Trötta tankar

Ja jag fattar inget,
men har tänkt ordet cancer oftare
de sista dagarna än jag gjort sammanlagt förut.
.
Nej, det är inte sant.
Men nog har det blixtrat förbi ovanligt mycket.
.
Det där att jag var ett steg på väg bort
eftersom jag opererade ut porten...
.
Idag städade vi ut det sista från radhuset.
Och när jag stod där och svabbade golvet tänkte jag:
Jaha, nu flyttar jag ifrån huset
där jag hade cancer.....
.
Lite orättvist faktiskt,
mitt härliga radhus ska väl inte degraderas
till stället där jag hade cancer.
.
Ikväll sitter jag i Sols tvåa.
Här hyr jag ju ett rum ;-)
.
Jag har haft en inte alltför trevlig dag på jobbet.
Jag längtar hem till Nora.
Jag har flyttstädat och är trött.
Jag är frusen och hängig.
.
Men jag är nöjd!
Jag har det oförskämt bra.
.
Hmm, det verkar som,
ifall det inte händer alltför hastigt,
så gillar jag förändringar.
.
Träffade en gammal arbetskamrat på stan innan jobbet idag.
Jag undrar jag om han kom i min väg just idag
för att kicka mig lite där bak??
.
Han har helt bytt yrke
- och ångrar sig inte ett dugg!!
.
Hmmm tål att tänkas på.
.
A lot to think about
- Nothing to worry about
.
kram
ingla

Avportiserad

Ett steg i taget
bort från cancern
och fram mot
ehhhh
Ja, resten av mitt liv, antar jag.
.
I alla fall;
i fredags
(precis innan flytten)
fick jag då ääääntligen ta ut porten.
.
Det är en liten burkanordning
de placerade under huden,
strax nedanför nyckelbenet på vänster sida.
.
Där i den lilla burkan har man kunnat
spruta in diverse gift
utan att sticka sönder mina armar.
Ett litet stick genom huden bara,
ned i burken,
ut i slangen,
och direkt ut i hjärtat som pumpar ut det.
.
Porten funkar även åt andra hållet,
vilket betyder att man lätt kan ta prover på samma sätt.
Visst var det lite bökigt med tvätt-bestämmelser,
måste ligga ned,
koksalt och annat
som sprutas in samtidigt som nålen dras ut.
Men för mig var det värt det.
.
Nu är den i alla fall ute.
Och nedan kommer bild på dels hur jag ser ut,
och hur porten ser ut.
.
.
Ja, och det mörkblå ner mot tröjkanten är inte skugga, ohhh nej.....
.
Och som den Rambomamman jag är vill jag meddela
att det sista stygnet syddes utanför bedövningen.
.
Så kommer då den lilla burken:
.
Burken satt alltså under huden medan
den (nu avklippta) slangen tog sig en tur rakt ned in i hjärtat....
.
Det är den beiga lilla "knappen" som är "genomsticksbar",
så med den under huden behöver man inte leta någon ven.
Finurligt va???
.
Men nu är den alltså ute,
och jag ett steg längre ifrån cancern.
.
Jippi
.
kram
ingla

Kärlek!

Idag tar vi ett trevligt ämne:
Kärlek.

Av lite uppenbara skäl är ju det ett ämne
som känns aktuellt för mig ;-)
.
Det är som så,
att jag har hamnat i prat
med flera olika personer om kärlek.
.
Kärlek i tonåren,
ny kärlek,
gammal kärlek,
kärlek igen,
kärlek på avstånd,
nöta på kärlek,
ta kärlek för given,
underhålla kärlek,
osv.....
.
Som ni förstår så har ju åsikterna på sätt och vis varit helt skilda,
vi har ju alla våra egna definitioner av just kärlek.
.
Men samtidigt så har ju samtalen även varit uppmuntrande lika.
Många av oss tycker att samma saker är kärlek.
I alla fall efter en diskussion där man kan få förklara sig.
.
För när det handlar om känslor är det ju extra viktigt att ta reda på vad vi menar,
inte bara lyssna på orden,
ord har ju så olika laddning för oss människor.
.
Jag har själv landat i ordet trygghet.
Ja, inte att om jag är trygg så är det kärlek
utan om det är kärlek så är jag trygg.
Ko-trygg.
.
Vad tycker du?
Vad är kärlek
och vad gör den med dig??
.
kram
ingla

MC-tur in i hösten

I denna underbara helg som passerat
passade vi på att ta en tur med motorcykeln.
Vem vet hur vädret är framöver,
och vem vet vad vi har för möjligheter
även om vädret är mc-vänligt senare.....

