Nu börjar det

Hmmmm, sakta men säkert börjar hjärnan stänga av lite
för att smärta och en olust sprider sig i mig.
Allt jag äter smakar konstigt.

Men denna gång försöker jag att bita ihop lite mer
för att Sol och jag får bra stunder innan hon åker.
Jag tror att jag inte lyckas så jättebra.
Men min unge är ju fenomenal så hon är förstående och ursöt.

(Det är så skönt för hon är inte stressad eller hysterisk.
Hon känner sig färdigpackad och förberedd.
Härligt!!)

Har man inte splittrad personlighet så lär man ju få det
av Kortison och Taxotere.
Den ena speedar upp en så man studsar runt som en iller,
den andra nockar en så man vill dra täcket över huvudet.

Men ändå,
trots att jag inte medicinerat mig tungt
så känns det bättre än vad jag minns förra gången.
Jippi!!

Kram
ingla

Sols resa

Hu i morgon far hon!!!!!!!!!
Vad gick jag på för droger när jag sa att det var ok
att hon skulle resa till Indien och vara borta en evighet??

Vi är lite tacksamma för kortisonet i mammans kropp igår när jag kom hem.
Det var lite att styra med och även om kroppen sa ifrån
så kunde jag och kortisonet samarbeta så att vi höll mig vaken
och alert tills Sols snurrighet försvann.
Det ska packas, tänkas och tvättas.
Jag tycker nog att Sol är förberedd nu inför sin resa.
Hon är mycket klok och har faktiskt resvana
även om hon aldrig varit iväg på ett så otroligt annorlunda äventyr som detta blir.

Det ska bli spännande att se hur jag kommer att reagera på hennes låååånga bortavaro.
Hon är ju Solen i mitt liv.
Och det är skönt att ha en egen Sol när man cellgiftar.
Å andra sidan får jag nu chansen att inte behöva vara mamma alls i 17 dagar.
Jag kan bara vara Ingela.
Undrar hur hon har reagerat på allt detta?
(Ingela alltså)

Ja, men mamman tar nog inte helt semester.
Även om jag litar fullt ut på Sols kompetens och framför allt all hennes klokskap
så finns det mycket därute som kan ställa till det för min underbara unge.
Det finns magsjukor och slarviga busschaufförer.
Nej, föresten, jag tänker inte ens ge mig in på den listan.
Men det löser sig.

Sist och faktiskt viktigast:
Sol får nu en ordentlig semester ifrån sin cellgiftande mamma.
Och det behöver hon.
Även om inte hon fattar det eller tycker det.
Jag unnar henne verkligen detta
och tror att det är mycket bra för henne.
Hon vet att hon lämnar mig i ett ganska ok skick,
med en nästan hel cykel tills vi ses igen.
Hon behöver inte oroa sig.
Och hon behöver inte ta hänsyn till mig!!!!

Det blir bra det här.
Bara jag överlever utan henne så......

kram
ingla

En bättre dag

Förra inlägget var då synnerligen gnälligt.
Men jag vill visa alla sidor.
Det man inte vill läsa, det skiter man i att läsa.

Idag är jag inte lika trött.
Jag vet vad som kommer men eftersom min underbara
gifterisköterska förstod att panodil inte är undermedlet mot allt
har jag starkare smärtstillande i mitt skåp.
Då känner jag mig bättre rustad.
Min plan nu är att jag inte ska behöva använda det nya, Panocod, så mycket.
Kanske mest i syfte att få smärtlindring så jag får ordentlig nattvila.
Man kan visst bli lite dimmig och pömsig av den så jag vill ju helst undvika den dagtid.
(Snurrig är jag ju så det räcker och blir över ändå.)

Så har jag redan börjat medicinera mot svamp i munnen.
Vet inte om det funkar - inget jag talat med vårdkarusellen om, jag gör som jag vill.
Vi får se.

Jag tror att gifterisköterskan förstod mitt problem med elefantfötterna.
Jag vet att mina fötter inte såg så stora ut i förhållande till resten av mig,
men dels känner jag att hon lyssnar på mig,
dels hörde hon min syster Annelies utrop om att "fötterna var enorma".
Jag fick några piller i en påse men måste vänta på klartecken innan jag kan börja använda dem.
Det känns hoppfullt.

Vi har också löst mitt behov av en rotfyllning i kombination av Taxotere.
Det känns också mycket skönt.

