ingla

Minns du att jag hade ett mått på
hur mycket snö jag är redo att orka med??

Kan i alla fall säga
att det är nära nu
- mycket nära



kram
ingla

Ser ni föresten
hur desperat skylten börja bli.....?



kram
ingla

Så, nu börjar jag klättra lite försiktigt,
återhämtar mig......

Idag är en bra dag.
Har planerat att inte göra mer hemma
än att planera vad som ska göras närmaste tiden.

Har lite som ska sys,
några möbler som ska vandra runt
och sånt....

Sedan ska jag bege mig in till stan
för att överraska.
Det blir trevligt.

Den Enorma Snön
har ju fått en frist till på söndag.
Då är nämligen barnens sportlov över
så då ska Permafrosten bort.

Och idag är det ju torsdag
så det känns ju riktigt hoppfullt.

Igår var Syster- Yster här,
som vanligt hur trevligt som helst.

Vi var bland annat iväg till Min Skattkammare
(se länken nedan)
Där inne hos varma Kickki var det minsann vår!
Faktiskt så var jag lite oförberedd.

Det är som om all denna snön
har gjort att jag inte minns
vårens färger....

Jag tog med mig ett par blommor hem
som påminnelse....



De har inte hittat sin plats än
utan väntar i vitrinskåpet tills placeringen är klar!

kram
ingla

vink vink

återkommer när jag klättrat upp ur min grotta.........

kram
ingla

Visst är den vacker
och visst brukar den göra mig glad.

Men jag känner mig ganska klar nu.
Ja, med snön alltså.

Och istället för att hoppa och skrika
av frustration och ilska
pga att Sol inte kommer till mig
för att snön vräker ned...

Ja, istället tänker jag vara tacksam
för att hon och Larsa
inte fastnar på vägen
i en snödriva.

Det går sådär,
för jag saknar henne så innerligt......

kram
ingla

Här går OS varmt.
Under en stund igår stod faktiskt både tv uppe och nere på,
med OS,
samma kanal faktiskt....
(inför Anja....)

Men detta är ingen ovanlighet,
OS och VM följer jag nästan jämnt.
Jag kan minsann flertalet regler i curling
och "cykla så sakta du kan runt runt runt"

Det enda jag inte orkar med är ju ishockeyn,
står bara ut med avgörande matcher för Sverige.

I alla fall:
När man ser detta OS
inser man att Bronsmedaljen har fått ett nytt värde!

Petra Majdic´s väg till sitt brons
är ju sanslös.
Och den får mig att känna genuin skam.

Med brutna revben genomför denna människa
skidlopp som ger henne bronsmedalj i slutet.

Och jag skäms......
..... för INGEN i min omgivning kunde undgå
att jag hade trasiga revben för ett år sedan.
Och vad hade jag att göra??
Åka spårvagn, tåg och buss
för att ligga still i ett par minuter
i strålningsmaskinen.

Och så har vi Anja Pärson!!
Eftersom jag aldrig åkt störtlopp,
(alltså då till skillnad från trasiga revben,
jag har ju aldrig åkt längdskidor i OS heller)
så har jag ju aldrig heller störtat
likt modiga Anja.

Efter att ha sett Anjas backhoppningskrashlandning
hade jag svårt att hålla tårana tillbaka
när man såg Pappa Pärsons försök att vara käck.

När kvinnan sedan dagen efter
kör ännu ett lopp i samma backe,
har chans på medalj,
och därför utsätter sig för allt vad det innebär
med ett slalomåk...
Ja, då stannar i alla fall jag till......

Man kan tycka att hon är galen,
man kan tycka att hon har konstiga värderingar
och galna mål.
Man kan tycka det.
Ok.

Jag väljer att se henne som en sanslös inspiration.

Kan hon så kan jag.

Nej,
jag planerar ingen karriär inom det alpina
;-)
Jag är knäpp, men jag är inte galen!!

