ingla

Här sitter jag och väntar.
Det är som så att jag idag har
ett för mig annorlunda fredagsgodis.
Och jag väntar att klockan ska bli kväll så att jag får hugga in.

Min kamrat Moniqa lurade in mig till stan idag.
Jag sov som en stock efteråt
men jag är mycket glad att jag lurades in.

I alla fall, vi hade bara ett egentligt mål
(förutom räkmackan på Lindahls efteråt)
och det var Norins ost.

Där köpte jag tre små ostbitar.
En vanlig brie,
en valnötsost
och en körsbärsost.

Brieosten har jag redan nallat av.
Jag var liksom tvungen att testa
de nya salta kexen jag köpte.
Kexen var inte så goda
men osten provade jag jättemycket

Och nu sitter jag här och väntar

kram
ingla

Det finns mycket som begränsar oss.
Nu menar jag nog mest lite bra saker.

Exempelvis så lär vi oss
att vara artiga mot varandra.
Det är ofta bra.
Många ledsna känslor slipper vi
om vi ibland inte säger precis det vi tänker.

Vi får inte ta körkort för bil förrän vi är 18 fyllda.
Det kan vara bra det med.
Man ska inte vara hur ung som helst
när man kör runt med något så stort
som kan göra så mycket ont på fel ställe i för hög fart.

Så det där med vitlök.
Vi försöker ju undvika att proppa i oss det
och sedan umgås tajt och nära.
Det är bra, vitlök doftar mycket godare
'första gången' det används.

Ja begränsningar finns.
En del bättre än andra.
Många har ju med vårt sociala liv att göra.
Hur vi vill behandla varandra.

Då undrar jag:
Om jag lovar att ha dörrarna stängda,
och vara ensam hemma,
hur långt före jul får jag börja spela julskivorna?

kram
ingla

Idag fick jag riktig post.
Som ni förstår var det inte fönsterkuvert
eller någon av alla dessa val man ska göra
(pensionspengar, elbolag, tvkanaler osv)
Det var ett stort vackert vykort.

På framsidan är Maja i form av en klippdocka.
På baksidan har fröken Elsie skrivit med
vacker frökenstil.
Hon skriver att hon nu vill ge
mig chansen att leka med klippdockor.
Vi har som ni förstår diskuterat
att jag nog inte gjorde det som barn...

Min största talang är inte att klippa sönder.
Eller jo, det kan jag ju...

Nu kom jag på det:
Min största talang är inte att använda.
Husmusen i mig gillar att spara
men jag har mycket svårt att använda

När jag var liten fick jag några fina målarböcker.
En fin råkade jag få dubblett av.
(Hände även en jul med barbie då mamma
och farmor inte var ihop-pratade hi hi)
I alla fall så var dubbletten en riktig lycka för mig.
För då tordes jag förstöra den ena med att måla i den.
Jag hade ju en oskadad kvar då....

För att göra en himlans lång historia någorlunda kort
Så fick Sol mina gamla oanvända målarböcker
när hon var liten o i lagom ålder.
Och jag fick bita i både det ena och det andra
när dottern gav sig på dem med kritorna
(och ibland tusch - hu)

Och på dagens fina vykort finns alltså en uppmaning
att jag ska klippdocka med Maja.
Men det kan jag helt enkelt inte göra.

För det första kan man inte klippa sönder
vackra vykort man får i lådan idag
(de är baske mig utrotningshotade)

För det andra står det vackra saker
med vacker handstil på baksidan.

Nej det är helkört.
Det blir ingen urklippt docka av Maja inte.
Men tanken är god.
Och jag är glad ändå.

För jag fick trevlig post i lådan idag!!

kram
ingla

Min moppe har kört om min månadslön.
Mätaren har alltså passerat lönen.
Det är inget roligt.

Egentligen skäms jag ju.
Moppen har åkt så långt att den passerat lönen.
Lönen är så låg att till och med moppen passerat.
(Och med den lönen har jag ju inte råd att köpa en ny moppe)
Hmmmm

Till skillnad från lönen så är jag ju nöjd med moppen.
Han kör mig dit jag vill (och kommer ihåg)
Startar när jag vill
och kostar nästan inget att tanka.
Försäkringen är svindyr
men det låtsas jag inte om.

Men lönen skäms jag över.
Den är alldeles för låg.
Det betyder inte att jag gör ett dåligt jobb.
För det gör jag inte.
Jag gör ett bra jobb.
Jag är en duktig lärare.

Med en pinsam lön.

Synd att jag inte jobbt på bank en stund.
Och sedan misskött mig.
Då hade jag kunnat få en liten fallskärm.

Och med den fallskärmen
skulle jag startat en skola.

Utan pinsamma löner.

kram
ingla

Jag letar nya julgodisrecept!

Det är en mycket intressant uppgift
och den ger verkligen blodad tand...
Eller sötad tand om man så vill ;-)

Tidigare har det blivit så att jag kör mitt gamla invanda.
Och den gamla kolan går inte av för hackor vill jag meddela.....
men det vore roligt med något nytt.
Också.