Jag är klart Kortisonspeedad men jag försöker lyssna på kroppen också.
Jag har var ute på promenad i morse och det var ljuvligt!!
Bestämde mig för selektiv hörsel och ignorerade fötterna totalt.
Jag slänger upp dem mot väggen senare istället.
Orkade till och med att börja putsa lite på häcken på framsidan.
Kanske klar med en åttondel.
Det är min nya melodi, lite i taget.
Jag avstod medvetet från att låna häcksaxen av underbara granne Bella.
Med sekatören fick det ta tid.
Det är nytt. Kanske lite skönt.
Att saker får ta tid alltså.....

Summa sumarum:
Idag är en bra dag!!

kram
ingla

Endast tomten är vaken

Fast så här års snickrar han väl paket antar jag.

Klockan är halv tre på natten och jag är vaken.
Tack Betapred (kortison) OBS ironisk!!

Runt tolvslaget var jag så trött att jag ville gråta.
Men det var saker som måste göras.
En ansökan till en fond som måste postas i morgon.
Hoppas att jag kan kopiera kvittot på peruker på onkologen i morgon....
Ett tack-kort med lite trisslotter i till mannen
som så snällt lämnade in min plånbok i torsdags,
när jag lämnade den åt sitt öde på busscentralen,
ja det vill jag få iväg.

Och nu sitter jag här.
Jag har provat varje möjlig sovställning
på varje möjlig sovplats i hemmet.
Men eftersom sovställningen måste kombineras
med fötter i högläge så blir det körigt.

Och så är jag ju skitpigg
Ja, fläckvis.
Typ där hjärnan bestämmer över sömn.
Resten av mig är som sagt gråtfärdig av tröttma.
Klockan ringer tidigt i morgon eftersom jag får gifteri klockan 10.00
Spårvagn, tåg och buss gör några timmar.

Jag har filmen Bourne Ultimatum i bakgrunden.
Den behöver man inte engagera sig i.
och så kan man skippa jakterna.
Jag vet inte varför jag gillar Bournefilmerna.
Antagligen för att hjälten har ågren.
Jag gillar hjältar med ågren.
Jan Guillous Hamilton har ågren. Gillar jag.
Arnold har aldrig ågren. Han är dum.

Min kära kusin Emma har jobbat med Bournefilmen jag ser.
Hmmmmm det är nog därför den är så bra.
Jag tycker mig kunna ana hennes arbete ;-)

Emma gillar maränger.
Jag gör jättegoda maränger med chokladsås i.
Nästa gång jag åker till London ska hon få det av mig.
Minns jag det tro??

När Sol fyllde sist fick hon en trollstav av Emma som använts i Potterfilmerna.
Sol som älskar Potter blev lyrisk.
Nu väntar vi bara på att vi ska få själva Harry, han är söt.
Fast till mig kan ni skicka med Snape istället.
Och om han är upptagen nöjer jag mig gärna med pappa Malfoy.

Jag var i London när jag egentligen förstod att det var cancer.
För trots att jag meddelat alla jag mötte inom vårdsvängen efter provtagningen,
läkare, sköterskor, läkarsekreterare (och en och annan städare antar jag),
att jag skulle vara i London och fira min födelsedag
mellan det och det datumet,
trots det så ringde de mitt under min resa.
De sa ju inget på telefon,
men de berättade att de ville att jag skulle komma in
samma dag för att få resultaten.
(Och det var ju lite bökigt)

Så därför missade jag en kväll med covers framförda på ukulele.
(Hoppas få uppleva det någon annan gång.)
Det är ju ganska sällan de har så himla bråttom att berätta positiva besked gissade jag.
Ja, så tänkte jag i alla fall och försökte att inte deppa ihop på min födelsedagsresa.
Usch så gnälligt.
Om jag inte vore så trött skulle det inte vara så gnälligt.
Resan var nämligen alldeles underbar, som Askungen skulle sagt.

Nu höll jag precis på att börja berätta om hur underbar min dotter är
och hur bra vi har det när vi reser.
Men jag tänker inte göra det .
Nej, nu har det gått en halvtimme, klockan är tre.

Måste erkänna att jag ljugit.
Det är inte bara tomten och jag som är vakna.
Berit, min kanin, är vaken.
Och hon undrar när tusan jag ska släcka ned
och sluta knattra på tangentbordet så hon får sova.
Nej, hon skulle aldrig säga tusan, möjligtvis sjutton.
Berit är en lady - alternativt diva.
Nu ska jag försöka sova igen.

kram
ingla

Ups, korrekturläsningen klar 03.14 -
fast jag har ingen prestationsångest........