Men kan denna människa,
förutom att ens ta sig ur sängen,
utmana störtloppsbacken igen,
ja, då kan minsann jag
utmana mina måsten
och mina mjulver

Hittills har vi 2 guld och ett brons i OS,
vi visste bara inte
att bronset kanske var av ädlare sort.......

kram
ingla

Grunnar lite på det här med sömn
och bestämmer mig för en inställning;

Vilken tur jag har att jag kunde sova HELA
förra natten
eftersom vänsterbenet bråkar inatt.

Så lyckat att jag hann fylla på lite
på sömnkontot
nu när det nallas där igen.

Och lyllos mig att det finns fenomenal underhållning
(läs OS)
när jag nu inte sover.

Vilken tur jag har i livet
som bara har lite bökigt med sömn och smärta
medan andra sliter hund i flera år
och sedan hamnar fyra i alla fall.

Och så bra
att jag har ont under fötterna
så att trappen känns evighetslång.
Andra flyger som en vante
i en störtloppsbacke.....
Dit skulle jag ju aldrig kunna ta mig
- med mina fötter alltså
;-)

Tänk så bra!!

kram
ingla

För övrigt;
heder åt Björn Ferry
som tar av sig mössan
och sjunger med i nationalsången
när han tagit emot sin guldmedalj!!

Nja, kanske inte riktigt...
Det är inte så att jag gör något vackert hantverk
(kommer på sin höjd produceras lite bröd)
utan hantverkeriet står Bengan för.
Vi har släppt lös en rörmokare i källaren.

Har en ganska bra dag.
Jämför jag med gårdagen
så kan det inte bli annat än bra.
Gårdagen var nämligen värdelös.

Ibland är man bara där nere i hålet
och har inte mycket att sätta emot.

Men med en natts god sömn!!!!!
och en trevlig hantverkare i huset
kan man ju inte deppa.
(Ferrys guld igårkväll kanske hjälper till oxå)

Har några tråkiga måsten som ska göras
men tänker lägga till några vill oxå.

Ha en bra dag!!!

kram
ingla

Idag firar jag ett år utan behandling!!!!
Fick sista strålningsdosen igår för ett år sedan.

Oj oj oj, vad jag mådde skruttigt....
Cellgiftsutsliten, strålad, lunginflammation
och sönderhostade revben.

Att jämföra med denna underbara
soliga
snövackra
friska
presentfådda
söndag.

Jag har ju alltid sagt att jag älskar paket och presenter.
Det är inte så viktigt med dyra presenter....
men jag är barnsligt förtjust i att öppna paket.
Nu kan jag meddela
att är presenterna skrivna på badrumsspegeln,
blir jag oxå glad
;-)

Firar du Alla Hjärtans Dag
så hoppas jag att den blir bra!
Gör du det inte
önskar jag dig en underbar söndag!

Själv har jag massor att fira!!!

kram
ingla

Hur kul jag än haft på jobbet,
så blev ju en följd
att jag blev sanslöst trött.......

Och det visar sig ju även
i bloggskrivandet såklart.

Idag har vi en underbar lördag
utan väckarklocka,
men med soligt väder
och frid.

Efter en lunch bestående av potatis & purjolöksoppa
tog vi en promenad utmed en isbelagd Norasjö.
Vi tog även en tur och spanade in Digerberget.....

Middagen bestod av en ny rätt:
laxlåda
Den fick godkänt.

Sedan var det bara att ösa upp
festivalchipsen och ostpopcornen.

Fast med tanke på hur illa det är ställt
i schlagerSverige så var det tur
att jag gräddade tekakor oxå.

Efter förvånansvärt lite övertalning
har jag nu fått igenom
att tv'n rullar på
med skidskyttetjejerna i OS.

Inser nu att jag glömt en tvätt i maskinen
så jag får helt enkelt avrunda.

Jag önskar dig en underbar fortsatt helg.
Njut av din ledighet
- om du har någon!!

kram
ingla

..... att bo på ett ställe

där de gamla tanterna

tar sparken till Konsum......



kram
ingla

PS: Det gör jag
      bor där alltså.
      Jag tar inte sparken till Konsum
      - än.....