Och istället för att på typ julaftons morgon
komma igång med att testa något nytt,
gör jag det nu.

Stackars mig.
Jag måste titta på alla de där recepten
man bara lägger ifrån sig,
röra ihop en massa godis
och sedan provsmaka.

Olika faller lotten.......

Ja idag vill jag försöka förbättra de jag joxade ihop i går.
Sedan vill jag även testa...
hmmm
vad hette de?
Snöbollar kanske det var.

Ja aldrig får man vila.
Bara jobb och jobb.

Stackars mig....

kram
ingla

Ja så var det då bara att ge upp.

Fast tanken på att ge upp tilltalar ju inte mig så jag säger istället:
Jag beslutade mig mycket tidigare än jag ursprungligen tänkt....

Det betyder ju inte att man gett upp,
man har bara bestämt om sig.
Och det får man

Som nu,
jag har bestämt om mig:
Det behöver inte vara november
för att jag ska börja mata fåglarna.
Det kan lika gärna vara oktober.
Det gick faktiskt inte att undvika.

Jag fick hjälp av min far
att sätta upp fågelmataren ute på gräsmattan.
Förut har den hängt nästan inne på altanen,
och då blir det bajsigt.
Nu ska den ordentligt sitta ute på gräset
så jag slipper skura (så där jättemycket)i vår.

Och sedan sa fåglarna:
"Ja vi ser tallriken, var är maten??"

Vilken tur att jag redan börjat ladda upp i boden....
Kanske ska jag snart ge mig ut på upphandling så att jag har ett lager.
Solrosfrön är ett ganska billigt pris för den vila de skänker mig.
Jag fastnar mycket lätt med blicken ut mot fågelmataren och busken bredvid.

Till min fars stora förvåning
(och antagligen förskräckelse)
är jag urdålig på att artbestämma mina besökare
men det bekymrar mig inte nämnvärt.
De vet ju själva vilka de är
och om de inte gör det så är de i alla fall mätta nu.

Men lite intresserad blir jag allt.
Talgoxarna har jag koll på.
Och pilfinken
ups båda pilfinkarna

Gråsparvarna hinner jag också kolla in

Men det finns en liten en...
en liten som inte finns i min lilla bok.
(Jag får allt fixa en större fågelbok)

Men nu är det i alla fall igång.
Och jag tog ett steg närmare vintern

kram
ingla

Hmmm
har just mött en mycket annorlunda inställning
från en telefonförsäljare....

De ringde från....
ett telefonbolag som har många bokstäver
och siffra gemensamt med överskriften.

De ringde igår och idag.
Om samma erbjudande
(vilket jag tycker visar hur de även behandlar varandra
- skicka tråkiga samtal vidare...)

Vad erbjudandet innefattar är inte det mest spännande.
Utan (som vanligt) att jag är obstinat.

"Tack, det låter faktiskt intressant
men jag vill ha information på papper
innan jag bestämmer mig.
Jag har inte hjärnkapacitet i nuläget att ta sådana beslut på telefon."

Jo jag kunde jättelätt få en preliminärbeställning
som jag bara behövde tacka nej till inom 14 dagar.

"Men tack det vill inte jag ha,
jag vill inte preliminärbeställa något jag inte vet om jag vill ha"

Här slutade samtalet igår.

Idag ringde en ny.
Och vi repriserade gårdagens diskussion....

Så fortsatte vi:

"Ja men vi kan ju inte hålla på och skicka ut
broschyrer till alla, det är ju typ 4,5 miljoner"

"Synd, för det verkar ju vara ett spännande erbjudande
och då missar ju ni mig som kund"

"Ja, fast det har ju ingen betydelse för oss"

MEN VARFÖR RINGER NI TILL MIG DÅ???????????


kram
ingla

Tänk vad ett litet telefonsamtal kan göra en lycklig.

Min älskade vårdcentralsdoktor ringde mig.
Ni vet hon som var sjuk.
Och jag som var orolig.

Ja, hon var fortfarande sjuk nu.
Men hon var inne och jobbade lite,
och då ringde hon till MIG!!

Egentligen så vet jag inte ett dugg mer om hennes
och min gemensamma framtid
men jag känner mig lite gladare.
Och antagligen lugnare.

En del doktorer är ju bäst!!
Tänk om alla vore det
så lite onödig oro vi skulle behöva gå med då.

kram
ingla

Tisdag: Gifteri, mycket trött
Onsdag: Kortisonpigg samtidigt mycket trött. Svårt att sova, Munsvampvarning - behandlar
Torsdag: Ont i benen, inget minne, trött, munsvamp
Fredag: fan helvete skitont, trött, ingen smärtlindring, munsvamp
Lördag:
Söndag:


Måndag:
Tisdag:
Onsdag:
Torsdag:
Fredag:
Lördag:
Söndag:

Måndag:
Tisdag:
Onsdag:
Torsdag:
Fredag:
Lördag:
Söndag: Ok dag

Eller kanske inte så små...