Vi visste i och för sig att vi skulle hem till AG och H
(Nennes föräldrar)
men apselut inte vilken väg.
Och wow vilken väg vi tog........

För en gångs skull
fick jag vika av från
den vanliga vägen Örebro - Nora

(Och då behöver vi ju inte gå så noga in på den gången
då jag pratade alldeles för mycket och svängde fel ut från Coop.
Nenne sa snällt typ:
Jaha, ska vi ta den här vägen,
ja den går säkert hem den med....)

Vi svängde förbi en ICA
och köpte fikabröd.
Ville ju ha något med oss
när vi nu kom oinbjudna.
För trots en stående inbjudan
så kan vi ju inte begära
att de alltid ska ha bullar i skåpen....

Fikastunden var mysig
och färden hem blev per motorväg
eftersom kvällen kom fort.

Sista milen hem var faktiskt riktigt kall,
men det skiter jag i.

Blev detta sista turen för säsongen
så är den minnesvärd....
Eller vad sa jag nu??

Turen är minnesvärd
och den är en härlig avslutning,
om det nu är slut för säsongen.


Fikabrödet inköpt och ordentligt nedpackat.....

kram
ingla

Gamla fröken.....

Jo,
visst finns det guldkorn!
Att det finns guldkorn!!

Gammal elev, J,
som precis börjat nian,
har kommit hem från semesterresa
till Turkiet!!

Och vad har han då med sig hem?
Jo, det kan jag tala om:
En present till gamla fröken!!!!!!!!

Nästa gång jag ska på bal,
ja då är jag ju redan klädd!
Se nedan:




kram
ingla Bling Bling

Ny tisdag

Nej,
jag har inte krupit under en sten någonstans
och lagt mig för att dö.....

Och ja,
fy på mig som inte skrivit på så länge.

Idag är det tisdag igen.
Känns dock lite annorlunda
då jag hade medarbetarsamtal i onsdags
och blev lovad förändring.

Jag vet inte hur stor förändring jag törs hoppas på
eller......
Det kommer att bli förändring för mig,
det har jag bestämt!
Men vi får se om det beror på
att man ändrar arbetssättet i gruppen jag dyker upp i
eller om det beror på att jag flyttar på mig,
ja, det får vi se.

Jag är i alla fall nyfiken på vad dagen ska ge.
Och det är ju en klar förbättring......

Nu ska jag susa iväg till min förändrade arbetsstituation.

kram
ingla

It´s a beautiful day - Don´t let it get away!!

Motig tisdagmorgon

Nä,
egentligen borde jag inte skriva något.
För nu är det tisdag morgon.
Det betyder tåg till Norrköping
och arbete.

Och arbetet idag består i att maktlös
försöka utföra yrkets arbetsuppgifter
i en placering där det är omöjligt.

Jag vet att min chef kan känna empati.
Jag har en arbetskamrat som
för några år sedan opererades för bröstcancer.

På ett sätt en värre sort än min;
hon måste äta hormoner i fem år.
På ett sätt lite snällare än min;
inte alls samma cellgiftsbehandling,
inte heller strålning.

Och jag samtalade med min chef om
hur vi skulle "låta henne hållas ett tag"
med vissa saker.
För att få tid att komma tillbaka.
Chefen såg alltså genom fingrarna lite
då beslut vi tagit inte följdes.....

Och jag tyckte att det var rätt.
Vi måste orka vara flexibla
så att vi människor orkar klara av våra liv.
Det kändes skönt att jobba under en sådan chef.

Nu när jag då själv skulle kunna ha
SÅDAN OTROLIG NYTTA
av den inställningen
är den som bortblåst.
Jag ska in och jobba i den grupp alla skyr!
Jag ska befinna mig där stolar flyger,
för att inte tala om svordomar och könsord.