Tra la la....

Nu har jag bott så länge i Nora
att jag fick hälsa och byta ord
när jag svängde in på Konsum.

Det tycker jag är trevligt.

Då känns en gnutta hopp
att jag ska slippa fara till Norrköping
varje gång jag vill prata med någon utanför familjen


N fick en släng av magsjuka
och har varit under isen.
Själv mår jag hur bra som helst, 
kunde ju till och med ta bilen till jobbet
eftersom N låg hemma och var ynklig.

Och när jag skulle hämta ut en mugg
som redan var köpt,
råkade jag titta ned i rea-korgen.....
Oj oj oj.....

Så på det hela taget
är det en bra dag!!!!

kram
ingla

Idag blir jag mycket kortrandig.
Jag är sanslöst trött.
Kombinationen ingen sömn
och jobb i 9 timmar
kan göra en lite pömsig.

Men den är en härlig trötthet
- för jag har jobbat!!

Och jag ska jobba mer.
Och tack vare N slipper jag krångla
för att ta mig till jobbet imorgon - TACK!!

Livet är en fest!!!
(Jag ska bara sova nu
så att jag kan njuta av den)

kram
ingla

Ikväll hamnade vi i ett mycket trevligt prat N och jag.
Det handlade om allt vi har som är bra,
det vi tycker om,
och sådant härligt.

Turligt för oss
så blev det faktiskt ett ganska långt prat
- vi har mycket att vara glada för!!

Vi avslutade med att påminna varandra
att vi måste vara rädda om det vi har.


I så lång tid,
har frågor, ställda av min omgivning
lett till gnälliga svar.

Och är det ingen som frågar,
så har jag gnällt ändå.
Sömnbrist, smärta och sådan skit
kan i alla fall göra en gnällspik av mig....

Men lite nu och då,
påpekar N och jag för varandra
om de bra sakerna som omger oss.

Det är bra.
Det är nyttigt.
För det är så himla lätt att glömma.

Det finns så mycket gott i mitt liv,
så oförskämt mycket gott.

Vilken tur jag har!!

kram
ingla

Ibland undrar jag om sömnbrist kan orsaka dilerium....
Det är nämligen så att jag inte alltid
kan lista ut vad jag bloggat om
när jag skrivit tidigt på morgonkvisten.....

Jag grunnar även på om Maria kan ha rätt
när hon menar att sömnbrist kan orsaka både det ena och det andra.
Jag går runt och mår tjyvens helt enkelt.
Typ halvgravid med inslag av influensa och skörbjugg.
Och så plötsligt mår jag hur bra som helst.
Sedan inte......

Ett eventuellt illamående kan ju uppkomma ikväll dock
då jag relativt ovillig men med stor skådespelartalang
ska se på melodifestivalen.

Jag kollade ALLTID på melodifestivalen
- när det var EN STYCK!!
Nu är jag trött på cirkusen
innan den ens börjat.

Fast om jag förstått rätt så ska visst Dolph Lundgren
vara en hit.
Och det vore riktigt bra för mig.
Jag behöver ruskas om i mina fördomar.

kram
ingla

Ja, inatt är det många tankar som far.

Mest tänker jag ju såklart på Sol.
Det är svårt att vara mamma på distans.

Alltså känslomässigt.
Annars är det inte svårt alls,
hon klarar sig nämligen alldeles ypperligt själv.
Som jag sagt förut,
hon är klok som en bok.
Kan önska att jag hade haft hälften av hennes förmågor
när jag var arton....

Men det hade jag inte.
Och det blevo ju attans bra till sist ändå.....

Men åter till Sol,
vi är nämligen lite nyfikna hon och jag
på vad Livet har för plan.
Det verkar nämligen som planer vi totar ihop ratas......
Och då blir man ju lite nyfiken som sagt.....

