ingla

Jo,
jag kanske har skaffat mig en hobby.

I alla fall lite temporärt...

Eller inte temporärt,
men intensivt ett kort tag...

Oj, så mystisk jag är.

kram
ingla

Tänk så lätt det är
att osjälviska omtänksamma individer,
som kämpar för att en viss minoritet
ska få respekt,
glömmer att visa respekt för andra.....

kram
ingla

Jag kunde helt enkelt inte hitta min telefon!!

Jag tänkte tillbaka till senaste användningen.

Gick igenom alla möjliga ställen
- flera gånger.....

Började muttra
så min vän BJ blev indragen
i letandet.

Letade mer.....

Kom på att jag kunde ringa den
från den fasta linan
men ville inte väcka N.

BJ var inne på samma tanke.

Det vet jag
för det sa hon
när vi pratade.

Och vi pratade
fast hon bor i Umeå

FÖR VI PRATADE I TELEFON!!!!!!!!!!!

Här kommer i alla fall bilden
jag skulle ta
som gjorde
att jag behövde min telefon....

 

Jag kokar kola.

(Kan det vara ångorna som gör mig virrig??)

 

kram

ingla

Under min sjukdomstid
fick jag vänja mig
vid att inte umgås så mycket.

Jag var ibland infektionskänslig
och då fick jag ju akta mig
för vänners baskelusker.

Men jag blev aningen mer isolerad senare
då jag helt enkelt inte orkade
träffa någon.

Men de fanns alltid där!!

Ibland bjöd jag in folk
- fast jag egentligen inte orkade.

Ibland dök det upp folk
- fast jag inte visste att jag ville.

Och ibland var jag ju på jobbet.......

Jag saknar mitt sociala nät.

Det är i Norrköping
och jag är i Nora.

Idag känns det tungt!!

kram
ingla

Idag har jag haft en hård abetsdag.
Mycket hård.
Jag har varit tvungen att göra saker jag har synnerligen svårt för,
men det var bara att bita ihop
och genomföra det.

Jag har lyssnat på positiva åsikter om mig själv.
Puhhhhhh

Detta var jag tvungen att utstå:

Du är bra och framåt.
Du har kommit in som en frisk fläkt
och kom snabbt in i arbetslaget.
Du genomför saker
och har idéer.
Det är trevligt med dina mail
och du avlastar mig.
Du bidrar med dina NO-kunskaper.
Du är helt knäpp,
ja, faktiskt galen.
(ehhh i positiv bemärkning alltså)
Du är inte alls fyrkantig
(och när jag vidhöll det)
ja, då spränger du dina gränser.
Jag tycker om din humor
allra helst ironin....
Mitt i allt kaos där nere (mitt klassrum)
så har du full koll
och vet precis när, var, hur och varför.
Och det är tyst?!? (i klassrummet alltså)
Du ger goda råd.
Är omtänksam.
Du har så mycket humor,
som du även visar gentemot barnen.
Du har ett eget språk
exempelvis när du beskriver saker
Och språket kan lätta upp
när man pratar om tunga allvarliga saker.

Efteråt gjorde jag något,
för mig i denna situation,
ovanligt.
Jag var ärlig!

Jag sa,
Jag har nu två alternativ;
endera så kan jag säga till mig själv
-Jag har lyckats lura dem ganska bra.
Eller så kan jag tyst och stilla
försöka ta till mig allt ni sagt
och försöka tro på dem.
Jag tänker göra det sistnämnda.

Då skedde något underbart märkligt.
Min arbetskamrat M-L
(en tyst, mjuk, varm och fluffig människa)
reser sig ur stolen och utbrister argt:
Vaddå, menar du att du inte förstår
att du är allt det här???

Jag stammade lite förläget
(och förvånat)
att jag nog hade lite svårt för det, ja.

Det tyckte hon var synnerligen korkat.
Och eftersom det går min ära förnär
att verka korkad
ska jag nu jobba på att ta till mig detta.

