ingla

Jag önskar att det här skulle komma en hel lista,
men det gör det inte.

Jag tittar på:


Underbara Li:  http://leigh.blogg.se/

Garderobsbutiken: http://garderobstankar.blogspot.com/

Björn Ferry: http://www.bjornferry.com/default.asp?oewcmd=51&mid=0&id=60

Jan H: http://solstajanne.blogspot.com/

Ia: http://blog.karang.net/

Tessan (marsvinsuppfödaren): http://kalbo.atavus.se/wordpress/

Hemgjord: http://krukmakerihemjord.blogspot.com/

Kicki, Min Skattkammare: http://minskattkammare.blogspot.com/

Thomas: http://thomas-slutasnusa.blogspot.com/

Tjuvlyssnat: http://www.tjuvlyssnat.se/

Underbara Clara: http://www.underbaraclara.nu/

Söta saker: http://sotasaker.com/


Och så viktigast,
Dottern: http://solenaninlondon.blogg.se/


Oj, det blev en liten lista ju...

kram
ingla

PS. Jag har antagit en utmaning
att skriva om ett gäng förbestämda ämnen.

Akta dig för vad du ber om
- du kan få det!!!!


Jag bad om en förändring.
Jag fick cancer.
Nästa gång ska jag vara lite mer specifik!!!


Jupp, så enkelt är det!
Varken mer eller mindre.


kram
ingla

PS. Jag har antagit en utmaning
att skriva om ett gäng förbestämda ämnen.

Föga förvånande
är mitt ögonblick då Dottern föddes.

Eller faktiskt inte just då...

När hon slets ut ur snittet i min mage
låg jag rejält nedsövd  ;D

Men då hon klev in i mitt liv
skakades mina prioriteringar om,
övertygelser försvann
och själens läkning startade.

Jag ändrade raskt fokus.
Inte för att jag är smart
eller taktisk.
Jag bara gjorde det.

Hon är Solen i mitt liv,
och utan sol kan inget leva.

Och för varje dag
blir det bara bättre!!!!

kram
ingla

PS. Jag har antagit en utmaning
att skriva om ett gäng förbestämda ämnen.

Jag har ett eller tre syskon,
beroende på hur petig man är.

Jag har Niclas,
han har försvunnit ut i världen
och syns faktiskt aldrig i mitt liv.

Så har jag Totte.
Min stadiga bror
som har fötterna nedborrade i den
norrköpingska myllan.

Han kärlek till mig är pålitlig,
trygg och stadig.

Han dyker upp när han behövs
även om jag knappt känner hans fru.

Vi ses aldrig
men han är bara ett telefonsamtal bort.

Så har jag Annelie.
Och henne har jag knappt ord för.

Vi umgicks mycket sparsamt då vi växte upp,
men när vi båda väl fått barn
dök de gemensamma beröringspunkterna upp.

Från mitt cancerbesked
och genom hela skärselden
bevisade hon gång på gång
att hon var den perfektaste syster jag kunde fått.

Aldrig sa hon för mycket eller för lite.
Aldrig gjorde hon för mycket eller för lite.

Hon tryckte resolut in pausknappen
på sitt eget liv
och fanns så fort jag behövde.

Det kan jag aldrig återgälda.

Jag vill inte återgälda det.

Jag vill inte att hon någonsin hamnar i en sits
där jag (givetvis) visar henne
att jag finns lika mycket för henne.

Men behöver hon,
tänker jag slita rumpan av mig,
för att visa henne samma omsorg.

Jag har det bra, jag.....

kram
ingla

PS. Jag har antagit en utmaning
att skriva om ett gäng förbestämda ämnen.

Jag har alltid sagt
att när jag blir stor
ska jag bli Världsminister.

Och mitt första beslut skulle bli
att alla filmer vore textade på svenska.
(Det är från den tiden då dvd inte ens fanns)

Jag hade varit på bio
och sett en svesk komedi med Björn Skifs.
Min skolkamrat Jörgen
(som hade underbar humor)
kunde inte bli med och se den
eftersom han var döv.

