ingla

Det är tungt nu,
inget snack om saken.....

Motståndet att lämna hemmet
är så stort att det känns förlamande.

Men när jag väl är på jobbet
känns det mest ok.

Jag menar;
kan man klaga när man inte ens hinner inom dörren
förrän man nästan golvas av en kramande elev??

Tack för dessa ungar,
de hjälper mig att komma ihåg att jag älskar detta yrke!!

Händer avgörande saker i Sols liv
och givetvis kör det runt i huvudet på henne....

Kanske har hon sitt första "riktiga" jobb
inom räckhåll....

Tänk vilken unge jag har va?
Vilken pärla!!
En dag med henne är en gåva.
Det gäller bara att minnas det i all jäkla vardag!

N och jag firade
och gjorde det i Stockholm.
En underbar helg
som uppfyllde alla önskningar.

Inte ens en p-bot
kunde dämpa oss.

Och är det tungt
så kan jag ju enkelt titta tillbaka
på våra Stockholmsdagar.

Eller varför inte
stanna upp och se
alla mina underbara vardagar??

Jag har det lite körigt nu,
lite mycket mörker inom olika områden.
Men va fasiken,
om jag tar ett steg tillbaka
och minns
så inser jag ju hur jäkla bra jag har det!!!

Blir jag gnällig,
så får du gärna påminna mig!!

För jag har en härlig familj,
jag har underbara vänner,
vi är friska.
Och pappa-far som inte är riktigt frisk
ska äntligen få opereras snart.

Jag har ett jobb
och tak över huvuvdet!

Grabbarna i U2 säger att rockstjärnor
inte har någon som helst anledning att klaga
(på typ paparzzis o liknande)

Jag är inte rockstjärna,
men jag har nog inte heller så himlans stor anledning
att klaga!!

Nu ska jag sova.
Ska träffa de där kramande ungarna
imorgon igen.

Jag kommer säkert att sova hela natten.
Nackspärren är givetvis borta imorgon.
Möbeln jag ska titta på är säkert perfekt.
Jag kommer absolut att minnas allt jag ska göra.
Och kanske, kanske regnar det inte
så att det bli moppeåkande.

Och jag får säkert en elevkram imorgon oxå....

kram
ingla

Ikväll tänker N förlusta sig med sina arbetskamrater
så jag tog bussen in till Örebro vid lunch
(för att sedan forsla hem bilen...)

Vi lunchade tillsammans och sedan gick N glatt tillbaka till jobbet.
Ja, glad att slippa shoppa med mig alltså....

Jag tog en repa till ÖB
och sedan till min favvoklädbutik jag hittat i stan.
En nödvändig tur till Apoteket
för att sedan ÄNTLIGEN få utforska
något som retat min nyfikenhet
mycket länge.

I en av alla rondeller mellan Nora och Örebro
finns den lockande skylten:
Presentbutik 1

Gissa om N jublar när jag säger:
- Oh dit skulle jag vilja åka....

Nu var han inte med i bilen,
det var fortfarande dagsljus,
plånboken var inte helt tom,
så jag svängde av!!

Sikken tiopoängare!!
Måste ta dit syrran!!

Den lilla butiken heter Min skattkammare
och det är det.
En skattkammare alltså!

En butik full av oumbärliga ting.
Och vackra ting!

Lika vackra Kicki sitter i sin ateljé bakom disken
så man kan gå och strosa hur länge man vill
- och det vill man.

Det finns vackra saker till hemmet
som hon "bara" säljer,
men det finns utomordentligt vackra saker till hemmet
som hon målar
och sedan säljer.

Hennes öppettider
och mitt jäkla resande går inte så väldans bra ihop
men nästa helg,
alltså andra advent
måste jag nog göra ett nytt besök.

Kicki tipsade mig även om några fler butiker
som hon har ett litet samarbete med,
och de hinner jag nog med då med.....

www.minskattkammare.nu
Helt klart värt ett besök!!

kram
ingla

*rusar för att packa upp kassar*

Idag är en viktig dag.

Klockan är halv tre
och jag ska packa ihop datorn nu.

Jag sitter i Norrköping
och inte sover.
Men det är ok....

Imorgon,
eller jag menar idag,
ska jag jobba.

Det blir en spännande dag,
dels med barna,
men även med två intressanta möten
Eller jag hoppas att de blir intressanta.

Fast det är inte därför idag är viktig.
Utan det är helt privat.
Och utöver det
har jag personliga framsteg att fira.

