ingla

Som vanligt är det tröttheten
som bestämmer i detta hem.
Jag är lite less på det faktiskt.
Nej, nu ljuger jag.
Jag är fullständigt urless på det.

Jag vet att jag är mer än lovligt glömsk mitt i allt detta.
Jag tror på något sätt att jag nu är fix och färdig med gifteriet.
Och då glömmer jag ju att jag fortfarande befinner mig i tre-veckorscykeln.

Om en vecka kan man säga att sista gifteriet är klart.
Och då är jag ju tyvärr inte tillbaka direkt.
När jag hör mig för
ska det visst ta ganska lång tid att komma tillbaka.

Det blir jag också less på.

Av alla biverkningar,
och tro mig det finns ett gäng,
så hatar jag tröttheten mest.

Tröttheten har en förmåga att få mig att känna mig värdelös.
Jag har ingen som helst chans att vara fröken Duktig.
Och det är mycket jobbigt om man som jag
har en släng av prestationsångest.

Och visst förstår jag att detta ska hjälpa mig i min förändring.
Det är ju just fröken Duktig om ska väck.

Men bara för att jag hamnat på kursen
betyder det ju inte att jag tycker den är lätt.

Och medan jag väntar på att tröttheten ger sig
och prestationsångsten dämpas
så tänker jag julstäda lite......

kram
ingla