrevligt
att höra Björn Skifs långt bort i bakgrunden
(läs nere i handväskan).
Men inte sjutton minns jag vad det betyder.

Så här går jag nu och nynnar Midnatt råder"
Och förstår inte varför.

kram
ingla


Transplantationsfrågor

Nu när vetenskapen kommer så långt
att de kan transplantera både det ena och det andra
har jag undringar.

Alltså att få ett hjärta eller en lunga,
eller varför inte en njure transplanterad
ställer säkert till det känslomässigt.
Men störst är nog tacksamheten för chansen till ett (nytt?) liv.

Men om du får en hand transplanterad?
Hur funkar det då?
Du är ju liksom van med din hand.

Du har sett din hand varje dag i ditt liv,
ja, till vilken händelse det nu är som gör dig i behov av en ny....

Hur känns det att se någon annans hand
vara styrd av dig
och stoppa in pannkaka i munnen?

Vänjer man om sig?

Ja, i alla fall så blev Sol och jag förvånade,
nästan chockade,
när vi tittade till på mina fötter igårkväll.

Johnny Depp var pirat på tv´n
så vi hade bara ögon för honom,
tills jag plötsligt råkade se mina fötter
som placerat sig på soffbordet.

Eller mina fötter,
det vet jag inte.....

Det finns en elefant där ute
som springer runt och letar febrilt efter sina fossingar.
Antagligen med mina två 37or som ersättningar.

Och jag tänker inte vänja mig!!
Imorgon ska vi medicinera tillbaka mina fötter.
Tack för den vetenskapen.

kram
ingla

100 inlägg

Vad fort tiden går!

Ja, allt är ju relativt
men långsam tid kan jag skriva om en annan gång.

Jag behöver bara blunda till rätt musik
så är jag 16 igen.
Nu är jag 40.

Ett litet foto kan lätt ta mig tillbaka
till tiden när Sol var bebis.
Nu är hon 17.

Ibland kan saknade efter farmor
svepa över mig som om den var alldeles ny.
Hon dog för 15 år sedan.

Det känns som det var igår jag sa till min doktor
att jag nog hade en knöl i bröstet.
Nu är jag här.

När jag började gifteriet
hade inte ens sommaren börjat.
Alla sa att snart är det jul.
Och det är det.

Alldeles nyss fick jag idén om en blogg.
Nu skriver jag inlägg nummer 100.

Fy sjutton vad tiden går fort.
Hur är det tänkt att man ska hinna med allt kul?

kram
ingla

Snöbrist

Så var snön helt borta.
Eller ja,man kan ju se vita fläckar här och där
men det räknas knappt.

Med varma stormvindar förstår jag ju
att allt kommer vara borta till kvällen.
Det var fint så länge det varade....

Nu går jag och hoppas att vi kan få det vitt igen till jul.

När jag var liten var det alltid snö till jul.
I Filipstad, Värmland där jag firade julafton
var det alltid vitt.

(Och det var alltid meterdjupt
när vi åkte skoter på påsklovet också.)

Ja, så minns jag det
och jag tror att jag har rätt.

Kommer ihåg en jul när Sol var liten,
den var alldeles grön.
Men på vår kvällspromenad på julafton började det snöa.
Det var mysigt
och vi blev mycket glada!!

Detta år kan det gärna få börja snöa strax innan julafton.
Det skulle vara mycket uppskattat.
Jag har ju till och med köpt nya kängor.

kram
ingla

Ofrivillig sovmorgon.

Idag försov vi oss.
Vi vaknade 07.58 av att min syster ringde.
Och så gott som vi sov får vi vara glada att hon ringde.

Solena drog alla svordomar hon kan.
Och det är ok, med tanke på hur lite hon svär annars.
Hon började nämligen skolan 08.10

Men hon är helt fenomenal
Klockan 08.14 var hon färdig
att ge sig av (inkl frukost).
Det tycker jag är beudransvärt.

Själv går jag runt och njuter av att jag sov så länge
(och det kan jag göra för Sol har ju åkt).
Jag har nämligen någon konstig smärta i benen
som inte vill ge sig, så jag vaknar om nätterna.

