Människan spår....
Fast jag formulerar det hellre:
Det blir aldrig som man tänkt sig,
- som tur är.
Dessa uttryck är ju inte nya i min värld.
Men det gör dem inte mindre sanna.
Sitter här och tänker på hur mycket tid
som går åt till att planera, styra upp och bestämma.
Ja hur mycket tid i livet alltså.
För till stor del är det ju bortkastat.
Inte är jag på Skara Sommarland inte.
Nej, ont i halsen, feber och snor
satte effektivt stopp för det.
Och det är jag så klart ledsen för.
Men samtidigt mycket glad
att jag orkade ta det tråkiga beslutet att stanna hemma.
I den vämen de har,
enligt rapport,
skulle min feber ha dansat jenka.
Istället har jag verkligen
tagit det lungt och lyssnat inåt.
Stoppat mig full av vitaminer och vätska.
Jag tror att jag snart kan kalla mig frisk......
I det stora livet
så tror jag ju även där att det är jag som planerar.
Och det kanske jag gör,
men mitt planerande verkar inte ha
så där värst mycket med verkligheten att göra.
Men jag verkar kunna hantera det med,
eller hmmmm nu kanske jag ljuger lite....
Jag försöker hantera det med,
ja, så borde jag nog säga.
Jag övar mycket intensivt på att vara i nuet
och inte oroa mig för saker som inte ens finns än.
Jag övar som bara sjutton.
Jag försöker verkligen att bara ta ansvar för mig
inte för hur alla andra mår, känner, tror och hoppas.
(Ja, vuxna alltså)
Det är inte så jäkla lätt hela tiden.
Men min fördel här i livet,
är ju alla dessa underbara vänner jag har.
De där tålmodiga personerna
som står ut med mig och mina mjulver.
De där som orkar tjata samma saker om och om igen.
(Senast inatt per chat, tack Gurra)
Ja, inte fasiken blir livet
som jag planerat det.
Och jag är såååå tacksam för det!!!
kram
ingla
Lite borta
Jag vet att jag varit lite osynlig
och inte uppdaterat här.
Jag ber om ursäkt för det
och tackar för att ni ens bryr er
(har ju fått lite skäll) ;-)
Men jag har det bra,
oförskämt bra.
Jag provar ett nyinförskaffat lugn
tillsammans med en urmysig,
även den färsk, trygghet.
Än så länge gillar jag vad jag ser,
och trivs bra.
I helgen blir det Skara Sommarland
tillsammans med min klass.
Har du inga egna behov som krockar
beställ gärna vackert väder,
i alla fall över oss.
Jag ska försöka att ta med mig
dator och även uppkopplingen
- Sol o jag är inte färdigpratade om det.
Känner att internetberoendet är
aaaaningens för stort.....
Hos mig alltså - inte dottern
kram
ingla
En dag
ingen frukost, får bara ta två glas vatten.
Till jobbet och alla underbara ungar,
fråga, berätta och planera.
Skickar iväg barnen till kollega,
upp på moppen och till sjukan,
beräknat tiden perfekt.
Dricka kontrast-äckel-skit-vatten under en timme
men det lättar av ljusa tankar.
In till bukdatortomografin:
krånglar och vill få droppet i porten
(Ska jag nu dras med den för att de
inte vill operera ut den även om den är i vägen,
jag då ska den fasiken användas!)
In med kontrast i blodet
håll andan i 25 sekunder
Och nej, man kissar inte på sig,
det bara känns så.
Klar.
Här
Ner till sjukhusfiket för en macka
frukost eller lunch eller vad det nu är.
Underbart med mobilt bredband.
Hej L8
Hej BJ
Härliga mejl
Oj, vad klockan går....
In till kuratorn,
mycket händer i själen,
vi pratar fort så att vi inte slösar
någon av våra 60 minuter.
Efteråt är huvudet tomt,
ringa dotter, hur ser livet ut?
Till kontoret i ett försök att varva ned.
Funkar dåligt då det trillar in intryck hela tiden
Bredbandet jobbar igen,
chatt och mejl.
Stora frågor
stor omtänksamhet,
mycket att ta in.
Packar ihop och åker hem
borde tanka men
nej, orkar inte.
Datorn på igen
Chatt, telefon (båda) och många mejl.