Ett sätt att öva
var att skriva om det här.

På en liten undanskymd plats i själen
värmer det innerligt
att få höra bra saker om sig själv.

Om du är det minsta nyfiken på
vad jag har för bra att säga om dig
- hör bara av dig.
Det lovar jag att berätta för dig!!!!

Puhhhh
Nu är jag alldeles slut.....

kram
ingla

Ja, jag vet inte
hur det är med dig.

Men jag blir i alla fall nyfiken!!



kram
ingla

Jag vet inte om det är åldern.

Jag vet inte om det är cancern.

Jag vet inte om det är mognad.

Jag vet inte om det är visdom.

Jag vet inte om det är mod.
Eller föresten; kanske dumhet.

Det enda jag vet är
att det finns bara en enda sak
som verkligen skrämmer mig.

Det finns bara en enda sak
som får knäna att darra
och knuten i magen att morra.

Det finns bara en enda sak
som gör att jag kan känna ångesten svepa över mig
och själagråten dominera.

Det enda är att något skulle hända min Sol.

Allt annat klarar jag.
Inget annat skrämmer mig.

Jag klarar allt det andra!!

Det är fränt!!!!

kram
ingla

Kanske är jag lite hungrig....

Ohh vad kul det var att träffa Christina och Elsie idag,
jag har längtat sååå efter dem.

Vart la jag nyckeln till Norrköpingsförrådet?

Klarar en tv minusgrader?

Varför killar det så ofta i vänster öra??

Hur fan överlever människor med autistiska barn?
(Heja Lisas mamma o pappa!!)

Jag tror i alla fall att det skulle bli skitbra
om man slog ut väggen mellan köket och vardagsrummet.
N får tycka att jag är galen.....

Skit, jag har inte tid att bli förkyld denna vecka!!

Tack tack tack,
för att Sol har det så bra.

Vad kul att spårvagnslinjen ut till Navestad snart är klar.

Åh, nog sjutton ska väl jag klara av att
lära de små liven läsa.

Har inte jag haft ont i huvudet lite väl ofta på sistone?

Jaha, då försöker jag väl med en novemberkaktus igen.
Undrar hur länge den överlever?

Varför ställer inte folk om sina ljus
när de hängt på en husvagn eller lastat bilen tungt??

Undrar om lockarna i håret
jag fick efter skalligheten kommit för att stanna?

Är Arga Snickaren så där klok och tålmodig,
eller gör han sig på?

Tack för att jag trivs så bra med nya doktorn!!

Undrar om det är för tidigt att skapa läsgrupper med barna?

Jag unnar BJ varenda djävla spänn,
Satans Skitreumatism!!!!

Hmm måste spana in mammas näsa,
det är ju defenitivt inte pappas jag fått.

Varje gång jag fattar något nytt om Ingrid
blir jag så förvånad.
Ja, att jag inte redan visste det liksom....

Det var Pretty Woman ikväll.
Jag gillar min favvoscen.

Hmmm film, jag vill se något med Viggo.

Fan djävla skit att jag inte kan sova.

Jag tycker faktiskt inte alls om att vara arg.

Jag blir glad av saker jag köpt
som bara jag har bestämt att jag gillar.

TACK Farmor, Gud och Universum
för att ni hörde min bön
och hjälpte mig komma hem oskadd.

Jag har fortfarande inte vant mig vid
att jag ibland fryser om fötterna.

Så många mail jag inte skrivit!!!!!

Det blev mycket bättre
när jag vände på mattan under buren.

Jag önskar faktiskt att jag verkligen fattade
hur rasister tänker.

Optikern ger mig glasögon,
ögonspecialisten sa att jag inte hade några fel... ?

Måste orka leta fram mina armvärmare.

Det borde finnas "Hanteras varsamt"-klistermärken på makt.

Hungrig och hungrig,
då måste jag ju borsta tänderna igen.....