Taxotere omgång 2

Måndag;Fick omgång två. Känner svampvarning i munnen, äter medusin, ska nog skölja oxå, vill gärna undvika. Elefantfötter, får ev vattendrivande.
Tisdag; Diffus smärta i kroppen, olustkänsla, smakpåverkan, pigg förmiddag
Onsdag; Inte diffus smärta - ont. Panodilläge på fm Panocod från em. Full dos. Mycket trött, Allt smakar blä. Inga elefantfötter. Får vila.
Torsdag; Fått sova ok, sticker i händer och fötter, svamp i mun, mörbultad, ont, ingen ork, magen konstig
Fredag;Fått sova, svamp i mun, mörbultad, magen konstig, Mycket trött
Lördag; Fått sova, Mycket trött, svamp i mun, magen konstig,
Söndag;Fått sova, Svamp i mun som gör ont, magen knäpp, Mycket trött

Måndag;Fortfarande svamp (tar längre tid), mycket trött
Tisdag; Svamp, mycket trött, näsblod
Onsdag;Svampen börjar ge sig, bara trött
Torsdag;Svamp, näsblod
Fredag;Näsblod
Lördag;
Söndag;

Måndag;
Tisdag;
Onsdag;
Torsdag;
Fredag;
Lördag;
Söndag;

Ev liten självinsikt

Om jag då står fast vid att jag fått cancern för att jag ska lära mig något.
Och att jag menar att det är bäst att jag lär mig vad det nu är,
för annars vet man ju inte vad som annars dimper ned i knät.
Ja, då kan man ju även fundera om just mina biverkningar
av gifteriet även är skräddarsydda till mig.

Det har nämligen dykt upp en biverkning
som styr till liv och tankar rejält: Elefantfötter!
(Så mycket vätska i fötterna att jag inte kommer i mina skor)

Kan det vara så att farmor, Gud och ödet inte alls är nöjd med min utveckling
eller snarare inser att jag inte fattat något i alla fall?

En läxa återkommer tills man förstått.

Kan det vara prestationsångesten som är mitt största mjulver*?
Om du nu inte ser ett direkt samband mellan elefantfötter
och prestationsångest kommer följande (säkert virriga) förklaring:
Min prestationsångest säger mig att alltid vara duktig flicka och göra saker.
Med elefantfötter törs jag banne mig inte göra saker hela tiden,
de måste slängas upp mot väggen då och då för att inte explodera.
Ergo; jag måste sitta.

Nu kommer trixet att lära sig sitta ned utan prestationsångest.
Men det ingår nog i kursen.
Rom byggdes inte på en dag!!

kram
ingla

*mjulver = grej, mojäng, ämne, pjöp, sak, ämne, ovana, olat eller allt annat man inte har ord för....

Dag med förväntan

Idag börjar förmedicineringen inför Taxotere 2 i morgon.
Det betyder hästdoser med kortison.
Då grundförutsättningen är en mycket sliten och trött Ingela
så väntar jag mig mycket av dessa piller.
Man blir ju oftast speedad av kortison
och det skulle mitt hem och min trädgård behöva att jag blev!!

Tyvärr har mina fötter de senaste dagarna fått den vanan 
att de växer till gigantiska elefantfötter om jag
befinner mig i stå- och gåläge för länge.
Trodde inte att en fot kunde växa så mycket utan att explodera.
Mycket schpennande....
Jag kan nog lösa det med att göra synnerligen korta arbetspass
och sedan slänga upp fötterna efter väggen.

Ja, och eftersom jag får rävgiftet i morgon är ju idag sista dagen
på ett tag som jag är pigg och glad.
Det vill Sol och jag ta till vara eftersom hon rymmer till Indien på onsdag.
Hon kommer att vara borta i typ tre veckor!!!
(Hallon påpekar att det bara är två veckor och två dagar.
Ska jag vara ärlig är det kanske två veckor o 1.5 dagar.
Men just nu känns det som minst tre veckor!!)
Det är det längsta vi har varit ifrån varandra
sedan de, lite brutalt, plockade ut henne ur min mage.

I alla fall vill vi då göra en mysdag av idag.
Och det blir ju en utmaning med massor av hushållsarbete
(inklusive tvätt inför hennes resa)
och mina svällande fötter.

Men skam den som ger sig.
Det här ska bli en underbar dag.

(Ska bara vila lite till,
tur att dottern är tonåring = hon sover fortfarande)

kram
ingla

Lite mycket

Hmmmm man vill ju så mycket!!

