ingla

Min första kärlek hette Torbjörn.
Han var lika gammal som jag
och starkast i världen.

Han hade sin mormor och morfar
i ett hus på min gata
och han spenderade mycket tid där.

Vi reste över de sju haven tillsammans
- i hans lillebrors spjälsäng.
Oj, vilken sjögång det var.

Tillsammans var vi oslagbara
och hur modiga som helst.
Som den gången vi utstuderat ettrigt
placerade oss mitt i gatan
och läste serietidningar.

(Så besviken jag var
när jag som vuxen insåg
att det var i änden av en återvändsgränd...)

Tobbe var omtänksam och beskyddande.
Han tordes till exempel säga ifrån
till Pille,
elakingen från höghuset.

Jag flyttade från Fagersta
när jag var sex år.
Jag har inte sett honom sedan dess.

Det senste jag hört
var att han satt inne
för mordförsök.

De måste ha fått tag på fel kille.

kram
ingla

PS. Jag har antagit en utmaning
att skriva om ett gäng förbestämda ämnen.