Min skola i detta är antagligen
att jag ska orka vänta
och vila tryggt i förvissning om
att allt löser sig.

Hmmm, det verkar ofta vara min kurs....
Ja på något sätt handlar det ofta om
att jag ska släppa lite på kontrollbehovet liksom.

Och tro mig,
det övar jag ganska ofta och intensivt på.

Om jag får säga det själv,
så har jag blivit mycket bättre på det.

Undrar jag om det är samma läxa för Sol??
Sådan mor, sådan dotter??

Ehhh jag ska nog sova nu.....

kram
ingla

Till min fars stora besvikelse,
eller kanske förtvivlan,
är jag idiot när det kommer till
namn i naturen.

Jag kan skilja på tulpan, prästkrage och ros.
Sen är det nog stopp.

Jag ser skillnad på
älg, varg, björn och ko.
Det är bra!!

Men fåglar.......
Det finns en anekdot som jag tror var tillfället
då min far helt tappade tron på mig
och min eventuella framtids förmåga
att skilja en fågel från en annan.
Men skam den som ger sig.

Sakta sakta, lär jag mig minsann.
En liten ynka fågel i taget.
Förra julen fick jag en eminent fågelbok av min syster
och att den används....

Får ett tag sedan berättade en kompis
vad han hade för fåglar vid sitt fågelbord.
Och på facebook ställde han frågan
vad vi andra såg.

Inte förrän nu svarar jag
och jag gör det i bloggen.

För fåglarna är så vackra
att jag vill ha bilder till.
Kanske finns det någon ensam liten varelse därute
som är mer lik mig,
än min far!!
Och därför inte vet hur alla ser ut.

Min ambition var såklart
att fota dem alla vid MITT fågelbord.
Ehhh, de är ganska så kvicka
de där småfåglarna,
kan jag meddela.

Bilderna som följer
har jag fräckt snott på nätet:



Såklart finns det skator....



Och den lilla underbara blåmesen är väl representerad.



Talgoxen är vanlig....



... och faktiskt även entitan (eller ev talltitan).



Gråsparven har hittat hit....



... och även nötväckan.



För att vara en grönfink är den väldigt gul.....



Steglitsen var helt ny för mig. Den ser exotisk ut, som en burfågel.



Men den som gör mig lyckligast är domherren.
I mitt vuxna liv har jag aldrig förr lyckats ha domherrar vid mitt fågelbord.
Jag har förstått att de blir en allt ovanligare syn.
Här finns det flera par som kommer och käkar,
och de gör mig så lycklig.

Domherren är väl den enda fågel jag sedan barnsben varit tvärsäker på,
såklart tack vare alla vackra julbilder och julkort.

Nja, blåmesen har jag haft ett gott öga till oxå
sedan en "lyckad" lerskapelse i ettan.....

kram
ingla

Hela jag går på sparlåga.
Ja, inte för att jag vill
utan för att det är som om
jag hade en giganstisk jättemarshmallow
mellan mig och allt jag vill göra.
Och då menar jag allt.

Det kostar enorm viljestyrka att kliva ur sängen.
Och då vill jag verkligen upp
eftersom jag får ont i ryggen av att ligga för länge.....

Att bädda,
fixa något ätbart,
ringa ett måste samtal.
Hmpf, att ringa förnöjsamma samtal är även det för jobbigt.
Allt för att denna marshmallow är i vägen.

Tycker att det är så varmt här hemma
att jag blir illamående,
men när jag tittar på termometern så påstår den annat.

Allt på tv är skit
och det finns inte en enda film jag vill se
(Och tro mig,
i detta hem finns det ett stort antal filmer!!)

Det finns inget att äta i kylskåpet
och affären ligger i Korpilombolo.

Det finns gardiner jag vill sy,
lampsladdar jag vill förlänga
och hörn jag vill?!? städa,
men jag orkar inte

Jag vill gärna baka
men orkar inte ens bestämma vad.

Det enda jag skulle kunna visa upp
som eventuellt kunde påstå att jag är sjuk
är en kraxande röst.
Har inte ens ont i halsen.