Inför varje gifteri måste jag ta prover.
Proverna visar om jag mår tillräckligt bra
för att orka ta emot gifterna
de så glatt sprutar i min lilla inopererade port.

Jag har med tiden förstått att proverna ska vara ganska rejält ruttna
för att de ens ska reflektera över att skjuta upp och ändra tider för gifteri.

Men i alla fall - åter till mina prover

Mina prover är alltid ok.
Jag tänkte säga bra först men det kan vara lite att överdriva.
Men även att jag har små stjärnor på flera provsvar
så är avvikelserna inte så märkvärdigt stora.

Detta betyder alltså att jag har ett bra immunförsvar.
Och om det inte kan sorteras under Små mirakel
ja då vet inte jag vad som skulle....

För jag kan ju då med dessa besked även erkänna
att jag ibland gått rakt mot reglerna och träffat
ungarna på jobbet fast jag inte borde.

Ändå har jag ju hittills inte plockat upp något host eller snor.
I och för sig kan jag gladeligen erkänna
att jag pumpat i mig artificiella vitaminer som jag aldrig gjort förr.
Jag har proppat mig full av diverse brustabletter vid första bästa symptom.

Men det gulligaste:
Barnen har snällt meddelat mig ibland att
"Nej, Ingela, jag är lite för förkyld för att kunna
sitta och läsa så nära dig. Du får ta mig en annan gång."

Det är oxå små mirakel -
min ungar

kram
ingla

Visst blev det bättre!!
Ja ingenting har ju rent faktiskt förändrats,
förutom att jag har lagt en natt mellan mig och gårdagen.
Så mycket sömn blev det ju inte....

Men kortisonet gör vad det kan för att pigga upp mig
och då är ju livet lite enklare.

Idag skiner solen från fyra håll!!
Tyvärr kommer även vinden från alla fyra
så man går ut med risk för liv och lem.
Men det ser vackert ut och man blir glad.

Tack vare tidigare nämnda kortison har jag
även märkt av en ork att kanske röja lite hemma.
Ja, tro nu inte för mycket.
Jag har inte ens flyttat på dammsugaren.

Däremot tycker jag nog att alla dammråttor/katter
och lodjursliknande ludd är nogsamt inventerade.
Och det är ju en bra början. Eller??

Sol tog stora röjet på diskbänken igår
och jag försöker att återställa allt eftersom jag stökar till.

Nej nu ska jag återgå till inventeringen.
Undrar jag vilket som går smidigast,
att räkna dem en och en, parvis
eller helt enkelt köra tjogvis.

kram
ingla

I dag är en riktigt skitdag.
Jag har fått flera olika "besked"
som gör mig arg, ledsen och nedstämd.

Nej nej, du kan ta det lugnt.
Inget cancrigt som påverkar min hälsa.
Men det finns ett liv utanför min fysiska cancer
(och det påverkar ju även det hur man mår)

Så när jag satt på tåget från min tredje Taxotereomgång.
Och tänkte på vad min underbara men
synnerligen envisna sköterska Birgitta sagt.
Ja, då tyckte jag att det blev lite för mycket idag.

Många trista nyheter och omändringar som påverkar mitt liv.
Ja, det blir så mycket att just idag
orkar jag inte ens gnälla med BJ om att det är synd om mig.
(Då är det fara å färde ;-))

Denna dag är alltså skit, piss o senapsgas.

Men:
Någon måtta på dumheterna får det ju vara
Alltså kan inte imorgon vara sämre.
Och imorgon är det ju ganska snart (tid nu 19.14)

Summa sumarum
Imorgon blir en bättre dag!!!!!

Citerar min far (som citerar sin far):
Det blir bättre östetter

kram
ingla

Hmmm
En av de riktigt svåra momenten med att vara sjukskriven
är att hålla koll på kalendern.

Jo, för när den är fullklottrad med måsten och tider
är den aktiv i mitt liv och jag missar ingenting.

Men nu!
Ja hoppsan, plötsligt fick jag ändra hela min dag
för att jag vände på bladet och upptäckte en inbokad tid

Eller som nyligen
då jag skamsen får ringa onkologen
för att kolla vilken tid jag skulle få nästa gifteri.

Ja, till mitt försvar vill jag säga att jag visste vilken dag,
jag hade bara glömt vilken tid.....

En del av mig kan se det sunda i
att jag inte stressat har hela kelendern i huvudet

Samtidigt inser jag att det inte får gå för långt.
Det finns vissa grundkrav.

Grundkrav:
Jag ska veta vilken dag det är.
(om inte annat för att underlätta tv-tittandet)
Jag ska veta vilket datum det är.
(då är det lättare att rapportera tid till jobb och FK*)
Jag måste kolla i kalendern inför varje ny vecka.
(då kan jag ju lättare komma ihåg vart jag ska)
Jag måste skriva upp mina tider att passa i kalendern.
(mmm mja, annars faller ju liksom idén)

Bonus:
Ja än så länge får jag se det som en bonus
om jag hamnar där jag ska när jag far iväg på moppen.
(livet är onekligen spännande)

kram
ingla


* FK= Förskingringskassan

Inte förrän hon kom hem insåg jag hur mycket jag saknat henne.
Och den underbara Solen hade helt underbara önskningar sin första tid hemma.