Värme, glädje, stress och lycka.
Insikt.
Avslutar telefonsamtal.
Avslutar chatt.
Stänger mejlboxen.
Avrundar med dottern.
Tejpar hälarna och ger mig ut,
underbara promenad!!
Själen kommer ifatt.
Avslutar dagen med långt
och värmande telefonsamtal.
Ler mot framtiden
(Fixar bloggen)
Somnar.
kram
ingla
24/5 - 09
(Hmm de kommer ganska ofta nu faktiskt..)
Fast idag är faktiskt en riktigt viktig dag,
Det är en dag då jag bestämmer mig för att lita på en annan människa,
att lita på en man, fast han bara säger snälla saker
- om mig!!
Och jag ska sluta citera Hasse Alfredsson
(obs ur minnet)
Jag vill inte vara med i en klubb
som vill ha mig som medlem!!
(Eller var det inte Hasse Alfredsson?
Nej det var ju han,
han amerikanska skådespelaren
en bror... äh vi skiter i det)
En slutledning blir ju lätt då
att vill jag verkligen umgås med någon
som vill vara med mig??
Men nej,
det struntar jag i,
för precis innan han sa allt detta braiga om mig
så ansåg jag ju att han var
intelligent, rolig och ärlig
Så jag tänker våga
tycka det fortfarande.
Jupp det tänker jag minsann...
kram
ingla
Små frågor
Hur vet man när man gör rätt?
Finns det alltid en känsla i maggropen som säger till?
Säger den till när det är rätt,
säger den till när det är fel?
Om den inte säger något då,
är juryn fortfarande ute då?
För om känslan i maggropen inte säger något,
ja då måste man ju liksom veta själv
om det är rätt eller fel...
Och hur ska jag kunna veta?
Jag är ju bara jag.
Vad vet jag?
Och vad vet man?
Och när vet man?
Och hur vet man att man vet?
Om man vet,
då borde man ju inte undra
ifall det är så
att man vet.
Det borde man ju veta....
Men annars har jag inga frågor just.....
kram
ingla
Mina ungar!!!
Jo, visst är de sina föräldrars barn
- men de är banne mig mina ungar!!!
Vid sjutiden igårkväll invaderades mitt hem
av hela klassen
(sånär som på en turkietresenär)
Och visst fanns det en stund där då
popcornen flög i luften
och colan rann i soffan
som jag undrade vad jag gett mig in på.
Men det gick fort över.
Mycket fort.
Jag fattar inte hur folk kan jobba med maskiner
Jag fattar inte hur de står ut med siffror
eller juridik
När det finns elever?????
Jag har världens bästa jobb,
och vore jag rik som ett troll
skulle jag givetvis göra det gratis.
Givetvis!!!
Hur kan man känna sig nere
när det finns så mycket härliga ungar?
Hur kan jag någonsin tvivla på,
ja på något alls egentligen,
när jag minns vad en handfull
elever betyder.
Eller en handfull?
Förlåt!?!
De är ju så helt underbara alldeles själva, en och en.
Men tillsammans - Jösses!!
Tillsammans är de en naturkraft
som i alla fall jag omöjligen kan stå emot.
En tornado
som ger energi och glädje
och som vägrar lämna en oberörd.
Tack
för min till synes idiotiska idé
om att ta hem hela klassen på övenattning.
Ibland blir det så himla bra
Så himla bra!!!!!
Men oj vad jag kommer att sova sedan......
kram
ingla
Besvärliga kuratorer
har jag världens bästa kurator.
Hon finns där på typ kirurgen,
eller kanske heter det bröstmottagningen.
(Har lite svårt med det namnet,
ser sällan ensamma bröst i väntrummet)
I alla fall,
hon är helt bedårande.
Hon ser världen från ett helt
annat håll än vad jag gör.
Och det gör våra diskussioner mycket spännande.
Spännande och skrattiga.
Och uppenbarligen ger dessa trevliga stunder resultat.
Det gör ju det hela ännu roligare.
Men nu tror jag allt att hon är lite ute och cyklar.
Jo, för veckans läxa,
(ja, jag tycker att läxor är ok i vissa fall)
är helt bortistoll
som farmor skulle sagt.
