ingla

Det är tungt nu,
inget snack om saken.....

Motståndet att lämna hemmet
är så stort att det känns förlamande.

Men när jag väl är på jobbet
känns det mest ok.

Jag menar;
kan man klaga när man inte ens hinner inom dörren
förrän man nästan golvas av en kramande elev??

Tack för dessa ungar,
de hjälper mig att komma ihåg att jag älskar detta yrke!!

Händer avgörande saker i Sols liv
och givetvis kör det runt i huvudet på henne....

Kanske har hon sitt första "riktiga" jobb
inom räckhåll....

Tänk vilken unge jag har va?
Vilken pärla!!
En dag med henne är en gåva.
Det gäller bara att minnas det i all jäkla vardag!

N och jag firade
och gjorde det i Stockholm.
En underbar helg
som uppfyllde alla önskningar.

Inte ens en p-bot
kunde dämpa oss.

Och är det tungt
så kan jag ju enkelt titta tillbaka
på våra Stockholmsdagar.

Eller varför inte
stanna upp och se
alla mina underbara vardagar??

Jag har det lite körigt nu,
lite mycket mörker inom olika områden.
Men va fasiken,
om jag tar ett steg tillbaka
och minns
så inser jag ju hur jäkla bra jag har det!!!

Blir jag gnällig,
så får du gärna påminna mig!!

För jag har en härlig familj,
jag har underbara vänner,
vi är friska.
Och pappa-far som inte är riktigt frisk
ska äntligen få opereras snart.

Jag har ett jobb
och tak över huvuvdet!

Grabbarna i U2 säger att rockstjärnor
inte har någon som helst anledning att klaga
(på typ paparzzis o liknande)

Jag är inte rockstjärna,
men jag har nog inte heller så himlans stor anledning
att klaga!!

Nu ska jag sova.
Ska träffa de där kramande ungarna
imorgon igen.

Jag kommer säkert att sova hela natten.
Nackspärren är givetvis borta imorgon.
Möbeln jag ska titta på är säkert perfekt.
Jag kommer absolut att minnas allt jag ska göra.
Och kanske, kanske regnar det inte
så att det bli moppeåkande.

Och jag får säkert en elevkram imorgon oxå....

kram
ingla