Jag var uppe i natt och stoppade i mig lite piller
och fick ju nu sova riktigt länge.
Skönt!!

Så nu ska jag ta itu med denna dag,
med de måsten jag skrivit upp på 'att-göralistan'.
Hmmm vilken tur att jag fick sova ett tag.......

kram
ingla

Svår matematik

Som vanligt är det tröttheten
som bestämmer i detta hem.
Jag är lite less på det faktiskt.
Nej, nu ljuger jag.
Jag är fullständigt urless på det.

Jag vet att jag är mer än lovligt glömsk mitt i allt detta.
Jag tror på något sätt att jag nu är fix och färdig med gifteriet.
Och då glömmer jag ju att jag fortfarande befinner mig i tre-veckorscykeln.

Om en vecka kan man säga att sista gifteriet är klart.
Och då är jag ju tyvärr inte tillbaka direkt.
När jag hör mig för
ska det visst ta ganska lång tid att komma tillbaka.

Det blir jag också less på.

Av alla biverkningar,
och tro mig det finns ett gäng,
så hatar jag tröttheten mest.

Tröttheten har en förmåga att få mig att känna mig värdelös.
Jag har ingen som helst chans att vara fröken Duktig.
Och det är mycket jobbigt om man som jag
har en släng av prestationsångest.

Och visst förstår jag att detta ska hjälpa mig i min förändring.
Det är ju just fröken Duktig om ska väck.

Men bara för att jag hamnat på kursen
betyder det ju inte att jag tycker den är lätt.

Och medan jag väntar på att tröttheten ger sig
och prestationsångsten dämpas
så tänker jag julstäda lite......

kram
ingla

Första snön!

Jag vet att vädret kan ställa till det för många.
Och jag tycker verkligen synd om
alla drabbade på landets flygplatser.

Tv´s nyheter säger att det trots
ett par avåkningar utefter våra vägar
inte har blivit några personskador,
och det känns ju bra.

Men mig drabbar det bara positivt
(än så länge)

Vi lyckades vintermöblera altanen igårkväll, jag och Sol.
Vi slet verkligen, men vi är mycket nöjda med resultatet.
Jag fick till och med ner vår snömätningsskylt i marken.

Sol tycker att allt är mycket vackert
men hon konstaterar att det även blåser
och att det därför blir småkallt att ge sig ut.

Själv behöver jag inte bry mig om det.
Nej, när jag insåg hur vädret var
så organiserade jag kvickt om mitt liv.

Idag tänker jag bara sticka ut min näsa utomhus
när jag ska fylla på fågelmataren åt mina tappra fåglar.

Annars tänker jag bara befinna mig inomhus
och titta ut på snön
som gör världen så vacker.

Kanske blir det en promenad,
men den är ju helt frivillig
och har jag inte lust med det
kan jag ju istället fortsätta mina knäckexperiment.

Hoppas att mina nära och kära inte blivit sinkade
eller på annat sätt negativt påverkade av snön.
Själv tänker jag hoppas att den blir kvar ett tag...

kram
ingla

Domsöndag

Söndagen före första advent.
Domsöndagen heter den.
Men jag ska ju inte döma...

Hmmm undrar om det står något i bibeln
om att döma sig själv.
Får man det?

Jag kan ju inte tala för dig,
men jag är i alla fall mycket snabb att döma mig själv.

Det är dumt.

Man känner sig sällan upplyft och inspirerad
efter att man dömt sig själv.
Det är inte ofta man döms till två veckors semester.
Eller till tårt-ätning en vanlig sketen tisdag.

Jag ska invertera Domsöndagen!
Idag får jag apselut inte döma mig själv.
Idag är allt jag gör bra och framför allt tillräckligt!

Jag önskar dig en
God Domsöndag!

kram
ingla

X + Y = Skitprat

Igår var jag mycket arg.

Igår försökte nämligen en doktor , vi kan kalla henne Dr X,
att skrämma mig till ett beslut.
Efter mötet var jag mycket osäker på mig själv
och undrade lite vad jag höll på med.