L8's åsikt var ungefär den samma;
Kan hon verkligen få betalt för sånt där hållepå?
Uppgiften är alltså att jag ska
grunna på fördelar med att behöva.
Kanske behöva i största allmänhet
men såklart behöva andra människor i synnerhet.
Trams och dumt.
Och bara för att bevisa hur dumt det var
så trillade jag ju på ett uttalande redan igårkväll
som bara bekräftar hur stolligt det är
- det där med att behöva...
Men samtidigt så litar jag ju på Ulla,
jag vet att hon vill mig väl,
jag vet att hon är smart
så .....
Skit skit skit,
jag får alltså inte följa reptilhjärnans impulser
och amputera
Jag måste helt enkelt stanna upp,
kliva ur mina känslor,
och försöka se världen för vad den är
- varken mer eller mindre
(framför allt inte mindre i detta fall)
Min delanalys en dag in i veckans läxa är:
Passa er för sjutton för begåvade kuratorer,
de är bara till besvär!!!!
kram
ingla
Surt efter....
En måndag i djurparken
med världens bästa femma,
resulterar i en tisdag
ens utan styrfart.
Och den matematiken går inte ihop
för imorgon, onsdag,
invaderar samma femteklass mitt hem
för filmtajm och övernattning.
Så det vora ju bra
om jag inte hade ihjäl dammallergikerna.
Men som sagt,
en dag i djurparken
med min femma,
är värd lite omak efteråt.......
kram
ingla
Avvridna öron
Det blev lite fel i beställningen,
så vi fick regn idag.
Det ville vi ju inte ha alls.
För det vill man inte i djurparken.....
Annars gick det mesta på räls...
Bussar kom nästan som de skulle,
ingen av de åksjuka kräktes
och allas ryggsäckar var med av bussen.
Allt rullade på som det skulle
fram till återsamlingen inför hemresan.
Vi skulle ses 14.50,
bussen åkte nämligen hemåt 15.08
Alla var medvetna om att hemska saker
skulle hända om man inte kom i tid...
14.52 ringer telefonen
och jag får veta att några elever
(de jag saknar)
gått lite fel så det tar ett par minuter....
Två telefonsamtal senare står det klart
att eleverna på vift
faktiskt inte vet var de är!!
Och tro mig
Kolmårdsskogen är större än man vill
när hälften av ens elever
inte vet var de är.
Eftersom jag hade en förälder med
så gjorde vi snabbt upp en plan B,
fast fortfarande med hopp
om att slippa verkställa den.
Och mycket riktigt:
120 sekunder innan bussens avfärd
kommer mina ungar springande.
De ser lite tagna ut
och jag försöker ta emot med förståelse:
- Härligt!! In nu på bussen,
ni måste ha blivit rädda och oroliga.
Sätt er och andas,
det kan ni behöva.
Jag får då det olyckliga svaret:
- Jo, men det kvittar,
för sedan ska ju du
vrida öronen av oss.....
Och det hade hon ju rätt i,
det var faktiskt vad jag hade hotat med.....
Men nu är vi alla hemma i tryggt förvar
(alla med sina öron i behåll)
kram
ingla
Frånåkta 12-åringar och bröllop
igen konstaterar jag att det inte var så mycket sällskap
det där med facebook.
Ja, inte mina vakna timmar på natten alltså.
Utöver det måste jag ju erkänna att
viss nytta med fb
har jag ju haft.
*flinar brett*
Och inte nog med det,
upptäckte igår att de efterlyste
den unf-deltagaren som 1982
blev frånåkt på en rastplats i Norge.
Så det var ju bara att kliva fram
och säga
att här är jag......
;-)
Idag säger jag grattis till BJ & SK,
helt enkelt för att de var så smarta
att de gifte sig!!!
Ett grattis även till Nicke Lilltroll
som ska göra det i eftermiddag.
Hmm, är Norges nationaldag
speciellt lämpad för bröllop tro....
Nä,
nu går jag och lägger mig igen.
Jag stoppar lite gammal musik i öronen
och blundar riktigt hårt.
Kan helt enkelt inte börja söndagen
så här tidigt.
Måndagen innebär nämligen
djurparksbesök med ungarna
och det lär ju ta på krafterna.