Hon vill bara vara och mysa och ha vardag.
Och det tycker jag är ett alldeles underbart förslag.

Hon har lite trassel med dygnsrytmen men det ska nog ordna till sig.
Hon är ju tonåring så hon kan sova dygnet runt.
Och det kanske underlättar när hon ska återställa kroppens klocka.

Sol har inga klagomål på maten hon fått i Indien
men plötsligt verkar minsta lilla ansträngning från min sida
vara alldeles utomordentligt kulinariskt.

Väskan hennes var full av fina inköp.
Dels presenter (Jippi)
dels kläder.
Och kläderna heter ju något som jag så klart inte minns.
Och eftersom Sol utjämnar jetlag (=sover)
så kan jag inte fråga henne

Tack för att min unge är hemma hel!!

kram
ingla

En man trillar ned i ett djupt hål.
Det är alldeles för djupt och väggarna
alldeles för hala för att han ska lyckas ta sig upp själv.

En doktor går förbi
Mannen: "Hjälp mig, jag har trillat ned och kommer inte upp själv!!"
Doktorn skriver ut ett recept och kastar ned.
Han går sedan vidare.

En präst kommer förbi.
Mannen: "Hjälp mig, jag kan inte ta mig upp själv !!"
Prästen skriver ned en bön på ett papper som han kastar ned.
Han går sedan vidare.

En vän kommer förbi.
Mannen: "Hjälp mig!! Jag har hamnat i detta djupa hål och jag kommer inte upp."
Vännen hoppar ned till mannen i hålet.
Mannen: "Men är du inte klok!! Nu är vi ju två som sitter fast här."
Vännen: "Lugn. Jag har varit här nere förut.
Jag vet vägen upp!"


(Fritt från tv-serien West Wing)

Nu drar vi snart från Katchur.
Smsar i morg innan vi lyfter från Mumbay.
I Fin har vi typ 3 h innan flyget till Arlanda.
Men det är ju om vi landar i tid.
LYMI


(sms från dotter Sol)

Sista fältstudiedagen!
Avskedsfest ikväll.
Åker mot Chennai i möra.
Stannar lite på vägen.
Åker till Mumbay på kvällen, sover där.
Till Fin på morgonen.
Ska jag messa innan Fin-flyget?
LYMI


(sms från dotter Sol)

Idag gör verkligen livet allt
för att jag ska glömma mina bekymmer
och istället leva.

Det är ett underbart höstväder utanför
som gör det näst intill omöjligt
att sitta inne och grubbla på jobbet och annat.
Man måste ut.

Och när man väl är ute
kan jag tänka mig att det är helt förmöjligt*
att låta mina eventuella bekymmer styra
i denna ljuva höstsol.

Och träden, ohh jag önskar att jag kunde måla!!
Det kan jag inte,
men jag kan titta och njuta
så det tänker jag göra.

Har du möjlighet så ta en promenad idag,
det är du värd!!

Det finns så mycket därute vi sällan hinner njuta av.
Jag önskar så att jag lär mig njuta av allt det härliga omkring mig.
Utbudet är ju ganska stort,
vi skulle inte behöva söka annorstädes.
(Nja föresten, en resa till London då och då kan ju knappast skada)

kram
ingla

*förmöjligt = ung. omöjligt

Idag är jag glad för mitt tidigare beslut
att inte skriva om mitt jobb på bloggen.

Jo, jag vet att jag talat om mina ungar,
att längtar efter dem och får energi av dem.
Men något annat har det inte varit.
Det var ett bra beslut.

För tänk vilken energitjuv en arbetsplats kan vara.
Vad besviken man kan bli,
och förvånad över kollegors brist på empati
samt obefintlig förmåga att se helheten.

Så tack igen för cancern.
Tack för att det blir lättare för mig att sortera
vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt.
Vad som jag måste kämpa för
och vad jag helt enkelt ska härda ut.

kram
ingla

Hej!!
Katchur igen. Allt bra??
Tänkte massa på dig!
Lyssnade du med på Where U Lead?
(Ja det gjorde jag)
Vill campa på fredag!!
Se Potter o Singing in the rain
LYMI


(sms från dotter Sol)

Idag mår jag så jättebra att jag inser
hur dåligt jag mått de senaste två veckorna.
Hurra för idag!!

Solen skiner och jag med den.

Jag har pysslat lite i trädgården.
Ett par riktigt deprimerande 'måsten' är avklarade
och då blir man ju så lättad.

Jag har surfat på nätet.
Ja det låter ju som något mycket enkelt
men om man som jag aldrig hittar något kul att surfa runt på så....