Ja, tills jag fick en stund att tänka.
Då insåg jag att Dr X inte gett mig några argument,
hon hade bara sagt sina åsikter.

Hon hade använt sig av övertaget att hon hade vit rock,
att hon sett mig utan kläder
och att hon kunde säga 'kontraindikationer' utan att staka sig.

Hon hade faktiskt inte gett mig
några vettiga argument för att övertyga mig.
Men jag höll på att missa det.

Så blev jag arg på hennes polska kollega
som fick sitta med under mötet.
Efter undersökningen frågade hon Dr X om hon också fick undersöka.
Sist jag kollade satt mina bröst fast på just mig......

Jag är arg på att när man haft/har cancer är man i specialisternas händer.
Specialister är nämligen helt hopplösa när det gäller personliga kontakter.

Dr X sa att hon, precis som Dr Y, tyckte att jag skulle göra si och så....
Dr Y? frågade jag.
Ja, Dr Y, det är min doktor fick jag veta,
doktorn som ansvarat för min behandling.

Men nu är det så att jag har ingen aning om vem Dr Y är,
har aldrig träffat henne,
än mindre låtit henne undersöka mig.
Så vad vet hon??

Ja det var en liten summering på gårdagens ilska.

kram
ingla


Och så börjar min amaryllis att slå ut.
Grrrrrr

Fatigue

De säger att den helt obeskrivbara tröttheten
jag lider av på grund av cellgifteriet kallas Fatigue.
Jag känner mig inte helt nöjd med det.

För det första har jag som teknis-elev
gjort fatigue-test på metall.
Känns inte riktigt som om det var samma sak.

Visst kollade man hur länge metallen
kunde hålla ut innan den gav upp men,
nej, känns inte som samma sak.

För det andra är inte min trötthet fransk.
Onej!
Men trötthet kommer från ett språk
talat för mycket mycket länge sedan.

Min trötthet sitter liksom i reptilhjärnan
och tar över hela min mekanism.
Min trötthet är så enorm att när den slår till
orkar man knappt säga ordet trött.

Än mindre skulle jag orka säga det på franska.

kram
ingla

Doktordate

Jag har fått lite skäll
över att jag förskönar mitt liv på bloggen.

Det kanske jag inte tycker,
så jättemycket.
Men kanske lite.

Men jag kan kompromissa....

Efter två skitdagar ser jag nu fram emot denna dag.
Jag har mått skit, piss och senapsgas
men nu ljusnar det.

Och varför då?
Jo jag har en tid hos min underbara, riktiga husdoktor.

Jag har inga sjukdomar
att stoltsera med hos henne
men det gör ingenting.

Jag kan ju få ett par recept fixade.
Det är nämligen närmast omöjligt
att som cellgiftsbehandlande
cancerpatient i Linköping få tag på en doktor.

Ohh vad skönt det ska bli att träffa en doktor
som har tid och är intresserad.
Som lyssnar på vad jag säger,
tror på vad jag säger,
och vill mig väl.

Nu ska jag susa iväg till Dr Daniela

kram
ingla

Gammal färg

Jag har börjat bläddra lite i såna där julmagasin
som alla tidningar med självaktning extrasäljer så här års.

De ska ju verkligen kunna ge mig Den Rätta Stämningen.
Men si det gör de inte.
De är så vackra, uttänkta och moderna
att jag inte berörs ett dugg.

Att allt sedan brukar gå i årets julfärg
gör mig synnerligen fundersam.

Jag tycker ju att julfärgerna är
julrött och julgrönt.
Vilket år det än är.
Visst kan man komplettera med exempelvis
guldigt, silvrigt och ibland till och med blått.

Men rött och grönt
det är själva basen.
Ja mer än basen faktiskt.

Så om ett magasin talar om att
'I år går julen i svart'
så säger jag; Tror inte det!!

Det julmagasin som sätter igång jullyckan här
är 'Allt om Julen' anno 1973
Ohh den är helt ljuvlig.

Den är helt sönderbläddrad
och därför istoppad i plastfickor.