Jag blir glad av Hallon.

Kanske blir det tavelprojekt imorgon??

Och en tur på moppen.

Nu ska jag försöka sova
- om jag så dör på kuppen.

kram
ingla

Satt i morse och muttrade för mig själv,
vilket jag då ofta gör....
Jag kände mig så innerligt trött
på att alla ska vara så speciella.

Alla ska vara unika!!
Men om alla är unika,
vad,
vad är då vanligt???

Och nu tycker jag
att det inte ens verkar duga
med att vara unik;
- Nu ska du liksom vara unikast!!

Samtidigt är det ju livsfarligt att vara annorlunda,
för inbilla dig inte att det är samma som unik!!

Att vara invandrare från ehhh exempelvis Turkiet
är ju inte på något sätt
jämförbart med
att invandra från USA.

Går inte att jämföra på samma dag!!!!!

Att ha ett ärr från ett knivslagsmål
har mycket högre status
än exempelvis något så simpelt
som att tvingats operera bort ett bröst.

(När folk får veta att jag fick behålla bröstet
där cancern bodde
känner jag hur jag ibland sorteras in i ett fack
som värderas liiiiite högre än de som förlorat bröstet.
Gör mig skogstokig!!!
Det är ju jag som hade tur!!
Det är ju jag som har det lättare!!)

Grunnar vidare.....

Är att vara unik
bara att vara annorlunda
fast på det sätt som är "inne"?

Men om du är unik
på ett sätt som är "inne",
så måste ju andra vara unika på samma sätt?!

Alltså är du ju inte unik.
I alla fall inte unikast!!!

Jag vill vara vanlig!
Jag vill få vardagen att gå ihop
och sedan ibland en liten guldkant.

Jag vill bara ha sjukdomar
andra redan hunnit ha
-  då finns det bot!!

Jag vill bara ha problem
andra redan haft
- då finns det lösningar!

Ja, du hänger med.......


Med dessa tankar
traskar jag in här på bloggen
Och vad ser jag?

Jo, jag har fått en kommentar
från en människa jag beundrar,
och han är nyfiken!

På mig!!
Mig!!

Mig Jag Mig!!!

Och då vore det ju lite skoj
Om jag var lite unik,
eller hur?

Ja, så att han inte blir besviken!!

Men nu är jag ju sådär vanlig
common, ordinary,
Ja, simpel helt enkelt...

Alltså får jag helt enkelt hålla käften ett tag.
Ja, så han en kort stund,
kan få springa runt och tro
att jag är något att vara nyfiken på......

Jupp,
vi som inte är unikast
får helt enkelt låtsas
( i alla fall ett tag)

Eller som di säger i Amerikat:
Fake it - ´til you make it!!!

kram
ingla

.... men det betyder apselut inte
att jag hittar en lösning!

Som här till exempel,
vad döljs av denna dörr??



Vi bra sug?? (ont om plats??)
Vibra Sug??
Vib Ras UG??

Och ett helt rum??
Kan kanske förstå att det är låst in dit....

kram
ingla

Idag har jag gråtit lite i trafiken!!

Så här är det.....
En bekant till familjen,
Christer, ett år äldre än jag,
är lastbilschaufför.

Men han jobbar inte som det längre.

För några år sedan flög han och lastbilen ut i geografin
och Christer ligger nu som ett kolli
med bland annat matsond.

Vi vet inte om han var trött,
eller vad olyckan berodde på.
Vad vi däremot VET
är att hade han haft bältet på
- hade han varit oskadd!!

Man hamnar i en konstig sits
med "bekanta".
Han är alltså son till mina föräldrars vänner
- jämnårig med mig.
Men vi hade ju redan kommit från varandra,
långt innan olyckan.

Visst kunde vi ha småtrevligt på både 60- och 70årskalas,
men vi träffades ju aldrig på eget initiativ.