Det värsta är:
Jag gör ju ingen nytta där!!!!
Jag är ju där alldeles för kort tid!!

Tillbaka till chefens inställning:
Nu ser jag INGENTING av flexibilitet.
Har inte ens fått frågan:
"Hur mår du?"
Än mindre:
"Hur funkar arbetsuppgifterna jag gett dig?"

Och det är detta jag reser till på tisdagar.......

kram
ingla

Djupt svammel

Är igen vaken okristligt tidigt.

Eller okristligt??
Är inte kristna vakna nu?
Är det okristet att vara vaken vissa tider?
Är vissa tider okristliga??

I så fall vore det väl tider av krig i Guds namn...
Snacka om okristlig tid!!!

Och hur kan man döda i en Guds namn?
Det borde ju guden i fråga i så fall
klara av alldeles själv.
Vad är det för en mesgud
om han (hon) inte fixar det på egen hand??

De flesta gudar har ju nämligen talat om
att de varken gillar att man har ihjäl varandra
eller att man inbillar sig vara gudaktig.
Är det då inte lite väl
att hävda sin egen betydelse att gå runt
och taga människor av daga
- i Guds namn......?

Oj, där for jag minsann iväg.
Sorry!!

Ämnesbyte

Jag inser att jag blivit lite smittad!
Ja, inte av svininfluensan
(eller grissjukan som vi säger)
utan av en inställning...

Jag har blivit lite smittad av inställningen
att nu var det ju faktiskt ganska länge sedan
jag opererade bort cancrar ur bröst
och fick efterföljande behandling
så nu borde jag vara "tillbaks"

Japp, det har jag blivit smittad av.
Inställningen alltså.
Bara den.

Jag önskar att min kropp
hade blivit smittad oxå och liksom var tillbaka.
Men nej....

Inte mitt huvud heller....

Antagligen släpar själen efter oxå....

Trams.

Men verklighet.

Och en verkligehet i cancerns spår
har verkligen sina dalar.
Just det, precis som det vanliga livet!!!

Kanske, kanske att landskapet efter cancer
är aaaaningens mer kuperat
och liksom lite mer "lågland"

Men det finns toppar,
tro mig
Det finns toppar.

Hur skulle jag annars se dalarna????

Inser att det alltså är "låglandet"
som är farligt.

Jag beundrar er alla omkring mig,
ni som orkar.
För jag vet att ni faktiskt ibland inte gör det,
men ni biter ihop
kliver upp
och genomför......
i alla fall.

Jag längtar efter att orka, jag med.
Jag längtar efter att inte gnälla.
Jag längtar efter att inte ha något att klaga över.
Jag längtar efter....
..... jag längtar efter att orka.

Hmm
Ork är synnerligen underskattat!!!!
Det märker man när den är borta!!


Trots min vakenhet denna okristliga tid på dygnet
vill jag meddela att jag har det ganska bra.

Mitt privatliv är jobbigt men bra!!!
Om något i min vardag drar mig nedåt,
ja då är det jobbrelaterat.
Vilken tur jag har!!!

Det är ju inte arbetslivet
som är livet!!

Nä, livet är något sååååå mycket viktigare.

MEN,
visst påverkar jobbsituationen mig mycket!!
Jag har under så lång tid haft lyxen
att trivas på jobbet.
Att längta till jobbet.
Att berikas av jobbet.

Men det kanske jag inte tänkt så värstans mycket på

Men nu,
nu när all kraft sugs in i ett stort svart hål
av jobbet,
ja, då märker jag det.

Men det skiter vi i nu!!

Nu är det torsdag,
tåget mot Nora går vid ett-tiden
Och jag tror att jag ska baka något nytt i helgen.
Och så ska jag ta ett par promenader
i den underbara hösten som äntligen kom.
Och så ska jag tillåta mig att uppslukas
av den nya boken jag köpt.
(husguden Jan Guillou)

Och så har jag ju det där fina kortet
jag inte postat till min faster.
Och musik jag inte hunnit njuta av.

Och tankar på nära och kära
jag tryckt in pausknappen på
för att hinna med arbetsvardagen.