Den talar om att lussebullar inte tappar smak i frysen,
den använder ord som husmor
och uppmuntrar just husmor att använda halv-fabrikat
så att hon inte sliter ut sig inför helgerna.

Även om jag erkänner att sjuttiotalets egen brandgula färg
dyker upp här och där
så är det i alla fall julrött och julgrönt som dominerar.

Japp, det är julmagasinet för mig.
Kärringen mot strömmen vill inte vara modern alls.
Jag vill vara gammaldags,
kanske med något litet halvfabrikat
typ bruna bönor.

Men framför allt,
min jul går i rött och grönt,
med något litet blått.......

kram
ingla

Mamma Björn

I djurens värld är många beslut
baserade på instinkt.

Jag tror exempelvis inte att Mamma Björn
söker upp sin närmaste granne för att diskutera
för- och nackdelar med att krypa in i idet idag
(till skillnad på i helgen)

Och inte tror jag att hon har någon almanacka heller,
så hon kan se hur hon gjorde förra året.

Nej, genom olika väderlekar
måste hon lita på sin instinkt och krypa till kojs i rätt tid.

Vi människor har blivit så civiliserade
att mycket av vår instinkt försvunnit
och ersatts med klocka, kalender, lite vetenskap
och så SMHI såklart.

Men om jag stannar upp,
om jag riktigt lyssnar på mitt innersta,
om jag litar till mina nedärvda förmågor,
så vet jag exakt vad som är bäst för mig.

Idag tänker jag inte kliva ur sängen!!

kram
ingla

Dagsplanen

Idag ska jag;
storstäda huset,
fixa hela julbaket,
sortera linneskåpet.

Det är före lunch det.

Sedan ska jag;
promenera grannskapets hundar,
gå ett varv på IKEA
för att avsluta med
en innebandyturnering.

Kanske tar jag och målar jag om
staketet i kväll för att varva ned.

Ja så känns det idag.
Hoppas att du är lika pigg!

kram
ingla

Sabeltandad tiger

Jag undrar varför just minnet är en sådan ömtålig manick.
Hur kan det komma sig att det är minnet som stryker på foten
när vi lever under stress.
Och när vi blir gamla, varför är det minnet??

Det är ju under stress vi verkligen behöver minnet.
Och i min fantasi så har det alltid varit så.

Alltså i människans tidiga värld
kan det ju inte heller ha varit en fördel
att tappa minnet under stress:

Jag har en sabeltandad tiger efter mig!
Hu den springer fort och har väldigt vassa tänder.
Hemma har jag lite eld att skrämma den med.

Hmmmm var var det nu jag bodde?
Var det Stora stenen och sedan till höger
eller var det Stora stenen och sedan andra till höger?

Eller då när man blir gammal....
Det är ju när kroppen börjar svika man behöver knivskarpt minne.
Man har ju inte ork att slafsa runt och leta.
Eller ännu värre;
gå runt för att försöka minnas vad man letar efter.

Ja om du frågar mig så blev det fel
när just minnet skulle få stå tillbaka
vid stress och ålder.

Jag menar, vad har jag för nytta av
att kunna rulla perfekta älgköttbullar
med en sabeltandad tiger i hasorna?
Eller bygga ett torn av glasspinnar?

Med en sabeltandad tiger efter mig
vill jag ha ett perfekt minne!!
Allra helst om jag är gammal.......

kram
ingla

Styrfart.

Vilken dag!
(att handla, fredag)
Jag är helt utsliten!

Jag finner hela tiden nya mått,
eller måttstockar,
eller djup
eller vad det nu är.

Jag trodde exempelvis att hur trött jag än var
under en dag på staden
så skulle jag aldrig som 40åring behöva be
tre stora tuffa grabbar om en av deras platser på bänken.
Jag menar, även om man är trött så är det ju bara att....

De nya måtten är alltså:
Jo, jag kan som 40åring (med lite skräp i blodomloppet)
vara precis så trött att jag inte har något val än att be om en sittplats.