Så vad gör man nu??
Hälsar man på någon
som inte kan kommunicera själv
när man inte är släkt eller nära vänner?

I alla fall:
Idag åkte jag in till Storstaden
och hämtade N
eftersom spöregn gjorde det småknivigt
att ta mc´n hem.

Och i Frövi-rondellen låg den.
Släpet stod mitt i vägen,
men lastbilen låg i diket.

En lastbil ser synnerligen konstig ut
när den ligger ned.
Den är liksom inte skapt för det......

Jag har bestämt att chauffören
var i ambulansen jag mötte
- på väg mot Lindesberg.
Det betyder i min värld,
att det inte var livshotande
- då hade man åkt till Örebro, som är större.

Jupp, det har jag bestämt!!!!

Men jag kunde inte undvika tårarna i alla fall.
Nope, jag grät så det skvalade
och vindrutetorkarna funkade bara på utsidan av vindrutan.

Nu ska jag sova.
Man blir trött i huvudet
av grinande.

Vill bara avslutamed att be er:
Använd bilbälte
och be era vänner göra det!!!

kram
ingla

Har såå mycket i huvudet
så det är faktiskt svårt att få ut det
i vettiga meningar.

Jag tycker att jag stött på
en sak ett par gånger nu....
Människor som kräver respekt och omtanke
men inte har en tanke på att ge.
Är det något jag behöver lära mig här??
Är jag respektlös??
Är det därför jag stöter på detta???
*grunnar*

xxxxxx

Jag har nu även börjat grunna inför jobbstarten.
Så mycket jag vill......
Allt är nytt,
arbetsplatsen, arbetskamraterna, ungarna, åldersgruppen,
orten, huset - ja, du fattar.

Jag önskar såååå
att jag hade Christina och Elsie med mig på måndag.

Tänk så mycket klokheter de skulle ösa över mig.
Vad jag skulle ha för högläsningsbok.
Hur jag skulle planera mitt första tema,
eftersom elevernas förra fröken begravs
den tredje skoldagen........
Hur jag ska möblera mitt vackra klassrum.
och
OCH
Hur jag ska lära dessa ljuva juveler
ATT LÄSA!!!!


xxxxxx

Nej, efter dessa två tankar
får jag ge mig.
Jag är lite trött minsann.....

Idag åkte vi till Hjortkvarn
och åt glass.
Jag avslutar med en bild.

kram
ingla



Jordgubbsglass, apelsinsorbet och jordnötsglass

Förstår helt enkelt inte
hur klockan och kalendern fungerar!!

Ibland flyger tiden fram
och ibland maaasar den sig fram.

Nu hinner jag liksom ingenting tycker jag
och så får jag inget gjort.
Hmmm, det där var ju kanske till och med logiskt??

Imorgon ska jag i alla fall till tandis
och på kvällen se bio.

Och igår såg jag en bra film hemma.
En av de bättre på länge.
N påpekar att det finns en mycket enkel orsak
till att jag gillade gårdagens film.
-Jag såg nämligen hela!!
(Har ju en tendens att sova andra halvan av filmer annars)

Och sova,
det ska jag göra nu!!

Kram

Jag sitter här och har det bra.
Jag lever en vardag
som jag är nöjd med.
Med en människa
som längtar hem till mig.

Min älskade unge
är frisk, hel och ren.
Och hon har inte tröttnat på mig.

Så läser jag dotterns blogg.
Ler tryggt och mammigt.

Hon tipsar läsaren om ett youtube-klipp...

Jag klickar
Mot mig ljuder en UNDERBAR musikalmelodi
som vi tillsammans sett i Longdong.

Jag övermannas av en bottenlös förtvivlan
Minns det som igår.

Jag fyllde 40
och hade cancer i mitt bröst.
Tårarna rann på föreställningen
- mamman dör ifrån sin dotter.

Jag minns nu att jag ju lever
och tacksamheten sköljs över mig

TACK Farmor
TACK Gud
TACK Universum

Jag lever!!!

