Jenka

Två steg framåt,
ett steg tillbaka
Är det så?

Fast just nu känns det som
ett steg framåt
och två tillbaka.

Tänk om känslan i mig
kunde göra så som intellektet sagt.

Då skulle jag nämligen inte bekymra mig för saker
jag bestämt att jag inte ska bekymra mig för.

För visst är det dumt att ligga sömnlös över jobbet
när man är sjukskriven för att bekämpa cancercelldelning.

Ja, jag måste helt klart skaffa mig en ny strategi.
Eller det är snarare så att jag ska hålla mig till min gamla strategi.
Den är jättebra, men den funkar bara om jag följer den.

Fokusera Ingela!!


OCH I MORGON KOMMER UNGEN HEM!!!!!!!!


kram
ingla


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0