Har ju min braiga vecka nu.
Mår som bäst i gifteri-cykeln.
Det är lite svårt att minnas att man inte är helt kurant.
Jag har nog pysslat med lite för mycket, tror jag.

Förutom att jag skulle kunna sova till i februari
så märker jag att jag är lite sliten på andra sätt.
Nja egentligen bara ett sätt;
gröten i hjärnan exploderar och tar upp all plats!
Mitt minne har flytt och lever i exil i Bortre Mongoliet.
Ja, så känns det.

Exempel;
Glömmer koden till betalkortet.
När jag då ska kolla den
(eftersom jag förnuftigt lagt in den på mobilen)
har jag glömt koden till det.
Fem minuter senare gick jag ifrån min plånbok
på bussterminalen.

Mina vanliga felsägningar blir fler
och jobbigare för Sol att avkoda.
Att hälla tvättmedel i diskmaskinen
betyder exempelvis att hänga tvätt.
(Ja, det hade ju med tvätt att göra...)


Jag måste muttra konstant vart jag är på väg
för att inte komma fel.
Imorse skulle jag till sjukhuset för att lämna prover.
Hemifrån och dit är till 80% samma väg som till jobbet.
Mitt liv blev ju inte lättare av att jag efter provtagningen skulle till jobbet.
Entonigt mutter på väg till sjukan = "Lämna prover,lämna prover, lämna prover".
Entonigt mutter på väg från sjukan = " Till jobbet, till jobbet, till jobbet".

Nu ska jag sitta still och se Lasse Kronér

kram
ingla

I väntan på tur!!

Jag gillar tur.
Och det är bra,
för jag tycker att jag har tur

Jag tror att om man ber om tur,
ja, då får man tur.

Jag har mycket tur.
Men om jag nu inte hade det
så vet jag var den finns.

Känner du att du behöver lite tur?
Tycker du att livet varit lite oturligt på sistone?
Är det inte ens 25-kronorsvinster på trisslotten?
Hamnar mackan med pålägget nedåt
när den störtar mot golvet?

Ja då vet jag var du ska gå!
Följande skylt finns i väntrummet på
kirurgen/bröstmottagningen på Lasarettet i Norrköping:

Var vänlig sitt ned i väntrummet
och invänta din tur.

Det är bra att de har satt upp skylten
för det är ju inte det första stället jag skulle letat på.

Och när jag får tänka efter lite
tycker jag att det är ett ganska bra ställe.

kram
ingla

Huvudsaken

Ingla på räkmackan här.

Av cellgifter tappar man ju håret.
Det vet vi ju.
Ja, en del slipper ju undan
men det vanligste är att lockarna faller.

Så även för mig.
Redan innan cellgiftsbehandling nummer två
föll så mycket hår att min snusis åkte på.

Men allt försvann inte.
Jag har en synnerligen intressant frisyr
som jag inte bryr mig om alls.

Förberedde mig på att allt skulle ryka nu med Taxotere.
Tänkte att jag hade tur att jag fått behålla ett litet rufs så här länge.

Och nu tror jag att jag har upptäckt nya hårstrån!!
Jag fattar ingenting.

Och som den lyckost jag är har jag ögonbryn och ögonfransar i behåll.
Ögonbrynen har dock blivit väldigt ljusa.
Sen törs jag väl inte säga att jag tycker
att ögonfransarna blivit kortare.
Inte färre utan kortare.
Hur stolligt som helst.

Ja nog är cellgiftsbehandling individuellt alltid!!

kram
ingla

Sjukt frisk.

Vi är lite förvirrade dottern och jag.

Det är nämligen så att nu i ett par dagar så har jag mått ok.
Ja om man bortser från den stora TRÖTTHETEN
så är allt ganska bra.
Och för oss två är detta inte något vi är vana vid.

Vi är liksom lite ställda båda två.

Och nu när jag inser detta vill jag krama ur varenda gnutta
av varje minut eftersom jag på måndag får en ny omgång Taxotere.
Jag har bokat in saker varje dag fram till på söndag.

Egentligen orkar jag ju inte det.
Men ska jag nu vara inlåst hemma nästa vecka
för att jag mår dåligt så vill jag passa på nu.

Hmmm det gäller att Sol och jag snabbt övergår
från att vara förvirrade till att njuta av den här tiden i stället.

Hoppas att nästa cykel blir liknande denna.
Då kan jag ju redan nu börja se fram emot
dagar som dessa.

kram
ingla

Jobbet ;-)

Här kommer en hyllning till mitt jobb!!