Vad sjutton är det med mig????

kram
ingla

Jag var envis och ganska ego.
Ganska jobbig att leva med
och att tycka om.
Visste minsann vad jag tyckte
och var sällan tyst om det.

Jag älskade min dotter till månen
och tillbaks
och dit igen.
Men jag var ingen lätt mamma
att fostras av.

Jag var smartare
än vad jag själv orkade prestera
och slogs därför med dåligt samvete
- alltid.

Jag talade ofta med Farmor, Gud och Universum
men var inte säker på om de hörde mig.....

Så kom Cancern!!!!!

För två år sedan, idag,
hittade jag knölen.

Knölen som bestod av en ovanligt stor,
och djävligt arg,
cancertumör.
Döden hade bosatt sig
i mitt högra bröst.

Och sedan gled jag fram
på en räkmacka......

Jag opererades,
behandlades med cellgifter
och strålades.
Tack vare Cancerfondens
givmilda donatorer
sitter jag nu här
två år senare;

Jag är envis och ganska ego.
Ganska jobbig att leva med
och att tycka om.
Vet minsann vad jag tycker
och är sällan tyst om det.

Jag älskar min dotter till månen
och tillbaks
och dit igen.
Och jag är ingen lätt mamma
att fostras av.

Jag är smartare
än vad jag själv orkar prestera
och slåss därför med dåligt samvete
- alltid.

Inte så stor skillnad,
eller hur??

Skillnaden är att det jag förr trodde
om min familj och mina vänner,
det vet jag nu!!
Jag har ett socialt nät
som hållit mig vid liv.

Skillnaden är att nu
när jag talar med Farmor, Gud och Universum,
ja, då vet jag att de lyssnar.

Jag, jag är fortfarande
samma gamla Ingela
- förutom på en punkt;
Idag är jag modigare!

Så idag lever jag
istället för att överleva.


Jag önskar dig ett Gott Nytt År!

Och jag ber dig,
lär dig av min cancer,
skit i att skaffa en egen.

Var modig
- för det är du värd!!!!

kram
ingla

"Take this mouth,
so easy to critisize,
Take this mouth,
give it a kiss."

..... får helt enkelt bli
att hitta ett bra ställe till min oumbärliga ko-radio.



Det lutar åt tvättstugan.......

kram
ingla

Idag är det verkligen "dagen-efter".

Jag gick upp strax efter att N drog iväg till jobbet,
ändå kan jag inte redovisa något vettigt alls.....
Tror att jag ska skylla på att det är för varmt här hemma
*ilar iväg och kollar termometern... shit, lagom*

Kanske är jag på väg att bli sjuk
*känner efter INTENSIVT*
Nope....

Men nog har jag blivit upprörd och är därför
oförmögen till vettig sysselsättning på grund av förtvivlan....
Ehhh näe, glad som en speleman.

Att det ska va så nedrans svårt att bara vara
- utan dåligt samvete.

Hmmm
Det skulle jag ju kunna ha som dagens arbetsuppgift:
Att lära mig bara vara, utan dåligt samvete.
*jublar*

Igår fick jag med mig Marillion och Ein-Stein hem.
(Sol har kaninen Berit kvar i Norrköping.)
Smågrisarna verkar vara mycket nöjda med nya lyan,
fönsterbord och allt.....

N och jag har dock inte vant oss vid dem än,
utan stannar upp och undrar vad det är som låter.....



Det är Ein-Stein med tokrufset på hjässan....


Nä, nu ska jag gå och öva!!
Ja, på att göra ingenting, du minns??

kram
ingla

Att resa hem till Norrköping tar på krafterna vill jag mena....

Jag har dock hunnit med både det ena och det andra,
även om det tredje och det fjärde inte hanns med......

Resan hem var lite tung eftersom det var det väder som ja, det var....

Men nu är jag hemma i Nora,
trött som bara den.
Jag återkommer imorgon.

kram
ingla