Jo, grabbarna med byxlinningen nere på baklåren
är precis så himla söta som deras egna farmödrar skulle vilja,
de flyger nämligen upp och bereder plats.

Jag är glad att jag inte gick bredvid mig igår.
Jag hade aldrig orkat hålla den långsamma farten.

Jag minns ett uttryck
Att ha styrfart,
det hade inte jag hela tiden....

Idag har jag inte heller styrfart.
Inte ett dugg.
Jag har styrt klart.
Kosan gick till soffan och där kommer den att stanna.

Hela dagen!

kram
ingla

Uppdaterad

Det här med att ha internet är bra finemang.
Jag vet saker jag aldrig skulle vetat annars
tack vare att jag kan koppla upp mig.

Jag läser ofta Aftonbladet
och Expressen på nätet.
Oh vad jag lär mig!!

Till exempel så kan jag berätta att Sandra
känner sig halv nu när hon
(efter ett par dagar) splittrat med Fadde.
Jo så är det, hemskt va?

Jaha, du undrar vem Fadde är?
Jo det är en dörrvakt som blev ihop med hon
som inte går att skilja ifrån hon den andra som,
eller om båda,
var med i någon sådan där tv-serie.

Allt blir enklare och enklare.
Det var ett tag sedan man behövde
göra något själv för att bli kändis.
Nu behöver man inte ens vara tillsammans med dem.
Det räcker med att inte vara tillsammans
med dem som inte är tillsammans med dem.

Hmm varför är inte JAG på löpet för.
Det är ganska många jag inte är ihop med
som inte är ihop med någon.

Det är bäst att jag kollar till frisyren
lite extra i dag innan jag spatserar ut.
Vem vet ifall en reporter inser att jag inte är ett dugg känd.

För idag ska jag till Norins och köpa ost.
Och så ska jag luncha på stan.

Det är fredag idag
och räknar man riktigt illa,
lutar sig ordentligt åt ena hållet,
och kisar lite med ögonen,
jag då kan man tycka att det gått en vecka på min cellgiftsbehandling.

Och det måste firas!

Bra, nu har ni mer koll på mig än på Fadde.
Eller Halva Sandra.
Eller en av de där två som jag inte kan skilja på....

kram
ingla

Dubbelt x 2

Should I stay or should I go?

Ja, det är mycket nu som inte vet vad det vill.

Jag är så varm på natten att jag omöjligt
kan ha mitt älskade duntäcke.
Samtidigt känns det som om mina ben
är utomhus en nyårsafton i bara nylonstrumpor.
Jag gissar att en del av er aldrig varit
ute just en nyårsafton iklädda nylonstrumpor,
men ni har fantasi.

Jag vill fixa god middag till mig och Solena.
Jag läser recept som aldrig förr.
Samtidigt smakar allt jag stoppar i munnen våt bomull.

Jag är trött som en liten utschasad sengångare.
Samtidigt snurrar tankarna på
och jag vill baka, fixa, styra och hålla på.
Jag antar (vet) att detta beror på kortisonet
men jag ska försöka behålla piggkänsla så länge jag kan.

Jag har ju fått behålla hår och det har börjat växa.
Nu när jag vaknade trillade det som svenska skogen under Gertrud.
Kanske det är de gamla stråna som hållt i sig länge nog.
Tack!

Stickningarna i benen gör att jag längtar ut på promenad.
Så fort jag går längre än till soprummet
känns det som om svanken håller på att gå av.

Alltså, det här är lite spännande!
Är det så'n här jag är?
Är det bara mer tydligt?
Eller är det något annat?

Ja, i alla fall kan jag meddela att det är en rejäl utmaning
att göra mig själv till lags just för stunden.
Ser jag lite förvirrad ut så får du ha överseende med det.

Eller så är jag inte alls förvirrad ;-)
Eller är jag?

kram
ingla


Inte fullt ut!

Nja, det där med klämkäck
lyckades jag nog inte så himlans bra med.
Men jag försökte minsann
och lite lyckades jag med, tycker jag nog.