Oh vilken tur jag har!
Tänk att jag fick en vikarie som passade så bra.
Jag tycker att vi har ett underbart samarbete.
Det som är viktigt för mig, det genomför hon.
I allt annat har hon fria händer.

Vi har liknande inställning till det som är grundläggande.
Vi har olika idéer om mycket annat.
Kan det bli mer perfekt?

Och varje gång jag kommer till jobbet
så träffar jag min favoritfröken, Christina.
Hon ser alltid så glad ut när hon ser mig,
och det gör mig så glad.
Jag saknar henne såååååå mycket.
Och så länge hon säger att hon saknar mig
så känns det varmt och gott i hjärtat.

Sedan har jag ett par pärlor till som gör mig glad.
Jag blir glad att de orkar stanna upp och fråga hur jag mår.
Det tråkiga med allt canceri är att vi alltid kollar hur jag mår,
sedan hinner vi knappt kolla hur andra har det.

Och så är det ju barna.
De har börjat vänja sig vid att jag
plötsligt dyker upp i klassrummet.
Tyvärr är det för tungt för mig
att ta mig upp till skolstarten på morgonen
så de har alltid kommit igång och jobbar
med något när jag väl kliver in.
Men det gör inget.
De gör ingen stor affär av att jag kommer
och jag försöker att smälta in så gott jag kan.

Det är intensivt så ett par timmar är vad jag klarar.
Sedan bär det av hem
och jag stupar lycklig och trött ned i soffan.

Jag längtar tills jag orkar det på heltid!!!

kram
ingla

Taxoterepigg

Pigg!

Det betyder något annat för mig idag än vad det gjorde förut.

Eller, det är inte riktigt sant.
Det betyder nog faktiskt samma sak men i mycket kortare stunder!!

Att städa hela hemmet en torsdag är idag en omöjlighet.
Förut kändes det som en omöjlighet ;-)
Jag har faktiskt inte ens ork att fylla diskmaskinen i ett svep.
Jag måste stanna upp och vila ett par gånger innan det är klart.

Och jag förstår att det är svulsten av prestationsångest i mig som nu har en kurs.
Så jag gör vad jag kan för att tycka att det är ok.
Ja, att exempelvis inte få hjärnsläpp bara för att en maskin tvätt
behöver minst en vila i mitten innan den är upphängd.

Jag skulle kunna ge ganska många exempel men summeringen är:
Inget blir klart direkt.
Allt tar tid.

Och jag kan inte vila sedan.
Det är nu som gäller.
Icke förhandlingsbart.

Gissa om jag blir frustrerad??
Det blir jag.
Fast mindre för varje dag som går.

Jag lär mig.
Hoppas att jag minns sedan i det friska livet också.

kram
ingla

Apollo 13

Såg filmen Apollo 13 (igen)
Det är ju ganska mycket som går fel......
Så fränt att se Hollywoods försök att återskapa
den bragd det tog att få hem tre austronauter
från rymden i ett trasigt skepp.

Det finns många fina repliker i filmen.
Den mest kända är såklart:
"Huston we have a problem"

Men min favorit är när allt brakar loss där ute i rymden
och chefen för markkontrollen (galant spelad av Ed Harris) frågar:
"What do we have on this spacecraft that´s good?"

Snacka om rätt inställning!!
Allt går åt pipan.
Inget fungerar på rymdskeppet
och alla springer runt som yra höns

"What do we have on this spacecraft that´s good?"

Det, mina kära medastronauter,
är vad jag hädanefter kommer att fråga mig!!

kram
ingla

Vanlighet

Om man bortser från en sanslös trötthet
som bara kan botas av vilostunder
så har jag idag en vanlig dag. Jippi.
Det känns i alla fall som en vanlig dag
och det är ju det viktigaste.

Jag har ingenting som gör jätteont,
jag har inget enskilt som som hindrar mig att fungera,
mediciner, kroppsliga skavanker och peruker/snusisar är ju vardag,
så allt är alltså liksom vanligt.
Underbart!!

I går hade jag besök, först av mina föräldrar.
Jag fick hjälp med glödlampor i taket och råttfällor i boden.

Sedan kom några vänner som jag fick bjuda på mat.
Jag som inte ens orkat koka lite makaroner
utan att ladda som inför ett maraton.

En sådan heldag resulterar såklart i
att jag idag är trött som en urvriden trasa.
Och om man bortser från alla gånger jag vaknade
under natten så sov jag till halv tio!!!