Men ni har ingen aaaaning om hur mycket julgodisrecept det finns.
Målet är att jag ska ha testat något nytt innan söndagen är över.
Stackars mig som måste provsmaka det.......

Jag har goda rester i kylen sedan min systers besök igår.
Det finns som vanligt inget på tv
men Sol plockade ihop lite filmer till mig innan hon for
(för hundra år sedan till djävla Indinen-långt bort)
så jag ska njuta av det.

Så nu ska jag ta en promenad
Sen ska jag se film
Och äta rester
Och läsa senaste smset från Sol (igen såklart)

Och i morgon ska jag till badhuset med min klass.

Idag är en mycket bra dag!!

kram
ingla

Som ni säkert redan upptäckt
är det ju ett himla ståhej kring bröstcancer nu.
Och jag då som är så mycket hemma har tvn på mycket
jag ser att det är stor uppmärksamhet i media.

Och jag har tröttnat.
Missförstå mig rätt:
Vi kan givetvis inte skänka för lite pengar till bröstcancerforskningen.
Och all annan forskning om all annan cancer.
Och all forskning om alla andra vidriga sjukdomar.
Och olyckor.
Och all annan skit vi arma människor kan råka ut för.

Så heja heja - och skänk mer.
(eller köp rosabandetreflex så att ni syns i mörkret)

Det var inte det

Jag råkar sitta med en 1.5 år gammal Hemmets Journal i knät
samtidigt som Malou von Sivers har sitt Efter Tio på tv4.
I tidningen säger en svensk skådespelerska hur arg hon blev
när hon fick sitt bröstcancerbesked och att hon ställde frågorna:
Varför just jag? och Vad har jag gjort för att förtjäna detta?

På tvn sitter en ung bröstcancerdrabbad kvinna
som även hon upplevt detta mycket traumatiskt.
Då allt hänt henne så nyligen trodde jag att vi
skulle kunna ha något gemensamt.
Men nej, för henne är det stort och det är döden och operation och det är håret.

Och HALLÅ
Jag menar inte att jag blygt, diskret och ljuvligt
lite försiktigt har smugit in lite sjukdom utan
att min omgivning märkt något.
Mitt standarduttryck "Jag lider inte i tysthet" lever jag minsann upp till.
Tro inte att jag inte är medveten om det!!

Men jag har ett par saker jag måste få diskutera!!

Om jag ställer frågan Varför just jag?
måste ju det betyda att även om jag inte själv
har tydliga förslag på kandidater
så måste jag ju anse att någon annan borde fått det istället.
Vem då??
Vem, vem anser jag borde fått det istället?
Vem kan jag peka på?
Vem i helvete kan jag peka på och mena att den borde fått det istället??
Que?
Que?
Hur tänker man då?
Hmmmm, jag skulle nog inte känna mig helt bekväm
om min bästis ifrågasatte varför hon blivit drabbad.
Tycker hon kanske innerst inne att jag hade varit en bättre kandidat?

Som ni redan gissat kommer då min undran över frågan
"Vad har jag gjort för att förtjäna detta?"
(För det första betyder det att man ser det som ett straff
- synd, jag tror att det utvecklar en mer
om man tar det som ett steg i ens utveckling)

Men min motfråga blir ju då direkt:
"Ja, vad har just du gjort för att inte förtjäna detta?
Och vem är det som sitter med graderingsskalan?
Vad ska man ha gjort för att slippa bröstcancer?
Ska det i så fall värderas lika med leukemi eller en liten whiplash-skada?

Hur stor är en liten whiplash-skada?
Finns det små whiplash-skador?
Hur ont har en reumatiker?
Och reumatiker har ju ont jämt,
hmmmm är det en förvärrande omständighet eller en förmildrande?
(Förvärrande - tröttheten, förmildrande - ja de blir ju vana)

Det är ju helt absurt.
Helt absurt.

Alla har vi rätt till en åsikt.
Eller hjälp, inte en - jag har massor.....

Min åsikt är:
Tack farmor, Gud eller ödet för min cancer.
Jag vet att det finns massor för mig därute att lära mig.
Att få en djävligt aggresiv tumör i bröstet
och sedan efterföljande vidriga behandling
hjälper mig att hålla fokus på vem jag är och vart jag vill.

Och sedan så klart:
TACK TACK TACK
för det verkar som om jag inte ska dö just nu av just cancer.

Men i morgon ger jag mig ut på moppen.
Och då åker jag i trafiken.
Och det gör väldigt många alkoholpåverkade också.

kram
ingla

Jag saknar dig massor med!
Idag var första dagen jag verkligen saknade Swe.
Skönt att höra din röst!
Om 1 vecka sitter vi o ska sova på flypl i Mumbay
för att på morgonen flyga hem.
LYMI!!


(sms från dotter Sol)

Jag önskar att det inte var så mycket gnäll
från mig men.... ja det är som det är.
Idag är det i alla fall en bra dag.
Och bra, ja det betyder att jag orkar
göra en sak utanför mitt hem.