Men just nu faller det sig
liksom lite naturligare att vara gnällig.
Där finns det nästan inget motstånd alls.
Se bara hur lätt det går:

Visst är det konstigt att så många rökare är analfabeter?
(Allra helst utanför diverse ingångar med rök ej här-skyltar ex. sjukan)

Varför klämmer sig folk spårvagnen innan annat folk har hunnit av?
(Det blir ju som lite bökigt då)

Hur kommer det sig att stora nya fina bilar inte är utrustade med blinkers?
(För det kan ju inte vara så att de skiter i att visa sin omgivning
vad de tänker göra i trafiken? I trafiken kan ju folk dö.)

Hur har folk råd med så mycket parfym?
(De lämnar ju så mycket efter sig, exempelvis i hissen)

Varför envisades tanten igår med att skjutsa rullstolen
i snurrdörrarna och rätt in i mina hälar
när hon själv innan kommenterade att det fanns vanliga
automatdörrar bredvid som var enklare
om man skjutsade just en rullstol?

Mmmm det finns så mycket att grunna på.

kram
ingla

Ingela klämkäck???

Varje fiber i min kropp
vänder sig i plågor men jag har bestämt mig.
Jag ska vara klämkäck och positiv hela dagen idag.

Jag ska se om det går att klämkäcka ihjäl cellgifter.

Vi behöver en mer ärtig mamma i detta hus nämligen.
Annars går nog dottern och köper en ny.

Men jag är lite tveksam.
Jag vet inte var jag ska hitta ork till att bli ärtig.

Årtig och ärtig.
Sol skulle nog behöva en som åtminstone såg henne
och kom ihåg vad hon hette.

En som inte gick i koma och bara fanns.
Utan en som minns vad det är för dag
och ibland orkar fixa mat.

En mamma som minns läxor
och andra viktiga händelser......

Ja, och idag är det minsann jag som gör allt det där.
Jag ska vara så klämkäck att inte ens cellgiftsbieffekterna står ut.

kram
ingla


Osynligt ljus i tunneln

Idag sticker jag iväg för min sista cellgiftsbehandling.
Och det skulle man ju kunna fira.
Men det visar sig att varken Sol eller jag orkar det.

Vi vet nämligen vad som väntar oss nu i tre veckor
och har därför mycket svårt
att likt Stålmannen kunna se igenom saker och ting.

Och så måste det ju också få vara.
Fast det är inte så kul.
Riktigt trist faktiskt.

Solena är dock en klok sjuttonåring.
Till henne kan ni uppmuntrande
påminna att det snart är över,
att tiden går fort och att vi gjort det värsta.

Jag däremot är inte lika klok.
Säger ni liknande saker till mig
de närmaste 17 - 21 dagar
sparkar jag in framtänderna på er.

Och jag tycker att ni är snygga med tänder!!!!!

kram
ingla

Helga vilodagen

Idag ska jag helga vilodagen
så att det sprutar ur öronen.

Jag är helt slut i rutan
efter gårdagens firande.
Det var en mycket trevlig tillställning,
med mycket trevligt folk
och synnerligen trevlig present.

Sol fick en dator!!!
Hon är lyrisk
eftersom hennes gamla är
så otroligt seg att julens kola är avundsjuk.

Sol är sååå lycklig.
Och jag med,
för nu har hon bäst dator
så då bryr hon sig inte om min.....

Så idag blir det lätt att helga vilodagen.
Jag vilar och Sol sitter vid datorn.
(Så har vi ju gudmor här som får sköta markservicen.)

kram
ingla

Föllsedag

Idag firar vi föllsedag här!!
Solena blev mycket glad för sina paket
och det känns ju bra.

Vi har även hunnit äta önskefrukost
framför tv´n med en present i dvd'n.
(Parlamentet)

Igår blev Sol kidnappad av fyra väninnor
som överraskade med middag och bowling.
De hade gjort ett bra jobb med att lura henne.

Ja, jag med faktiskt.
Hon var övertygad om att hon och jag
skulle fira min namnsadg med ostbricka.
Men hon stack ut med kompisarna
- mer ost till mig ;-)

Nej nu ska jag avsluta bloggandet
för att istället plåga min dotter med att berätta
om vad jag tyckte om livet för exakt sjutton år sedan
he he.

kram
ingla

Ingela

Idag har jag namnsdag!
Det är kanske inte så märkvärdigt
men i min familj firar vi namnsdagar.