Tänk vad härligt det är att leva!!!

Nu ska jag försöka slå ihop mina blå
ett par timmar innan jobbet.
Vore ju bra om min omgivning
inte blev bländade
av mina svarta ringar under ögonen
hehe

kram
ingla

eller snarare samma gamla gnäll
- men igen!!

Ska det vara så jäkla svårt att få sova!!
Är det för mycket begärt??

Har haft en skithelg om man räknar i smärtgrader och minuter.
Tyvärr har det varit barnvecka/-helg,
hur trevlig tror du jag är???

Imorgon tar jag bilen till Norrk,
gissa om jag vill sova.

Men här sitter jag.
Gahhhhhhh

Imorgon eftermiddag ska jag jobba,
vara alert med elever
som behöver pigg personal.

Det kan inte vara "baksmälla"
av att jag börjat jobba 50%.
Eller kan det det??

Jag vet inte,
och jag struntar i det.
JAG VILL SOVA!!!!!

Har även insett att jag har konstant ont i höger arm.
Minns inte hur länge jag haft det.
Vet heller inte vad det beror på.

Fick info innan canceroperation om
att lymfkörtlar skulle kollas o ev opereras ut.
Och om de skulle ut
så fanns det ett gäng med biverkningar.

Jag hade ju tur, de tog bara två,
undersökte dem och såg att de var friska.
Då tar man inga fler.

Tror därför inte att mitt armonda har med det att göra.
Men vem vet??
Och vem ska man fråga?
Det är ju lättare att få audiens hos påven
än en tid på onkologen....

Och vem fan vill träffa påven??
Inte jag i alla fall.

Däremot
VILL JAG SOVA!!!

kram
ingla

Det kan vara så illa
att jag har mognat.
Jo, jag tror nästan det.
Vad månde bliva....?

Det är nämligen så
att ibland kan jag vara tyst.
Även om jag har rätt,
och den andre fel!!

Jo, du läste rätt.

Och när jag tagit några andetag
(eller ganska många....)
Så kan jag le och gå vidare.

Och mena det!

Inser ju att det kanske är på tiden,
jag är ju faktiskt 41 år fyllda.
Men, bättre sent än aldrig.

Börjar väl så smått bli normal.
Kan det vara något det??

Erkänner rakt av att det är härligt
att slippa all omedelbar drama
som uppstått tidigare i mitt liv,
men hur ställer jag mig till att bli normal?

Kom dock på att jag kanske inte behöver oroa mig.
Igår tittade N kärleksfullt på mig och sa:
-Du är jättejobbig att tycka om.

Det känns bra,
för om någon kallar mig enkel
blir jag förolämpad!!

kram
ingla

... kom allt över mig.

Har gått rund cd-boxen med
Kristina från Duvemåla ett tag nu.
Av olika anledningar hade jag
bestämt mig för att plåga N med den.

Nu kunde jag dock inte hålla mig.
Var ensam i källaren och styrde lite,
plötsligt var den i min hand.
Och efter lite myschel så kunde jag lyssna.

Jag började hurtigt med en favorit - "Vildgräs".
Där kommer Anders Ekborg verkligen till sin rätt.

Sedan var jag ju tvungen att ta Peter Jöbacks paradnummer
"Guldet blev till sand" såklart,
fast först "Jag har förlikat mig till slut"
Och i källaren kan man ju låtsas att ingen hör dig så....
(I källaren kan ingen höra dig skrika....)

Så kom då den första av sångerna som fastnade:
"Du måste finnas" med Helen Sjöholm.
Och som sagt
- I källaren kan man ta i.
Och det gjorde jag.

Tills jag upptäckte att tårarna sprutade och jag hulkade.
Insåg brutalt att jag inte lyssnat på detta på MYCKET länge.

Plötsligt minns jag mina (iofs få, men dock)
gråtattacker i duschkabinen.
Där jag kunde få gråta i fred
med duschen som ljudridå.

"Aldrig förut har jag haft det i tal eller tanke
Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så
Ordet är - om - om jag bett alla böner förgäves"

Vilken tur att jag aldrig tvivlade på att
Farmor, Gud och Universum finns
och att de ville mig väl.
Och att det betydde att de ville som jag vill,
ja, att jag skulle överleva alltså.

För den innerliga tvivlan
som Kristina känner
och är så bra beskrivet i sången.
Ja, den hade jag inte velat känna.
Nej fy, det hade jag inte klarat!!!