Tack alla ni som är mina!!!!!

Vilken evinnerlig tur jag har i livet!!!
Vad lycklig jag är!!!!



kram
ingla - en jäkla turtjej

http://www.youtube.com/watch?v=Yt-IBJpEMzA&feature=related

Det finns en sak som jag apselut inte tänker på,
inte ett dugg.

Av någon anledning har min kropp
börjat småstrejka.

Jag har ju bara ett litet gäng stygn i armhålan
efter märkesborttagningen
så de är det inte så mycket att tjafsa om.

Nej det är resten av kroppen,
armarna har vissnat,
benen strejkar,
ryggen vägrar
och huvudet dunkar.

Och det passar inte så himlnas bra just nu
- jag ska ju moppa hem imorgon!!!!!!

Så därför tänker vi inte på det alls!!

Fokusskifte!!

Igår fikade vi hemma hos Hallon,
det var trevligt.
Larsa och Ante dök upp.

Idag drog jag förbi skolan
och lämnade in nycklarna.
Fick prata lite med Inger, Micke och Christina.
Ett par mysiga elevkramar fick jag oxå.
Saknade dock Elsie,
men det är ju fredag.

Hem en sväng till Sol
lite tvättstugearbete....

Så upp på moppen igen
och hem till Karlsson.
Han fixade o trixade lite med underverket
så att allt är ok till imorgon.

Så hem till dottern
och här sitter jag nu,
nyäten tillsammans med dotter och Ingrid.

Så jag har det alltså ganska bra
- så länge jag håller koll på vad jag tänker på.......

kram
ingla

Kan du denna?

Här kommer lilla Ludde håhå jaja
Bärande på sin kudde håhå jaja
Här kommer Luddes mamma håhå jaja
Bärande på detsamma håhå jaja

Igår, när jag hängde lite tvätt,
fick jag denna visa på hjärnan.
Och plötsligt var jag insnurrad i en
snårig djungel av värderingar..... 

Om Luddes mamma kommer bärande på detsamma,
borde hon inte komma bärande på Luddes kudde?
Varför bär hon den?

Bär hon den för att hon menar att han inte klarar det själv?
Vilket han bevisligen gör,
vi sjöng ju det alldeles nyss!!

Hur ska det gå för Ludde om mamma gör allting,
även det Ludde redan kan?
När ska Ludde få börja ta eget ansvar?
När ska man få börja ta eget ansvar?
Vilka ansvar?
osv

ELLER

Har Luddes mamma snott Luddes kudde??
Är den skönare än hennes egen?
Vill hon bara luras?
Hur snäll är egentligen Luddes mamma?

Vill hon hålla honom vaken lite längre,
för att kanske få sovmorgon?
Är detta då den bästa taktiken??


Visst skulle det vara skönt om Ludde bar sin kudde
och mamman bar sin egen?
Men varför bär de ikring med kuddarna??
Sover de på olika ställen varje natt?
Både barn och vuxna behöver stabilitet,
vad sjutton håller de på med??

Jag stannar här, innan du som läsare
fått en alltför stor inblick i trasselsudden innanför mitt pannben.
Tror dock att jag gett dig än ganska rättvis bild.

Vill även poängtera att alla tankar
skrivna ovan
inte tänktes tyst!!
Nej, de tänks högt
och emellanåt avkrävs kommentar från lyssnare
(läs förtvivlad sambo).

Min hjärna går alltid på högvarv.
Dock avhandlas inte alltid viktiga ting,
men det hindrar ju inte överhettning....

Och man skulle ju kunna tro att jag vore utslagen minst 8h per natt
helt enkelt för att den grå massan inte orkar mer.
Men nej, så funkar det ju inte
 - för någon går nämligen runt med min kudde!!!!!


kram
ingla

Oväntade fördelar med sömnlöshet
är ju helt klart
att man har en chans att hinna ifatt.....