Den här brukar dock ha lite svårt att göra sig hörd.
I morgon fyller nämligen Sol år.
Då blir det ju lite så att Ingeladagen försvinner.

Men hur ska jag då fira min dag?
Jo, först och främst ska jag gå runt
och njuta av att vi lyckades veckostäda igår.
Det är minsann inte alltid vi fixar det nu för tiden.

Så har jag förstått att Sol har något inslaget.
Jippi!!!

Sedan ska jag njuta av att på måndag får jag sista gifteriet.
Jag passar på att njuta nu för efter måndag
blir det ju två veckor då jag liksom inte njuter alls.

Sist men inte minst ska jag njuta av den bakelse
jag eventuellt kommer ihåg att köpa med mig hem
efter att jag lämnat prover, hälsat på jobbet, varit till apoteket,
träffat Moniqa på stan och handlat hemliga saker (och ost).

kram
ingla

Krav

Ja, jag bara måste berätta om mina vinterfåglar igen.

Igår var jag tvungen att köpa en större fågelmatare.
Fåglarna tömmer den jag har så illa kvickt
att jag måste fylla den två gånger per dag.

Först på morgonen såklart
sedan mitt på dagen när den är tom.
Och det kan jag inte missa.
Att den är tom alltså

Talgoxarna blir som stolliga.
Kan de fatta var maten kommer ifrån?
Alltså det trodde ju inte jag

Men förklara då detta:
De börjar cirkulera inne på altanen.
En sätter sig på typ en meters avstånd och stirrar in i köket.
Några andra (kanske de saknar några bestick i lådan)
attackerar vardagsrumsfönstret
Dunk, dunk

Den sista, han flyger vid rutan
i altandörren
- och skriker
En talgoxe!!

Ja varken de fattar eller inte
så har jag köpt en större fågelmatare.
Kanske jag slipper tjatet då.

kram
ingla

123 saker

Om du precis som jag tycker
att det inte finns så där jättemycket att se på tv.
Ja, då har jag ett tips.

Svt har ett underbart litet historieprogram
som heter 123 saker - varje svensk bör veta.
Helt underbart!

Halva serien har gått
men den finns på nätet.
Nu ska visst nästa avsnitt handla om sex.
Men de som redan sänts har varit helt suveräna
så det om sex borde ju vara bra det med.

Jag gillade verkligen det om 'miljö',
det om 'inrikes' och det om 'under kriget'.

Ja, så om du inte har något att göra
onsdagar klockan åtta så är detta värt ett försök.
Jag har lärt mig massor
och blivit nyfiken på ännu mer......

kram
ingla

Olika val

Oftast har jag fullt upp med att förstå hur jag tänker.
Men nu undrar jag faktiskt hur andra tänker.

I USA sker nu, enligt amerikanerna själva,
val av ledare till den fria världen.
Redan där reagerar jag eftersom han inte blir min ledare
och jag är inte speciellt ofri.
Men det är inte det jag går igång på just nu.

Det jag undrar över nu är
hur tv-kanalerna prioriterar sina pengar.
De skickar massor med folk över till USA,
för att sända massor med tv innan valet,
under valet,
och jag antar att de även ska analysera valet efteråt.

Och då undrar jag,
när kommer det stora reportaget om
Förskingringskassans nya regler.

kram
ingla

Dåligt komihåg!

Jag har en stark övertygelse.
Jag tror att om jag gör mitt bästa
och sedan litar till försynen, universum, Gud
(i mitt fall farmor)
Så löser sig allt.

Jag tror detta starkt och innerligt.
Förutom de stunder då jag tvivlar.
För då minns jag inte riktigt
alla de gånger farmor visat att man kan lita på henne.

Vid varje motgång, kris eller annat tjafs
skulle jag kunna följa ett enkelt recept:
'Gör ditt bästa och ha sedan tillit.'
För det löser sig alltid.