Hmm, undrar lite om det var därför jag inte lyssnade på denna musik,
jag kanske inte hade orkat helt enkelt?

Men nu orkar jag!!!!!!
Jippi!

kram
ingla

Om du ser publiceringstiden på detta inlägg
och det tidigare
ja, då fattar du att jag kanske inte
har så himlans klara och rediga tankar....
Borde ju sova.

Men nu när jag inte kan sova,
vilken tur då att jag lever i datorns tid,
i internets tid
och i bloggens tid.
Då kan jag ju enkelt inbilla mig att jag gör något vettigt.

Vilket jag ju såklart inte gör.
Det enda vettiga nu vore att SOVA.
Jag ska jobba heldag bland elever imorgon,
sorry - idag,
och borde då vara utvilad.

Idag tänkte jag lite på Sol.
Hon börjar landa i att hon är vuxen nu.
Kanske beroende på stora viktiga beslut om jobb....

Klart att hon fortfarande är ung,
inget snack om saken,
men hon är ju vuxen nu!
18 är en magisk ålder i vårt land.
Och den har hon uppnått.

Jag tycker att hon tacklar det bra.
MYCKET bättre än jag gjorde.
Jag gissar att jag trodde mig vara både
vuxen och "färdig" ganska tidigt.

Tjena!!

Så när jag då hade gått runt
och grunnat på Sol,
tänkt på henne och hennes.
Då gled jag ju ganska lätt över till mig.....

Det vore ju hemskt om världen handlade om
något annat än mig i mer än sisådär fem minuter.
;-)

Ja, då insåg jag i alla fall
att jag är barnlös.
En dotter har jag
men hon är inte ett barn.
Jo mitt barn såklart men...
Ähh, du fattar!?!

Och egentligen,
jag är ju inte speciellt barnvänlig.
Har aldrig drömt om en storfamilj
med femtioelva barn.

Och nu är jag ju barnlös igen,
en situation som inte alls kändes obehaglig.

Jag vet att vi alla reagerar olika då våra barn växer upp.
En del ser nya möjligheter till ett vuxet liv utan hänsyn.
Andra saknar att vara mamma-behövd.
En del så pass att de fortsätter skaffa småbarn.

Mmmm jag såg nog snarare möjligheterna.
Farmor, Gud och Universum gjorde ju även övergången
ganska.... ehh ..... enkel.... eller nåt.
För med lite cancerkrydda så
blev det ju i alla fall ett "naturligt" avstamp.

Att då kombinera det med Sols inkliv i vuxenlivet,
ja det liksom smälte in bra i den allmänna konkursen av händelser.

Detta sammelsurium kryddade ju jag även med
lite flytt och mycket kärlek.
Att bli sambo med N
kunde ju inte komma mer lägligt.
Det säger även Sol.

Och då ställs jag ju inför allt nytt,
varav en sak (eller snarare tre)
är N´s döttrar.
Hmm, jag var ju klar,
men den yngsta är nio (snart tio)......

Tjejerna är helt bedårande personer.
Min favvokänsla vandrar hela tiden runt,
allt beroende på vem av dem jag sist talade med.
De är roliga, smarta och vill väl.

Jag vet att denna tids alla nya familjekonstellationer
kan vara riktigt påfrestande på många.
Jag har det väldigt lyxigt.
Tjejerna är trevliga.
Deras mamma och pappa sköter sina förehavanden snyggt.
Inget skitsnack inför barnen och inga scener.

Jag gillar tjejernas mamma,
alldeles av mig själv alltså
Jag känner henne sedan innan ju.
Snacka om lyx.

Och jag är inte dum,
när jag valde N,
valde jag även hans familj.
Han vill ha sina döttrar omkring sig
så mycket han kan.
Bra!
jag skulle nog inte välja en man
som inte vill vara med sina barn......

Det är mycket nytt
för framför allt tjejerna och mig
att vänja oss vid,
och kissa in revir i.
Jag tycker att det går ganska bra.

Jag har dock kommit till en insikt!
Jag måste tillåta mig att minnas två saker:

Jag valde att skaffa ett barn,
nu har jag fyra att ta hänsyn till.
Hur mycket jag än tycker om dem
så är det ett faktum.

På en nivå valde jag ju givetvis fler barn,
Jag visste ju att de ingick i paketet.
Men om jag säger så här...
Jag fick ju inte N på köpet,
när jag valde hans tre barn.....