Och tack vare min sovmorgon känner jag inspiration
att ta itu med allt skräp i boden.
Ja, jag fattar ju att jag inte kan rensa bland mina gamla grejer
med samma intensitet och hastighet som jag skulle kunnat förut.
Men med en paus då och då så kan jag väl kunna
börja en utresning i alla fall.

Jag har ganska mycket på min att-göra-lista.
Den har byggts på rejält under lång tid.
Och idag känns det som en vanlig dag.
En vanlig söndag i september.
Och på en vanlig dag i september rensar jag lite i boden,
snyggar till i blomkrukorna utomhus
(borde gjorts för länge sedan)
och kanske klämmer jag till med en söndagsmiddag!!

En underbart vanlig dag!!!

Jag önskar dig detsamma!!

kram
ingla

100 bullar

Idag är min syster sjuk.
Eller det har hon varit hela veckan.
Riktigt genomförkyld är hon och nu har hostan kommit också.

Och förut när vi pratade så sa hon något som,
ja som kändes så skönt att höra.
"Ja för även om man är hemma för att man är jättesjuk
så tycker man att man borde....  ja i alla fall baka minst 100 bullar.

Ja och det tycker ju inte jag att hon ska.
Men jag tänker likadant om mig själv!!
Det kändes så skönt att jag inte är ensam med min prestationsångest.
Och när jag säger till henne att hon inte ska tänka så -
jag då får jag helt enkelt lyssna lite själv också.

Det är mycket svårt att hitta en balans när det handlar om
vad som borde presteras av mig när jag är hemma sjukskriven.
Alla dessa måsten och borden som jagar en runt runt
tills man sitter flämtande i en liten misslyckad hög,
full av prestationsångest.

Jag fattar inte!
Jag fattar helt enkelt inte!!

BJ har försökt att få mig att förstå hur allt borde hänga ihop.
Och även om hon känner det som om hennes entränga tjat
rinner av mig som vattnet på en gås så hoppas jag att sakta,
sakta men säkert så börjar jag förändras.

Ohhh detta ämne skulle kunna generera i en text lika lång
som den friskes önskelista men jag ger mig nu.
Jag ger mig i hopp om att dagen idag ska e mig en insikt om
att bara för att jag är i närheten av ugnen en hel dag
så behöver jag inte prestera 100 bullar.

kram
ingla

Sjuk doktor

Nej, det här går jag inte med på!!!!
Min doktor har blivit sjukskriven.
Alltså inte någon flyktig cancerdoktor eller kirurg eller så.
Min RIKTIGA doktor.

Alltså, förutom vid ett synnerligen tråkigt undantag,
har jag bara stött på mycket kompetent och bra folk i min cancercirkus.
Men utanför detta har jag världens bästa doktor.
Bäst.
Till och med en ordbajsare som jag blir fattig på ord när hon ska beskrivas.
Och nu är hon sjukskriven.

Givetvis finns det en liten gnutta medkännande empatisk Ingela
som oroas och hoppas att det inte är något allvarligt.
Men egotrippade Ingela fasar att min underbara doktor är sjukskriven
för att hon galopperat rakt in i tegelstensväggen
och att det kan dröja eoner av tid innan hon finns där för mig igen.

Huvva.
Detta ger mig mer oro än vad jag kände inför
att ta cellgifter första gången eller tappa hår eller...
Ja, jag vet inte.
Kan bara tala om att när man väl fått en underbar doktor
så förstår man hur värdefullt det är.

En doktor som ser hela människan,
som inte är rädd att lära sig nya saker,
är fri från fördomar och tror att varje människa
är expert på sin egen kropp.
En sådan doktor har jag.
Men nu är hon sjuk.

Ohhh vad jag hoppas att hon blir frisk snart.
Och ja,jag vill se henne frisk för hennes skull.
Men ohhhhhhh vad jag vill se henne frisk för min skull.

kram
ingla

Underbara ungar

Vilken tur jag har!!
Spenderat ett par timmar på jobbet.

Vilken energikick man får av ett gäng femteklassare!!
Jag önskar att alla hade den underbara förmånen
att få spendera tid med min underbara klass.
Man känner sig pigg, frisk och full av ork.
Men så fort jag kommer hem klappar jag ju ihop som ett korthus.

Nu längtar jag ännu mer till klassrummet.
Jag kanske inte orkar i mogon men nästa vecka
borde ju bli en ganska pigg vecka så då ska jag försöka.
Då hoppas jag kunna gå till jobbet flera dagar.