Utöver det har jag minsann
några riktigt bra beslut på lager.......

Men nu vet jag inte
om jag egentligen skulle orka
ett sådant krävande yrke.

Nä, jag väljer nog
att jag istället ska bli
en skolfröken som vet vad hon gör,
en god och fin kamrat,
en stöttande och inspirerande partner,
en riktigt god vän och syster.

Och framför allt:
en klippa som mamma.

Ja, jag nöjer mig nog
med det lilla......

kram
ingla

PS. Jag har antagit en utmaning
att skriva om ett gäng förbestämda ämnen.

Saker jag saknar....
Saker....

Nja, jag har väl
som ensamstående mamma
längtat lite efter mer pengar......

Jupp, det måste erkännas.

Men till syvende och sist
så är det nog bara en sak jag saknar:
Musse Piggs husvagn.

Tänk att ha något så litet på utsidan
som är så stort på insidan.

Den husvagnen skulle jag vilja ha.
Och en handväska i samma modell, tack

kram
ingla

PS. Jag har antagit en utmaning
att skriva om ett gäng förbestämda ämnen.

Jag har två favoritplatser.

Den ena är HEMMA.

Sedan ungefär 20 år tillbaka
är HEMMA min favvoplats.

Veckans bästa dag
är den då jag får "gå hemma i tofflor".
Ett sätt för mig att beskriva
känslan av att få vara hemma
utan några måsten.

Framför allt
måsten med tid.
Det är en lisa för själen.

Min andra favoritplats är LONDON!!

Jag kan inte förklara
hur denna miljonstad
får min puls att lugna sig.
Mina steg blir långsammare.
Och jag har inte kravet att prestera
utan snarare observera.

Det låter ju så fel,
så precis tvärtom.
Men när andra suktar efter en badstrand
och en god bok,
jag då suckar jag
och tänker på London.

kram
ingla

PS. Jag har antagit en utmaning
att skriva om ett gäng förbestämda ämnen.

..... och jag visste det.
Skulle jag antagligen vara totalt förlamad.

Det finns så innerligt mycket kvar
att göra,
att se,
att höra
och att säga.

Nej HU,
jag vore helt enkelt förlamad!!

kram
ingla

PS. Jag har antagit en utmaning
att skriva om ett gäng förbestämda ämnen.

Oj oj oj
vilket tråkigt inlägg...

Jag blir topp tunnor rasande och skogstokig
när starka ger sig på svaga.

Galen blir jag.

Nästan oregerlig!

kram
ingla

PS. Jag har antagit en utmaning
att skriva om ett gäng förbestämda ämnen.

måste ju direkt ändras till
Tio saker du kanske inte vet om mig.
Jag bladdrar ju gärna
så det är möjligt att du vet
någon av dessa.

Å andra sidan,
det jag inte berättat för någon
lär jag ju inte berätta här....

1. Jag har mycket svårt för ojämna tal.
Jag tror siffran 3 är värst.

2. Jag vet att Gud och religion
är något vi människor kommit på
för att orka överleva.
Jag tror på Gud
- för att överleva.

3. Jag är aldrig nöjd
med något jag presterat.
Aldrig!

4. Jag håller numera alltid handen
över handväskan i folksamlingar.
(Mitt beteende ändrades radikalt
efter ett "öga mot öga"-möte med en ficktjuv.
Han fick spott i ögat så arg var jag.)

5. Jag vet ALLTID var jag är.
Läser automatiskt av skyltar
innan jag hinner tänka.

6. Jag anser att ärr är snygga.
De berättar ju alla något.

7. Vissa låtar kan jag lyssna på
hur många gånger som helst.
Nej - verkligen
- hur många gånger som helst.

8. Jag dagdrömmer mycket.

9. Min prestationsångest förlamar
mina författardrömmar.

10. Om jag är ensam gråter jag alltid vid:
'Did I ask for too much
more than alot?' i U2´s One.


kram
ingla

PS. Jag har antagit en utmaning
att skriva om ett gäng förbestämda ämnen.