Det är torsdag idag så jag borde alltså gå på cancerkursen.
Men jag har ett par ärenden på stan jag borde fixa så....
Ja, jag fick meddela Ulla (kurator) att jag inte kunde komma.

Och hon såg (som vanligt) världen från ett helt annat håll än jag.
Hon var artig och sa att det var synd att jag inte kom men
sedan berömde hon mig för att inte försöka för mycket.
Att inte vara duktig flicka!

Och nu när jag sitter i min soffa efter dagens kraftansträngning
försöker jag vara lite stolt över mig.

Jag känner att Den Stora Tröttheten fått släppa mig
ur sina klor för den här gången (hoppas jag).

Jag är bara helt utsliten
så när kvällen kommer
kan jag ha orkat vattna blommorna,
plockat i diskmaskinen och eventuellt tvättat en maskin.

Och även om jag inte orkat det
så ska jag försöka att vara lite stolt

kram
ingla

Efter en vecka är 6 minuter och 47 sekunder
fullkomligt himmelriket med dottern i örat.
Hon har det bara bra, mår alldeles utmärkt och allt är jättekul.

Jag saknar henne så att tårarna började rinna
men vi bestämde att vänta med att grina så att vi kunde tala ifred först.
Tänk vilken tur att just jag fick världens bästa unge.

Hon har varit borta en vecka nu.
Det betyder typ en vecka och två dagar kvar.

Jag tror att jag kommer sakna henne än mer tiden som är kvar.
Mest för att jag förhoppningsvis blir piggare.
Då har jag mer ork till att sakna.

Än en gång:
Vad gick jag på för droger när jag sa att det var ok att hon åkte?

kram
ingla

För övrigt har jag fått klagomål på
att jag inte håller er uppdaterade på näbbmusfronten.
Status: Inte sett någon näbbmus
(eller näbbmusbajs) sedan
Det Stora Slaget häromnatten

Kameran kanske e sönder.
Ska snart in till stan.
Håll mob nära så ska jag ringa.
LYMI

(sms från dotter Sol)

Hej!!
Mamallapuram på hotell.
Telefonen har varit knasig.
Saknar dig.
Har köpt presenter till x, x&x, x, x.
Bara du kvar!!
Idag badade jag i Indiska Oceanen!!
LYMI

Semester idag och i morgon.
Hihi. LYMI

(sms från dotter Sol)

Jag har länge tyckt att mitt apotek,
Apoteket Ripan i Kneippen, Norrköping,
är det bästa.
Det är litet och mysigt.
Sällan långa köer.
Trevlig personal.

Men nu handlar det inte om tyckande längre.
Grundläggande empirisk data meddelar följande:

Om onkologen i Linköping lyckats förhala
ditt efterlängtade recept mot svampdjävulen i munnen.

Om du under gårdagen åkte till apoteket i onödan
eftersom onkologen ännu ej faxat receptet.

Om du stortjutande av trötthet direkt hemma
(med skorna fortfarande på fötterna)
får telefonmeddelandet
"att nu kan du åka iväg och hämta medicinen för jag faxar nu".

Om du dagen efter (idag) till slut samlat ihop krafter
för att åka till apoteket (igen).

Om du då får beskedet att de inte har din medicin inne,
men vi söker var det finns.

Om du då..... bryter ihop och gråter -
då är Apoteket Ripan i Kneippen Norrköping ett perfekt ställe

Tro mig,
jag har testat!!

kram
ingla

Hmmm egentligen borde jag hålla mig borta från tangentbordet.
Det är ingen bra dag idag.
Jag är helt slut och less.

Om jag orkade skulle jag lägga mig ned och sparka och skrika.
Men det orkar jag inte.

Ulla Kurator försöker påminna mig om
att biverkningarna tar lite hårdare
och att det givetvis tar lite längre tid för återhämtning
efter varje gifteriomgång.
Hon har rätt, och det förklarar ju mycket
men fördä
(som Charolin skulle ha sagt).

Jag saknar Sol så innerligt
men fan vad skönt det är att inte behöva ta hänsyn till någon.

Jag hoppas att imorgon blir en bättre dag.
Om inte, ja då blir det säkert det på onsdag.
Och i morgon kan jag ju vila...........

kram
ingla

Vi kallar det timeout just nu.

Det betyder att jag har tid att gillra fällor.
Vad min motståndare gör vet jag inte.
Men jag anser detta vara en av mina viktiga matcher
så jag underskattar honom inte.

Jag tar fram all fakta min far försökt inpränta i mig.
Jag känner mig taggad.
Ser mig omkring i mitt hem, min borg,
den är min.

Det känns som om avgörandet kommer snart.
Dock är det kanske inte upp till mig.

Jag förlitar mig på de gamla orden:
Förbered dig på det värsta,
hoppas på det bästa.

Jag är förberedd.
Och har jag tur,

sitter näbbmusen i fällan i morgon........

kram
ingla

Fick ett meddelande på svararen.
Det var min gode vän Hallon som visar upp sin analytiska förmåga

"Jag har en diagnos till din sjukdom.
Ja, inte cancern så klart,
den andra......"

