ingla

Satt i morse och muttrade för mig själv,
vilket jag då ofta gör....
Jag kände mig så innerligt trött
på att alla ska vara så speciella.

Alla ska vara unika!!
Men om alla är unika,
vad,
vad är då vanligt???

Och nu tycker jag
att det inte ens verkar duga
med att vara unik;
- Nu ska du liksom vara unikast!!

Samtidigt är det ju livsfarligt att vara annorlunda,
för inbilla dig inte att det är samma som unik!!

Att vara invandrare från ehhh exempelvis Turkiet
är ju inte på något sätt
jämförbart med
att invandra från USA.

Går inte att jämföra på samma dag!!!!!

Att ha ett ärr från ett knivslagsmål
har mycket högre status
än exempelvis något så simpelt
som att tvingats operera bort ett bröst.

(När folk får veta att jag fick behålla bröstet
där cancern bodde
känner jag hur jag ibland sorteras in i ett fack
som värderas liiiiite högre än de som förlorat bröstet.
Gör mig skogstokig!!!
Det är ju jag som hade tur!!
Det är ju jag som har det lättare!!)

Grunnar vidare.....

Är att vara unik
bara att vara annorlunda
fast på det sätt som är "inne"?

Men om du är unik
på ett sätt som är "inne",
så måste ju andra vara unika på samma sätt?!

Alltså är du ju inte unik.
I alla fall inte unikast!!!

Jag vill vara vanlig!
Jag vill få vardagen att gå ihop
och sedan ibland en liten guldkant.

Jag vill bara ha sjukdomar
andra redan hunnit ha
-  då finns det bot!!

Jag vill bara ha problem
andra redan haft
- då finns det lösningar!

Ja, du hänger med.......


Med dessa tankar
traskar jag in här på bloggen
Och vad ser jag?

Jo, jag har fått en kommentar
från en människa jag beundrar,
och han är nyfiken!

På mig!!
Mig!!

Mig Jag Mig!!!

Och då vore det ju lite skoj
Om jag var lite unik,
eller hur?

Ja, så att han inte blir besviken!!

Men nu är jag ju sådär vanlig
common, ordinary,
Ja, simpel helt enkelt...

Alltså får jag helt enkelt hålla käften ett tag.
Ja, så han en kort stund,
kan få springa runt och tro
att jag är något att vara nyfiken på......

Jupp,
vi som inte är unikast
får helt enkelt låtsas
( i alla fall ett tag)

Eller som di säger i Amerikat:
Fake it - ´til you make it!!!

kram
ingla