Min illröda flätade peruk gick hem.
När jag först tittade in i klassrummet blev alla precis tysta.
De tittade på mig med stoooora ögon.
Men så fort jag talade om att man fick skratta
gick det lättare. ;-)

Oh jag önskar att alla hade det lika förspänt som jag har det.
Dessa underbara vitaminkickar i min klass.
Tack för att de finns i mitt liv!!!

Kram
ingla

Ett gott skratt förlänger livet

Alltså om rubriken ovan är sann finns det inte en chans i helvetet
att jag ska dö av något så futtigt som cancer.
Jag tror att jag dånar.

Jag gör ju helt rätt.
Varför försöka fixa en peruk som ser exakt ut som ens eget hår?
Så kul som jag kommer att ha med mina illröda rastaflätor...........
Ja, jag sitter här hemma helt ensam och skrattar så det gör ont.

Peruk i sig är ju ett skit eftersom det är varmt.
Å andra sidan har jag vinterns roligaste mössa....

Ja djävlar.....
Dör jag nu så är det för att jag skrattar ihjäl mig......

Hoppas att du får träffa mig snart.
Du kommer att ha mycket roligt!!!!!

kram
ingla

Annorlunda måttstockar

Vill rapportera att jag idag utan problem kunde ta mig
genom hela ICA Maxi-huset för att utanför på andra sidan posta ett brev.
Efter det gick jag tillbaka hela vägen, tog en handlingsrunda inne
på ICA för att sedan ta moppen hem.
Allt detta utan att sätta mig ned och vila en enda gång.

I lördags kunde jag inte ta mig från Maxis parkering
och in på ICA utan att vila på mitten. Jag fick sätta mig ned otaliga gånger.
Hittade till och med en lite bänk vid frukten på ICA.
Den har jag väl aldrig noterat förut.
(Min syster var mycket tålig under hela lördagen.)

Detta kallar jag positiv utveckling

Jippi

Kram
ingla

Enträgna matgäster och peruker

Men hallå.
Jag har missat något.
Kan det bero på att jag inte har någon dagstidning?
I alla fall så har områdets fåglar plötsligt bestämt att
det skulle vara mycket lägligt om jag öppnade mathaket här utanför typ.... nu.
Jo, det är sant.
De rotar runt i mina två stendöda hängamplar och säger:
Ja, det var ju här maten hängde förra vintern.
Men men, det är väl inte vinter än....?

Nej, det är inte vinter än.. men tack gode gud så är det höst.
För det första så är hösten min favorittid -
och jag vill ha så mycket favoriter som möjligt nu.
För det andra är sommarhetta såååå tråkig att kombinera
med hejdlösa svettningar för att kroppen slåss med en massa medusiner.
Och en sak till som jag inte tänkte på:
Om det nu är lite svalare kanske jag kan orka
inte bara hämta ut utan även använda den roliga peruken.

Jag har alltså en peruk här hemma.
Den hämtade jag ut tidigt, innan håret började falla.
När Sol o jag sedan hade friserat mig kändes det inte
som om den passade. (Det har även varit alldeles för varmt)
Min lilla snusis som mamma batikade någon gång
på tidigt fjortonhundratal har känts helt ok.
Men nu är det ju som så att den peruken jag har här hemma är så ordentlig.
Den som ligger hos frisören och väntar är flätig och rolig!!!!

Hmmmm jag åker nog och hämtar den idag.

kram
ingla

Härlig dag

I dag blir en suverän dag!!
Jag vaknade och kände mig mer utsövd än jag gjort på mycket länge.....
I natt har jag säkert bara vaknat typ fyra gånger och
nu känner jag att jag orkar precis vad som helst.
Planeringen var att dagens utflykt skulle bli att fylla på fruktdepån.
Kanske jag orkar något mer? Kanske jag till och med kan ta mig till biblioteket?
Eller så åker jag bara till affären, direkt hem
och så sitter jag sedan och njuter av att jag inte är helt utsliten.....

Ohhh hoppas att jag har en pigg-period framför mig.
Jag som har planerat att åka till jobbet i morgon.
Då kanske jag inte är helt slut i rutan efteråt. 

Oh vilken härlig dag det här blir.

Kram
ingla

Det där bloggandet......

Hmmm det blir ju ingen ordning på allting.
Jag hade tänkt att man kunde stoppa in de medusiniska biverkningarna
under en egen kategori som gjorde att man inte behövde se dem om man inte letade/ville.
Tills jag får hjälp av någon bättre vetande får vi stå ut med att de ligger längst fram.