Ja, jag har som du märker
fullt upp
men bara av:
- goda grönsaker!!!!!!*

kram
ingla

It´s a beautiful day - Don´t let it get away!!!!!!

*förklaring kommer vid senare tillfälle



Nattliga överläggningar

Jag måste nog tänka till lite....

Min blogg kom till för att mina nära och kära
ville ha en möjlighet att följa min vardag med cancern.

Den kritik jag fått
har handlat om att en del surnat till då jag mörkat.
Ja, att jag inte riktigt varit ärlig
då det varit tungt.

Kanske sant.

Men som motvikt
så har det ju ibland varit riktigt knivigt
att vara ärlig
när allt känns riktigt bra oxå.
Lycka kan vara svårt att skriva om.
Jag blir rädd att läsaren ska tycka det är jolmigt.

Och som vanligt så blir det då lite halvdant
eftersom jag inte törs löpa linan ut
- inte törs skriva exakt det som finns
och låta er bestämma vad ni orkar läsa.

Som första beslut borde jag alltså reda ut:
För vem finns bloggen,
min eller läsarens skull?

Först var det ju för läsaren.
Även om jag givetvis mådde mycket bra
av att skriva av mig såklart!!!!

Men nu då????.......

Hmmm, frågan är under utredning

kram
ingla

Liten komihåg-lapp

Det finns ju den här gamla ni vet:
Dagen i dag är en märklig dag
-den är din!!

Men idag känns det mer som;
Dagen idag är en rutten dag
- den är min

Så vad göra?

It´s just a moment
This time will pass

It´s a beautiful day
Don´t let it get away

Ja nu är det ju upp till bevis,
tjatar jag alltid om detta
och hoppas att ni kan se något gott i varje dag
Ja, inte tänker jag vara sämre!!

Idag ska jag ta tåget till Nora tillsammans med min underbara unge!
Min underbara unge som är frisk och hel.
Som känner mig mest av alla
- och ändå påstår att hon älskar mig.
Som är klok som en bok
och vill alla väl
utan att vara mesig.

I Nora finns Nenne
som fattar vad jag säger,
vill mig väl
och gärna avlastar mig - bara han kan.

Imorgon kommer Ingrid
som skulle gå genom eld och vatten
för mig och min unge.
Hon ska med mig och Sol....

... till Oxhälja,
årets höjdpunkt,
marknaden i Filipstad.

Efter marknaden ska jag sedan till jobbet
och på jobbet finns det arbetskamrater
jag gärna har till vänner.
Som bryr sig om mig
och vill mig väl.

Och före, under och efter denna ruttna dag
så har jag människor,
som vet vem jag är
men ändå väljer att tycka om mig.

Uppmuntrande ord,
förslag på lösningar,
eller ett skämt
- för att få mig att skratta.

De flesta, inte alla,
men de flesta jag bryr mig om
är någotsånär friska.

Ingen jag känner svälter
eller lever i krig.

Så om jag då läser noga:
It´s just a moment
This time will pass.

Ja, då kan jag minnas
att hur ruttet det än är
så går det över.

Jag har det väldigt bra!!!

Tack!!

Dagen idag är en märklig dag
- den är min!!!!

kram
ingla


Ny dag!!

Trötthet, stress och prestationsångest
är ord jag skulle vilja utrota.
Ja, och dess innebörd alltså!!!

Mitt underbara Campusjobb har gett mig gråa hår
(det har bara cancern lyckats med förut)
och tårarna har varit mycket nära.

Äh, det är bara att erkänna
- jag hade inte tid eller ork att grina.....

Så har jag även insett att mina arbetsuppgifter på jobbet
lär förbli mina arbetsuppgifter.
Och jag tror faktiskt inte
att jag klarar av dem.

Men jag är för sliten för att slåss......

--<--<-@

Men nu är det en ny dag!!
Sol blir med mig till Nora!!!
Och i kväll befinner jag mig hemma
tillsammans med Sol och Nenne.

Jag ska hålla mig vaken tills jag stupar
bara för att kunna njuta
så länge som möjligt.

Denna återhämtningsperiod (helg)
lär verkligen få vara just det.
Återhämtning är just vad jag behöver nu!!

kram
ingla

It´s just a moment - This time will pass


RSS 2.0