Mina rädslor
har blivit färre.
Och det förklaras ju enkelt
av att canceriet gjort mig modigare.

Å andra sidan
är man ju inte modig
när man gör enkla saker
man inte är rädd för.......

Men sedan februari 2008
har jag gjort väldigt många saker
som innan var helt otänkbara.
Otänkbara!!!

Givetvis är alldeles för många,
alldeles för privata
för att jag ska kunna redovisa dem.

Sedan Sol föddes
har jag envist framhärdat
att jag inte är rädd
för att hon ska dö.
Det är så enkelt,
- då dör jag med.

Däremot har en ångest varit
att hon ska bli "tagen".
När slutar man leta?

En fråga som Dagmar Hagelins pappa
kan besvara, antar jag.

Nu är hon så stor
att jag bestämt
att ingen kan frihetsberöva henne.

Hon lär sparka, skrika och bitas
så buset ger upp!!!
Men visst är jag "rädd"
om henne.

Annars är jag nog egentligen bara
rädd för döden.

Nu när Sol är vuxen
är det av egoistiska skäl.
Jag vill se mer av henne!!!!

I mars 2008
bestod dödsångesten mer i
att det var lite för tidigt
för Sol att bli ensam.

Det var jobbigt!!!

Nja,
jag ljuger lite nu.
Jag är inte bara rädd för döden.

Jag är mycket rädd
att alla mina tillkortakommanden
ska komma fram i ljuset.
Och min omgivning förstå
hur simpel och tråkig jag är.

kram
ingla

PS. Jag har antagit en utmaning
att skriva om ett gäng förbestämda ämnen.

Jag inser att jag har ett litet liv,
en liten värld,
med få kontaktpunkter.

Eller har jag det?

Jag vet inte,
men jag grunnar allt lite.....

För mina två största förebilder
är min Dotter och min Farmor.

Min farmor var god och klok.
Nej, hon var absolut inte god så hon var mesig.
Jag tror minsann hon kunde bita ifrån ordentligt.
Eller jag VET att hon kunde.

Men hon var GOD.
Jag bara vill vara god.

Och så var hon klok som en bok.

En djävligt bra bok.

Och så var hon trygg.
För mig var hon trygghet.
TRYGG.

Det har jag alltid önskat
att jag är för Sol
Trygg.

Min andra förebild
är just Sol.

Hon är minst lika klok som Farmor.

Och hon är modig.
Sol är så jäkla modig.

Det jag beundrar henne mest för
och är innerligt tacksam för
är att hon vågar låta sig älskas av mig.
Och hon vågar älska mig.

Hon blottar sig för mig
och försöker aldrig vara något inför mig
som hon inte är.

Om jag hade hälften av hennes mod
vore jag sanslöst tacksam

Dotter och Farmor.....
Sol fick namnet Sonja
av Farmor.

De hör ihop de två.
Och jag hör ihop med dem!!

kram
ingla

PS. Jag har antagit en utmaning
att skriva om ett gäng förbestämda ämnen.

Jag brukar lite kaxigt säga
att jag bara ångrar en sak i mitt liv.
Men jag tror faktiskt att det är sant.

Visst har jag sagt saker
jag kanske inte borde.
Men oftast har det ju ordnat upp sig.

Men det enda stora
som jag verkligen ångrar
är att jag inte reste till England ett år eller så.

Kanske är det därför
som jag faktiskt överlever
att Sol är där
och inte här.

kram
ingla

PS. Jag har antagit en utmaning
att skriva om ett gäng förbestämda ämnen.

Min första kärlek hette Torbjörn.
Han var lika gammal som jag
och starkast i världen.