Det andra är en sak som är mer betydelsefullt
än jag tidigare förstod
Jag lever, på olika sätt,
med tre barn och ungdomar jag inte fostrat.

Och då handlar det inte om något så svart eller vitt
som rätt eller fel.
Det handlar om olika!

Jag behöver bara gå till min syster,
vi är ju nära,
och vi har båda trevlig avkomma
som kan föra sig i möblerade rum.
Men vi har fostrat helt olika.
Lagt tonvikten på olika saker
och framför allt betett oss olika.

Enkla saker som vad man säger och när man frågar
blir helt plötsligt viktigt.
Missförstånd kan uppstå
bara av den enkla anledningen
att vi gjort olika.
Alltså betett oss olika,
fostrat/blivit fostrade olika.

Och det är slitigt kan jag meddela.
Att bo med barn man själv fostrat
är inte hur enkelt som helst.
Att bo med dem man inte varit med att fostra
är inte enklare.

Givetvis måste ju denna problematik finnas även från tjejernas håll.
Och i verkliga livet gör jag vad jag kan för att ta hänsyn till det,
men här på min blogg behöver jag inte det.....

Men turligt nog har jag begåvats med en sambo
som är övernaturligt duktig på
att diskutera vad han gjort och inte gjort
som pappa.

Usch, det där med duktig lät väldigt präktigt
och ja, nästan nedlåtande.
Och det är definitift tvärt om.

Jag är full av beundran för N´s förmåga att diskutera,
ja allt, men nu handlar det ju om barn.
Hur han objektivt lyssnar på tankar jag har
om exempelvis hans papparoll osv...

Tjena, skulle han ens antyda att han ens var i närheten
av att säga liknande saker till mig,
som jag säger till honom.....
Ja, jag må vara gammal
men inte sjutton är jag mogen för det....

Ja, som du ser så ligger alla fördelar
uppradade som en buffé.
Bra relationer, trevliga tjejer osv osv

Men för att jag inte ska slita ut mig
och kanske misstolka egna känslor
så måste jag minnas två saker;
Jag valde (ursprungligen) att skaffa ett barn
- inte fyra.
Jag har bara fostrat ett av dem.

Om jag minns detta
tror jag att allt
kommer att gå till och med lättare
än det redan gör.

Tack för att du orkade med mitt svammel
ända hit!!

Nu är klockan halv fyra,
om 2h 30 min ringer väckarklockan,
hoppas att jag har somnat innan det.

kram
ingla

Hade en mycket bra träff med Ulla kurator.
Så nog har jag hunnit tänka lite....

Men jag har inte tänkt klart.
Och det tänker (hihi) jag inte göra ikväll heller...

För nu måste jag gå och lägga mig.

Tack för att Ulla är den hon är och att jag träffade henne.

Och tacksam är jag för det jag hunnit,
och tänker inte tänka på det jag inte hunnit.

Skönt att det är torsdag imorgon.

Glad att Sol och jag
hunnit göra lite ingenting

Och att Sol hann klart sin uppgift

kram
ingla

take this mouth
so quick to critisize
take this mouth
- give it a kiss

En repig gammal skiva:

Vaken på natten.
Sover inte.
Olycklig på jobbet.
Längtar hit
och längtar dit....

Kul va?

Nej jag tror nog att du hellre lyssnar
till en repig Jokkmokks Jocke
- erkänn?!!

Alltså;
om inte annat,
så för din skull
lovar jag ha strukturerat upp något
i mitt patetiska gnäll
till nästa inlägg.

Kanske kan underbara
Kurator Ulla hjälpa mig imorgon....

Idag är jag tacksam för
hur bra det gick för elev E på slöjden.

Och hur enkelt jag lyckades manipulera
elev K till en bra slöjdlektion oxå.

Och är antagligen tacksam för att jag inte
följde min plan
utan sa lite av det jag känner till min chef.

Jag är tacksam för att min dotter finns där
- mitt i allt turbulent står hon stilla,
utvecklas så klart men finns där alltid.
Hon är meningen.

Tacksam för att N gör vad han kan
för att möta upp mitt prat-behov
då jag är i Norrköping.


Och tack, TACK, för underbara arbetskamrater!!

Jupp,
och nu måste alltså jag snäppa upp mig....

kram
ingla

You´re stuck in a moment
you can´t get out off.....

Natt före Norrköpingsfärd
och jag kan inte sova.

Det visar sig att medusinen jag tar
för att inte ha ont om natten
så jag kan sova...
... den kan ge sömnproblem!!!!