Men istället måste jag även tvivla
och därför grubbla och förlora sömn.
Så dumt.
Så urbota dumt.

Jag vet ju att det löser sig.
Allt löser sig.
Kanske inte alltid på det sätt jag ville
eller ens när jag ville.
Men det löser sig alltid

Det gäller bara att komma ihåg det!

kram
ingla


Dåligt samvete

Den sämsta kudden är ett dåligt samvete sägs det.
Jag är böjd att hålla med.
I alla fall tycker jag att det är en av de dåliga kuddarna.
För visst finns det mer som rubbar sömn.

Själv har jag nu äntligen gjort en sak som jag borde gjort förut.
Jag tror inte att det blev försent men det känns ändå värde
(förkortning av värdelöst).
Men nu äntligen är det gjort.
Gjort färdigt och borta.
Så förhoppningsvis känns kudden skönare i kväll.

Att jag aldrig lär mig!!
Att det ska vara så svårt att fatta!!
Samtidigt ska jag ju nu lära mig att inse
att det inte alltid blir som man vill.
Att ibland säger kroppen ifrån osv.

Ja men om kroppen nu säger ifrån
och jag inte får det jag behöver gjort,
ja då får jag ju dåligt samvete.
Hallå

Vad ska en stackars människa göra??
(Hmm antagligen hålla käften, göra det jag måste
och kanske välja bort mindre viktiga saker.)

kram
ingla

Trädgårdsarbete

Idag är en mycket viktig dag
för min enorma (läs minimala) trädgård.
I morgon är nämligen sista hämtningen av trädgårdsavfall.

Detta är en sanslös lyx som jag har.
Vid vissa förutbestämda datum
ställer man ut allt sitt trädgårdsskräp
precis utanför tomten,
och vips så är det borta.

Det betyder att jag måste
fixa till allt idag
för annars har jag ingen aning om
var jag ska göra av skräpet.

Och i år har inte min trädgård fått
den uppmärksamhet den är värd.
Så mycket ser ut som skrutt.
Men det hindrar ju inte att den ska få en snygg avslutning.

Som tur är så är idag inte en
av mina sämsta dagar utan
jag ska ut och klippa, skära och annat som ser ut att behövas.

Min trädgård ska alltså göras i ordning för vintern.
Det betyder att vintern är i antågande.
Det är mysigt
och jag gillar mysigt

Alltså är det riktigt mysigt att ge sig ut idag
och vinterförbereda min trädgård.
Inte kallt och arbetssamt som man skulle kunna tro.

kram
ingla

Enkel matematik

Alltså, jag har ju tidigare klagat över/ insett att
allting tar lite längre tid för mig nu än vad det gjort förut.
Det ska vilas hit och dit varken man vill eller inte.
Hela tiden en sak i taget.

Och vad värre är,
ibland bara en sak för sedan är man slutkörd.
(exempelvis ostinköp)

I det stora hela har nog hastigheten
faktisk mer än halverats.
Och det är nu ett problem.

I dag är det första november.
Det är alltså en hel månad kvar till första december.

Hmmmm
I mitt hushålle*
Är allt julpynt uppe till första decemeber.
Med två undantag
Lucian Micael får inte tändas förrän morgonen den 13 december
Granen kläs o tänds i samma veva.

Ja, jag vet att det är mycket tidigt.
Men om jag nu älskar min gran så mycket
varför ska den upp så sanslöst sent för att snart packas ned?

I alla fall
Jag brukar göra upp en liten plan
(som jag sällan följer)
för att hinna få allt gjort innan jullådorna bärs in.

Den planen går ju inte att använda i år!
Inte med min nya hastighet.
Och om hastigheten har mer än halverats....
tänka, tänka, tänka

Ja, jag kan inte få det till annat än
att jag faktiskt ligger efter redan nu
En månad innan första december
och jag ligger redan efter!!!!

Jippi,
då måste jag ju få börja!!!!!!!

kram
ingla

*som Lotta på Bråkmakargatan skulle sagt

RSS 2.0