Han hade sin mormor och morfar
i ett hus på min gata
och han spenderade mycket tid där.

Vi reste över de sju haven tillsammans
- i hans lillebrors spjälsäng.
Oj, vilken sjögång det var.

Tillsammans var vi oslagbara
och hur modiga som helst.
Som den gången vi utstuderat ettrigt
placerade oss mitt i gatan
och läste serietidningar.

(Så besviken jag var
när jag som vuxen insåg
att det var i änden av en återvändsgränd...)

Tobbe var omtänksam och beskyddande.
Han tordes till exempel säga ifrån
till Pille,
elakingen från höghuset.

Jag flyttade från Fagersta
när jag var sex år.
Jag har inte sett honom sedan dess.

Det senste jag hört
var att han satt inne
för mordförsök.

De måste ha fått tag på fel kille.

kram
ingla

PS. Jag har antagit en utmaning
att skriva om ett gäng förbestämda ämnen.

Detta måste skrivas kort
annars somnar du
och får "Björn Skifs-märken"
av tangentbordet i ansiktet.....

Klockan ringer 05.15.

Med bara en dusch/toa
försöker jag vara klar
innan sambon kliver upp.

Vi sitter i bilen vid 06,30-06,48.
Jag vill åka halv,
N vill åka så sent som möjligt.
Vi åker oftast kvart i....

Vid halv åtta är jag framme vid jobbet.
Där har jag alltid en händelserik dag
tillsammans med mina galna elever.

(Och även lite tokiga kollegor)

Vid 16-tiden
plockar jag upp N inne i Örebro
och ungefär en halvtimma senare är vi hemma.

Eller vänta,
det borde vara så
men oftast blir allt mycket senare.

Väl hemma
verkar det vara varannan-vecka-principen.

Varannan vecka är jag dödligt trött
och måste använda ALLA knep i världen
för att hålla mig vaken till 21.

Då skypar jag ofta med min Dotter.
Hon bor i London.

Sedan sover jag till elva-tolv,
därefter sitter jag vaken till tre-fyra
och sedan ringer klockan 05,15.

Den andra veckan kommer jag hem
full av energi.
Pyschlar och myschlar
som en stolle.

Skypar vid 21
och hinner sedan fixa lite till.

Sover bra
och vaknar vid 05,15.

Tryck sedan in kaninmatning,
pillerknaprande,
alldeles för lite bokläsande
och så lite telefonprat
- ja då har du min vardag.

Ja visst ja,
ibland kommer jag ihåg
att pussa på sambon.

kram
ingla

PS. Jag har antagit en utmaning
att skriva om ett gäng förbestämda ämnen.

Jag saknar min Farmor.
Henne saknar jag mest av alla!!!

Visst är det tomt
att vara nyligen bortflyttad
när vännerna bor kvar i Norrköping.

Och visst kan det hugga till i hjärtat
att ha Dottern i London

Men Farmor Sonja
har jag i himlen,
och dit funkar ingen Skype.

Ibland blir jag så satans arg!!
Det finns så sanslöst mycket kvar
som Farmor skulle ha lärt mig.

Jag kan karda, spinna, väva,
stoppa strumpor osv.
Men all klokskap som hon hade,
den skulle jag vilja pumpa henne på nu.

Visst påstår jag
att jag pratar med henne fortfarande
(hon har varit död i snart 20 år)
och det gör jag.

Men det hade varit fränare
att ha henne mitt emot mig vid köksbordet
när hon svarar,
än i himlen....

kram
ingla

PS. Jag har antagit en utmaning
att skriva om ett gäng förbestämda ämnen.

Har fått som utmaning att skriva om vissa bestämda ämnen.

Och utmaningar gillar ju jag
- ibland.

men kanske inte alla av dessa ämnen,
vi får se

//
ingla

(En utmaning kan ju bli
att få bort solrosfröt
som nu ligger under tangenterna
i tangentbordet....)