Men det var inte det jag ville nu.

Motvilligt packar jag,
köper biljett
och fixar
för att åka till Norrköping.

Men mitt i all motvillighet
så finns där två saker
som lockar.

Dels såklart min underbara unge.
Det är så innerligt tryggt och härligt
att vara med henne.
Igenkännande vardag
när den är som bäst.

Och säga vad man vill
om mitt jobb
(och det gör jag ju)
men där finns mina arbetskamrater!!

En handfull av dem
är underbara, underbara människor
som berikar mitt liv
och gör mitt hjärta varmt.

Idag är jag tacksam att luftvärmepumps-Kalle
sa saker vi ville höra.

Och att Sol sa saker
som är ljuvligt för en gammal mamma.

Och att ingen var arg
och besviken på mig idag.

Så är jag så glad att
nya (givetvis) Onkologdoktorn
som ringde
sa kloka och bra saker.
Och gör bra saker.

kram
ingla

Jaha,
då går det inte längre med
"mycket snack
och liten verkstad"....

Jag måste helt enkelt ta itu med min arbetssituation.

Är det någon som har kontakter,
inflytande eller vet något jag kan dra nytta av
runt omkring Nora,
snälla meddela mig!!!!!!

Jag känner mig i behov av all hjälp jag kan få!!!

kram
ingla

Om jag inte var så fredagstrött
så skulle jag ge dig en alldeles utomordentlig
synnerligen detaljrik beskrivning av
hur totalt nöjd jag är med
servicen Anna på The Phonehouse i Örebro
gett mig.

Det är inte alltid så lätt med
till synes enkla saker
som byte av telefonoperatör.
Det har jag och Anna upptäckt.

Men Anna visade sig vara en mycket god
representant för serviceyrket,
tjena
Hon har jobbat i hela en månad
och visar engagemang och förståelse
som många saknar.

Heja Anna!!!

Idag är jag tacksam över att
så mycket är så enkelt
- trots allt

Jag skiner av glädje
att Sol äntligen
får sin (miljövänliga) telefon.

Jag njuter av att jag nog
de senaste nätterna
faktiskt fått relativt mycket sömn.

Jag är tacksam att dagen/kvällen
känns så mysig.

Det känns mycket bra
att jag har lördagen framför mig!!

kram
ingla

Ja, jag vet att det bara är torsdag men
dristar mig ändock till att summera veckan litegrann.

Detta är (förhoppningsvis)
den sista veckan i mitt liv då jag är 75%igt sjukskriven.
Och den har varit
(och ska baske mig fortsätta vara)
alldeles förträfflig.

Jag har nog inte jobbat mer än 25%
(tror jag)
och jag har nog
tagit hand om mig 75%.

Jag har vilat mycket.
men jag har även myschlat en del,
såna där saker du vet,
som man behöver göra
för att själen sedan ska få ro.

Imorgon planerar jag myschel
men sedan att njuta fredagskväll.

På lördag ska jag fira Marias födelsedag
(lite dämpat antar jag
eftersom en älskad hund nyss
somnat in....)
Men N och jag ska även förbi faster MB.

Söndagen avslutas med vila och uppladdning
inför arbetsveckan som kommer.
Och veckan som kommer
blir alltså en vecka med 50/50.

Det ska nog gå bra!!!

Jag är tacksam för all tid
som N och jag har haft dessa dagar.

Och tacksam för alla braiga ord.

Så glad att jag ännu inte krisat
fast min dotter varit vuxen i fyra dagar.

Jättelycklig är jag för våra planer
första helgen i advent.

Och så är jag tacksam att jag var smart nog
att flytta ihop med en som fattar mig!!

kram
ingla

..... att det krävs en man,
ganska trygg i sin manlighet,
för att tycka att BBC´s 6-timmarsproduktion
av Stolthet och Fördom
är spännande.

Annars tycker jag inte så mycket idag.
Har haft en vilodag,
det behövdes.

kram
ingla

Vilken Pingela la la la lalala

Jajamensan

För idag är det Ingeladagen!!

Och jag firades med ett biobesök!!

En mycket bra dag!

Och imorgon fyller min unge 18.
Det ni!!!

Jag är tacksam för den underbara,
nyanställda Anna på Phonehouse, Örebro.

Jag är tacksam för min dag inne i sta´n.

Det känns bra
att Sols planer ändrades,
jag tror att det blev bäst för henne.