Ja, annars är det väl bara att läsa....

kram
ingla

Taxotere omgång 1

Här beskriver jag min första Taxotereomgång

Jag fick min första Taxotere en måndag eftermiddag.
Jag mådde aningens illa av Betapreden (kortison) söndag, måndag, men bestämde att tänka bort det. För säga vad man vill om Taxoteret men jag skulle ju (kanske) slippa må illa.
Tisdag eftermiddag kände jag att svampen i munnen kom. Jag började skölja med Mycostatin.
Ont i armarna.
Onsdag, Ont i kroppen, mest benen. Mycket. Får ingen vila. Allt smakar blä.
Torsdag, Ont i kroppen, benen. Mycket. Får ingen vila. Gnäller mycket. Allt smakar blä. TRÖTT
Fredag, Lite mindre ont i kroppen!!!!!!!!!!!! Sov en timme på dagen!!!!!! Konstig i magen, ont Får Fluconazol för svampen i munnen som inte ger sig. Allt smakar blä. TRÖTT
Lördag, Den vidriga smärtan klingar sakta av. Konstig i magen, ont. Börjar få ont i munnen. Allt smakar blä. TRÖTT
Söndag, Smärtan i kroppen ok. Förutom att skuldrorna fortfarande smärtar. Konstig i magen, ont. Trött

Måndag;Svamp i munnen fortfarande. Bara en allmän smärta. Tog mig per moppe till Kuratorn. Insåg att jag var så trött att jag grinade då en söt gumma trängde sig före mig i kön. Konstig i magen, ont, uppblåst
Tisdag;Piggast hittills. Bara en allmän smärta. Konstig i magen, ont, tar Imodium - bättre. Inser att jag missat berätta om den konstanta värken och stelheten i nacken.
Onsdag; Pigg (allt är relativt). Kan inte klaga på någonting.
Torsdag;Mår ok.
Fredag;Mår ok. Näsblod. Sår i munnen.
Lördag;Mår ok.
Söndag;Mår ok. Ont i ryggen (njurarna?)

Måndag; Mår ok. Ont i ryggen
Tisdag; Mår ok. Ont i ryggen. Näsblod
Onsdag;Mår ok.
Torsdag;Mår ok. Ont i ryggen
Fredag;Mår ok.Trött!! Rejält svullna fötter. (Har gått upp i vikt under hela gifteriomgången(EC1-4) och då även samlat lite vatten i fötter och händer, men nu är det mycket!!)
Lördag; Mår ok. Rejält svullna fötter. Trött
Söndag; Mår ok. Rejält svullna fötter trots mycken vila. Börjar med Betapred inför omgång 2. OBS det är brustabletter!!!!

Varför blogg?!!

Det är som så att jag för drygt en vecka sedan fick min femte cellgiftsbehandling. Mina första fyra behandlingar heter/kallas EC om jag fattat saken rätt. Det jag fick nu heter Taxotere. Jag opererades för bröstcancer den sjunde april 2008. De fick ut allt. Jag genomgår min cellgiftsbehandling i förebyggande syfte. Eller, ja förebyggande kan man väl inte säga. Det är ju efter en cancer. Men det är för att det inte ska komma tillbaka.......
I alla fall....
Mina första fyra omgångar av gifteri har givetvis gett biverkningar. Jag har mått mycket illa. Min frisyr är inte den snyggaste. Jag har slitit ut ordet "trött"
Men jag förstod att Taxotere inte skulle vara att leka med. Så ett par dagar efter gifteri nummer fem sökte jag lite på nätet. Jag kollade Fass (fass.se) och insåg att det kryllade av biverkningar. Den ena ljuvligare än den andra. Men jag sökte efter någon som kunde berätta hur det var och hur de tacklat prövningarna. Jag hittade ett par bloggar men väldigt få svar. Jag inser att min blogg heller inte kommer att ge svar. Men medan jag berättar för mina nära och kära hur det är, ja då kanske någon som själv går med Taxotere i blodomloppet råkar trilla in och kanske, kanske får den veta något den inte visste.

Hmmm det verkar inte så jättesvårt det här.......

kram
ingla

Välkommen!

Hmmmm..... flera personer har påpekat att de lättare skulle kunna hålla sig uppdaterade
om mig och canceriet om jag hade en blogg.
Och jag är ju inte sämre än att jag kan testa nya saker.

Detta är alltså mitt första inlägg tror jag att det heter.
Jag ska klicka runt lite och försöka förstå så återkommer jag sedan.

Tack för mig

//
ingla


RSS 2.0