Mycket förvånad undrade jag om dagen varit så innerligt tråkig
och innehållslös för Hallon att han surfat runt på internet efter Hashimoto,
mitt lilla sköldkörteltillkortakommande....

Fel jag hade.....

"Jo, Cecilia Hagen skriver något om det.
Det drabbar folk, eh kvinnor, över sextio
men det kan ju stämma på andra också."

"Det heter Craft, Ingela.
Och jag tycker nog att det stämmer,
allra helst om man läser bloggen."

Nu är jag mycket nyfiken och jag känner hur jag
försöker trycka in luren i örat på mig själv
samtidigt som jag försöker tysta min syster tvärs över bordet,
som för övrigt inte säger ett ljud.

Vad kan det vara,
allt jag beskriver på bloggen har ju med cellgifterna att göra?

Och vaddå Cecilia Hagen...
Cecilia Hagen är inte hon......

Det sprakar och raspar i telefonsvaret så det blir att smsa.
RING, JAG HÖRDE INTE SLUTET.....

Jo, min gode vän ringer:
"Du har CRAFT Ingela,
det passar precis"

Ok, men vad betyder det då,
vad är det?

"CRAFT
Can't Remember A Fucking Thing"

Ja, när Hallon har rätt,
då har han rätt........

kram
ingla

Varit på jobbet och fyllt på med en dos underbara ungar.
Det är så härligt att träffa dem och man blir så glad.
Ja, ett aber med att vara sjuk det är att inte få jobba......

Sprang även på lite kolleger som gör vardagen lite skönare.
Har ett par systrar som förgyller ens dag.
Och som jag sagt förut blir det gärna bara min hälsa,
knappt något annat som diskuteras.
Vilken gåva det är med omtänksamma arbetskamrater!!
Ännu en anledning till att bli frisk himlans fort!!

Men det är en sak jag grunnar på.
Om oss.
Oss alla med vårt "Hej hur är det?"

Jag tycker att jag hittat ett sätt men......

Jag har opererat ut min cancer.
Jag är alltså inte sjuk.
men medusinerna är ju lite bökiga.
Och jag tappar hår,
ser ut som skit,
mår skit
och dyker inte upp på jobbet regelbundet.

Hur ska jag då bemöta en kollega i korridoren som utropar:
Hej hur är det? Hur har du det? Du ser pigg ut?
Jag vet ju att hon inte har tid att höra svaret.
Hon är faktiskt kanske inte ens är intresserad.

Enklast är ju att bara säga:
Bara bra! och le.
Så jag gör så.

Men varför?
Vad har hon uppnått?
Vad har vi tillfört våra liv?

Jag tycker att om man ska ljuga,
då är det ju bättre att byta ut:
Hej, hur är det?
med
Hej, kul att se dig!

Den lögnen blir ju kortare
och behöver bara avslutas med ett ;
Tack

kram
ingla

Underbart!Vifårsehurdetblir
medbalkl.Jagtrivsidemmenh
arintefåttallaän.Kanskeslåre
nplingtedinmobfrånautoms
enare.Hadeproblemmedma
gen.Mennuedeok.ingapiller
änlymi

Kanske enklare att läsa nedan:

Underbart!
Vi får se hur det blir
med balkl. Jag trivs i dem* men
har inte fått alla än. Kanske slår en
pling te din mob från autom senare.
Hade problem med magen. Men nu e
de ok. inga piller än lymi

*(Hon menar att hon inte fått
alla kläder hon beställt än,
de köper på plats)

(sms från dotter Sol)

Idag ska jag smita iväg till jobbet.
Har ju lågt immunförsvarsperiod nästa vecka
och då ska man ju egentligen inte träffa
elever i skolan kanske så där jättemycket.
Därför vill jag nu ta mig i kragen och orka se dem idag.
Jag saknar dem mycket.

Jag rapporterar sedan hur det var.

kram
ingla

ps. noll mördarsniglar på promenaden

Nytt? sms från Sol:

I Mumbay.
Ska strax åka till Chennai.
LYMI


Borde vara ett sms hon försökt skicka
innan hon lånade telefon av lärare.
Men det ger ju förhoppning att hennes kan fungera under resan......

(sms från dotter Sol)

Alltså jag kan en massa trött.

Jag minns faktiskt hur trött man var efter en helg
som oövervinnerlig tonåring.
Jag vet exakt huuuur trött man kan vara efter kurser och läger.

Jag minns hur trött man är som nyss hemkommen,
ensamstående mamma från BB med magen uppsprättad (o ihopsydd).
Jag vet hur trött man är sex månader senare.....

Jag vet hur trött man är när man jobbar heltid
samtidigt som man pluggar heltid och ja samtidigt
försöker leka mamma på heltid.

Jag vet hur trött man kan var i slutet av månaden
när man sitter med alla räkningar.
Jag vet hur trött man kan vara när doktorn sagt
att man är på väg in i väggen och att sköldkörteln också är lite trött.