Det känns bedårande att N
blir glad när han ser mig.

Jag är tacksam att jag nu (nog)
är i fas med firandet imorgon.

kram
ingla

It´s a beautiful day - Dont let it get away

Jag vaknade med ett ryck
och insåg att Nennes blickar igår
var helt rätt,
det är ju mina måttstockar
som blivit helt rubbade.

Jag berättade nämligen om min arbetsdag för Nenne,
jag berättade vilka framsteg en elev gjort
och hur stort det var.

Och det är inte det
att eleven INTE gjort framsteg
för det har den,
eller att det INTE var stort
för det var det.

Det som är stolligt är just
att kaoset blivit en sådan vardag
så att en sådan fundamental sak
som att man inte spontant
brukar övervåld
efter eget tycke
är ett framsteg!

Om eleven åtminstone var ensam i gruppen
att kämpa på denna nivå,
men nej,
dessa framsteg måste göras
i en miljö där andra
absolut inte accepterar
de mest grundläggande kraven
för medmänskligt bemötande.

Men som sagt
framstegen i sig
är värda uppmärksamhet.

Trots att det egentligen
är hur stolligt som helst!!

(försöker dock lite försiktigt förbereda mig på
att framstegen eventuellt
var synnerligen temporära)

*****

Jag är så tacksam att jag fick mycket gjort
i Sols lägenhet innan jag for.

Jag är så tacksam att Nenne
orkar se förbi den svada av gnäll
och anklagelser
som sprutade ut ur mig
i tisdagskväll,
när själen var så sliten.

Jag är tacksam att jag hittade
Sol´s bortsprugna jeans.

Jag är tacksam för kunskapen
att om man köper tågbiljetten
på Tågkompaniets hemsida
istället för Sj´s dito,
ja då kan man få mobilbiljett
och slipper då in på stationen
innan avgång.

Jag är tacksam över
att kollegors värme
och uppmuntran
sitter kvar ganska länge i kroppen,
det behövs då man jobbar lite.

kram
ingla

Jag är tacksam för
att jag "kom med första snön till Örebro"

Tänk, visst är det lite konstigt.
att när man är lite depp,
och livet är småtungt

Då minns man inte att det blir bättre,
även fast man vet
att det blir just bättre
 - om en stund.

Då är det bra med vänner,
allra helst de med gott minne
(de kan gärna ha fel dygnsrytm oxå,
typ leva efter indisk tid,
då är de ju vakna
när de behövs,
himla praktiskt.....
Tack Mocca!!)

Jag har nu,
vid pass halv fem på morgonen
ett perfekt läge
för sovförsök:
Jag har inte ont
och jag är inte övertrött.

(Dotterns snusande
kommer säkert även det
att hjälpa)


kram
ingla

Så har jag då jobbat första gången på ganska länge.
Det var ju höstlov förra veckan.

Aningens svårt att motivera sig igårkväll,
det ska väl erkännas.
Men mitt i all kaos
så finns det guldkorn:

E, som orkade lära sig sticka
innan lovet,
ja hon berättade stolt för mig
att gårdagens slöjdlektion gått lysande.
Heja!!

Och K,
som har litet eller obefintligt tålamod
och aningens liten impulskontroll,
ja han, han.....
Han jobbade synnerligen hårt med sig själv idag.
Heja!!

Men visst var det fortfarande kaos.
Ljudnivån skulle få ett jet-plan att rodna.
Så nu är jag lite trött.....

Men hos min dotter blir jag väl omhändertagen:
Först o främst så står hon ut med mig innan jag fått mat i mig
- varje tisdag.
Sedan så fixar hon middag
och efter det så är hon ju,
som vanligt,
min söta unge som fattar allt
och vet vad jag menar.

Så är jag lite stolt,
för efter ett sanslöst uppskjutande,
förhalande,
och annat dret,
så har jag äntligen lämnat in
min arbetsskadeanmälan.

Usch,
för att citera en synnerligen
närstående person
"Det är inte alltid
så himla kul att vara vuxen"

Idag är jag tacksam över att
människor jag behövde
fanns i telefonen när jag ringde.

Och att en del av eleverna
hade en bra dag.

Och att jag fick träffa
min sötaste kolleger,
underbara människor.

Jag är tacksam att dottern
är just den pärla hon är.

Och tackar minsann
det gör jag för att
strumpbyxorna var tusen gånger bättre än de andra
(som oxå var bra)

kram
ingla