ingla

Här går OS varmt.
Under en stund igår stod faktiskt både tv uppe och nere på,
med OS,
samma kanal faktiskt....
(inför Anja....)

Men detta är ingen ovanlighet,
OS och VM följer jag nästan jämnt.
Jag kan minsann flertalet regler i curling
och "cykla så sakta du kan runt runt runt"

Det enda jag inte orkar med är ju ishockeyn,
står bara ut med avgörande matcher för Sverige.

I alla fall:
När man ser detta OS
inser man att Bronsmedaljen har fått ett nytt värde!

Petra Majdic´s väg till sitt brons
är ju sanslös.
Och den får mig att känna genuin skam.

Med brutna revben genomför denna människa
skidlopp som ger henne bronsmedalj i slutet.

Och jag skäms......
..... för INGEN i min omgivning kunde undgå
att jag hade trasiga revben för ett år sedan.
Och vad hade jag att göra??
Åka spårvagn, tåg och buss
för att ligga still i ett par minuter
i strålningsmaskinen.

Och så har vi Anja Pärson!!
Eftersom jag aldrig åkt störtlopp,
(alltså då till skillnad från trasiga revben,
jag har ju aldrig åkt längdskidor i OS heller)
så har jag ju aldrig heller störtat
likt modiga Anja.

Efter att ha sett Anjas backhoppningskrashlandning
hade jag svårt att hålla tårana tillbaka
när man såg Pappa Pärsons försök att vara käck.

När kvinnan sedan dagen efter
kör ännu ett lopp i samma backe,
har chans på medalj,
och därför utsätter sig för allt vad det innebär
med ett slalomåk...
Ja, då stannar i alla fall jag till......

Man kan tycka att hon är galen,
man kan tycka att hon har konstiga värderingar
och galna mål.
Man kan tycka det.
Ok.

Jag väljer att se henne som en sanslös inspiration.

Kan hon så kan jag.

Nej,
jag planerar ingen karriär inom det alpina
;-)
Jag är knäpp, men jag är inte galen!!

Men kan denna människa,
förutom att ens ta sig ur sängen,
utmana störtloppsbacken igen,
ja, då kan minsann jag
utmana mina måsten
och mina mjulver

Hittills har vi 2 guld och ett brons i OS,
vi visste bara inte
att bronset kanske var av ädlare sort.......

kram
ingla