Trots detta hade jag inte en aning om hur trött
en människokropp kan vara utan att, ja, liksom stänga av.

Men det som är bra med denna sanslösa trötthet
är att den tar slut.
Jag vet det.

För om den inte gör det.
Ja, då blir jag lite trött.

kram
ingla

Hej! I Chennai nu.
Tel funkar ej.
Lånar av Pia lärare
så du kan nå mig!
Allt är bra. Varmt. LYMI

Ja, det är ju lika bra att jag tar itu med rubriken direkt.

Min underbara sköterska B (på Onkologen)
och jag tyckte att vi hittat en lösning på mitt problem
med att kombinera en rotfyllning med lite cellgifter.
Vi flyttade nästa omgång lite, vi fixa med provtagning
och så vidare.

I morse ringde jag min tandläkare för att vara ute i gooood tid
och kunna få ihop detta.
Han blev stum.
Den tjugonde? sa han
Den tjugonde??
Men men, det är ju älgjakt då??!!

Jaha, så var det med det...
Nu är jag på 'jakt' efter B igen för att kunna trolla med knäna på annat sätt.

Glatt kan jag meddela att på morgonens promenad
såg jag bara en mördarsnigel.
En enda.
Ja, jag vet att de andra jäklarna har bäddat ned sig
och återkommer nästa säsong men jag tänker glödjas åt nuet.
De är så äckliga att jag inte ens förmår mig att trampa ihjäl dem.
Jag kan faktiskt inte ens sikta in mig på dem när jag kör moppe.
BLLLÄÄÄÄÄÄÄÄ!!

Idag ska jag iväg på cancerkurs.
Det ska kanske bli lite spännande.
Jag gissar att jag inte riktigt är i fas
(känns som om jag kommit lite "för långt")
men det kan ju vara något för mig i alla fall.

När jag surfat runt lite har jag sett att flera blivit erbjudna typ sminkkurser
och liknande men det har inte jag sett röken av.
Inte heller någon "Istället för hår-kurs" Synd.
Allra helst för de här omkring som tycker att det är jobbigt.
Ska det vara en sådan skillnad på var man bor??

Nej, nu ska jag ladda med att vila
så att jag kan ta mig till sjukan på kursen.

kram
ingla

Så idag for hon då min Sol.
Allt känns bra.
Dels är hon helt förberedd, smart och har pengar på fickan.
Dels mår jag lite ruttet så jag är självupptagen.

Tårarna höll på att komma när jag skulle säga hejdå.
Vi har hunnit prata 2 gånger sedan hon for.
Hon ska ringa eller smsa när hon landar i Indien.
(Typ i svinottan eller när det var)

Det som är vanskligt med att ha en så ordentlig,
smart och kompetent dotter är att man själv glider med.
Eller man och man, jag glider med.
Jag litar på det hon säger och minns inte alltid detaljerna.
Har dock fått en resplan och där finns även den preliminära planen
för hela deras resa.
Jag får väl titta lite på den och låtsas att jag vet vad hon gör.

I alla fall;
Allt känns bra,
Sol gör något hon längtat efter
och jag är inte ett dugg nervös.

Kram
ingla

(dag 3 av taxotere 2)
Nu när smärtan kommer krypande kan jag
mer stanna upp och analysera den
än vad jag gjorde sist.
Nu när jag har tabletter i skåpet som jag
litar på hjälper mig om jag behöver.

Så istället för att i lite panik försöka hitta på olika varianter
av smärtlindring kan jag liksom stanna upp och tordas vänta
på att få svar av kroppen vad jag ska göra.

Tänk vad lite trygghet kan göra.
Jag har fortfarande inte testat mina nya tabletter men se vad de gör för mig!!

Än så länge idag är det Alvedon som lindrar mig.
(Tog i morse för att inte ha så ont när jag skulle säga hejdå till min unge.)

Hos mig börjar visst smärtan i armar och ben,
hmmm, som jätteträningsvärk.
Eller lite elakare än så...

Och så tar orken slut. Väldigt fort.
Jag vet inte om det beror på smärtan
eller om det går parallellt.
Ett par ärenden på stan blir på gränsen till oövervinneliga.

Lämnade in handväskan för låsbyte
och ville skrika när snälle Izgisson sa att det skulle ta en timme.
Eller skrika hade jag inte orkat....

Så idag ska jag i lugn och trygghet ta reda på hur min smärta är
och vad jag vill göra mot den.
Jag känner lugn inför att jag antagligen kan få vila inatt
även om värken sätter in, jag har ju små piller i skåpet.
Och får jag vila, ja då klarar jag det mesta.

Svampen i munnen har jag inte lyckats lika bra som jag tänkt med.
Allt smakar blä och det är trist.
Jag visste inte att rent fräsht vatten kunde smaka skunk.
Men det  går ju över;-)

Jag har fått tillbaka mina fötter!!!!
För hur länge vet jag inte
men Sol utropade i morse att mina fötter var tillbaka
- och det är de!!!
Jippi!!


kram
ingla