Hinner klicka runt lite på mitt spel på internet....
Hinner kommentera ett par vänners bloggar.....
Hinner svara på de där mailen
jag så gärna ville svara på men tiden sprang iväg....
Hinner konstatera att det inte finns så väldans
många bra tv-program så här dags....
Hinner inse att när väl myggbettet fick knogen
att svullna monstruöst så slutade det klia.....

Vill även meddela att sömnlöshet
inte alltid behöver vara olidligt.
Är man smärtfri så kan det ibland
vara helt ok faktiskt....

Förövrigt så tycker jag att det känns så tryggt
att påven bestämt sig för att förlåta The Beatles.
Så som jag har oroat mig!!!!

Vill bara tydliggöra
att jag inte har något emot katoliker.
Förutom de som begår övergrepp på barn.
Fast såna hatar jag,
vilken religion de än har....
En av mina bästa vänner är katolik
och hon är en riktig pärla.

Men den där påven....
.... nja, han verkar helt klart
ha alldeles för mycket pinsamheter undangömda.

Imorgon, alltså onsdag, jobbar jag inte.
Har inte bestämt mig om dagen skall gå i vilans tecken
eller om jag ska fortsätta
detta otrolig flow
som min underbara dotter smittat mig med.....

Vilken tur att jag har lite tid över just nu
så jag kan grunna.....

kram
ingla

... för vad jag ber om.
Det gör jag.

Jag ber absolut inte om mer smärta.
Farmor, Gud och Universum,
hör ni det?

Jag vill bara ventilera det faktum
att vara vaken på natten på grund av smärta
är mindre slitsamt
än att vara vaken på natten
för att problem hopar sig
och tankarna mal.

Just nu är det helt förmöjligt för mig att sova.
Precis varenda kugghjul är på fullt ös
inne i mitt huvud.
Det finns oro, trötthet, bekymran,
blandat med lite panik, tror jag minsann.

Jag vet att allt kommer att lösa sig,
jag vet det bara inte precis just nu!!

Men vilken tur jag har,
att just jag har världens bästa dotter,
sambo, syster och vänner.

Och inatt har jag
i min fantasi
ett speciellt "Oscar-statyett-tacktal"
till min alldeles egna BJ.
Hon ligger och sover nu
(hoppas jag i alla fall,
ibland snarkar iofs SK)
men hon har ändå hjälpt mig.
Det ni!!

Just det,
lyllos mig,
för när det kniper och paniken kommer krypande,
då har jag männsikor i mitt liv.

Tack!!

kram
ingla

Ibland händer så mycket,
och informationen är stor,
omvälvande och kanske krävande.

Då kan det ta en stund att sortera känslorna
och komma fram till vad man faktiskt vill och vet.

För man måste faktiskt inte veta allt direkt.
Man behöver faktiskt inte vara tvärsäker
efter ett tag heller.

Och man får faktiskt bli glad, ledsen och lite rädd samtidigt.
Åt samma sak!

Verkar det virrigt?
Gissa då hur det är inuti mitt huvud!!

kram
ingla

Jag blir så glad av vänner.
Ja, inte bara själv fenomenet vänner
utan just mina vänner.

Jag uppskattar så klart allt de gör för mig.
All hjälp jag fått och får,
all skit de orkar lyssna på
och framför allt alla skratt de givit mig.

Men så här ensam med datorn i natten,
då värdesätter jag så innerligt
att de finns.

Även om de ligger där ute i världen
och snusar och sover.
Hmm har ett par i en annan tidszon förstås.....

Men just det,
att sitta är i natten
och VETA att de finns
det är som balsam för en vaken själ

Så sant det är,
ja alla kloka ordspråk och annat
som handlar om vänner.
För JA, du är fattig utan dem!!

Och nu säger jag godnatt,
för att trots att klockan är sovtid
så fanns där en vän ute på nätet
och nu skrattar vi tillsammans.

kram
ingla