Kan ju då inte börja på minus
åtminstone.....
kram
ingla
Farmor sa alltid...
.... att det hjärtat är fullt av,
talar munnen.
Och det tror jag hon hade rätt i.
Det man har inom sig,
det man tycker är viktigt,
det man lever i just nu,
klart man pratar om det!
Jag har ganska mycket i mitt hjärta just nu.
Jag har ett par framgångar,
som är så uppenbara,
att till och med jag måste fatta,
att de är just framgångar.
Men av någon anledning
så har jag lite svårt att prata om dem.
Vilket spontant ju är mycket konstigt,
eftersom jag pratar typ alltid
och jämt.
Det är som om jag måste hålla tungan rätt i mun
för att helt enkelt komma ihåg
vad jag tänker på.
Ja, och då är det ju lite svårt att prata.
(När man håller tungan rätt i munnen alltså)
På den negativa sidan,
som är ganska liten alltså,
så tycker jag det är trist
med dessa skithistorier
som på något vis aldrig tar slut.....
Alltid kan det läggas på lite, lite mer bränsle.
Bara precis så mycket för att hålla vid liv.
Fast å andra sidan
kanske just de sakerna
är bra att ha,
ja, som övningsuppgifter alltså.
Att öva sina nya braiga förmågor och insikter på.
Hmmm, det tål att tänkas på...........
kram
ingla
Sanningen nu.
Bevis på att människor visst kan förändras.
Bevis på att till och med jag kan göra det.
Och att det finns hopp
även för de där djupa, inrotade dumheterna vi bär på.
De där mjulvren vi trodde vi skulle få dras med för alltid.
Det som plågade mig förut, skadar inte.
Den panik som var så bekant,
har helt lämnat mig.
Och ett lugn,
ett lugn jag beundrat andra för,
avundsjukt önskat mig själv,
jo, det sitter nu i min egen mage
och stillar lätt min oro.
Om det inte var så
att det fortfarande är jag som ser tillbaka i spegeln,
ja, då skulle jag faktiskt tro att
jag var utbytt.
Jag vet såklart
att detta är ett resultat av dels min cancer,
men därför även av mitt eget arbete.
Jag vet att jag har jobbat hårt,
jag har tänkt och försökt utvecklas
och att detta nu är resultatet.
Men jag vet givetvis även
att tillfälligheterna som hjälpt mig,
och nu till slut helt sonika
puttat mig i rätt riktning,
har stor del - mycket stor del.
Och jag tackar Farmor, Gud och Universum för det.
It's a beautiful day
Don't let it get away
kram
ingla
N Puh
att vara modig
om man inte är rädd,
säger de i Nalle Puh.
Vilken tur att jag pratar
innan jag hinner tänka,
för då gör även jag
modiga saker.
WOW
kram
ingla
Nedrans minne
När jag satt på moppen hem
från föräldramötet idag
så visste jag precis vad jag skulle skriva.
Jag hade till och med bråttom
hem för att göra det.
(hmm väldigt bråttom faktiskt
- min moppe kan åka fooort...)
Väl hemma, helt borta!!
Inte en aning om vad det var....
Men det var givetvis något livsavgörande
och otroligt roligt.
Men det lär du aldrig höra något av,
och till din tröst så vet ju inte jag heller.....
kram
ingla
Fröken Ligist
Jag tycker allt minsann
att jag känner mina ungar.
Alltså mina elever.
De är olika individer
som givetvis har olika sätt.
Några är öppna med sina känslor,
andra är kanske lite tystare.
En del av dem kan inte sitta still
medan andra inte har tillstymmelse till myror i rumpan.
Gemensamt för dem alla
är deras enorma tålamod.
Jo, det är sant,
de har alla fått en otrolig portion
av just den varan.
I alla fall när det handlar om mig.
De konstaterade idag att jag är busig
och att det är något bra.
De kunde inte riktigt analysera just vad de menade
men det har med humor, skratt
och att inte alltid följa reglerna att göra.
Jag försökte ju se sträng ut och säga
att regler ska man ju minsann följa,
men då skrattade de bara åt mig.
Fast min heder blev lite återställd då en tjej summerade:
- Ja, fast du bryter ju inte mot viktiga regler alltså,
eller såna man hamnar i fängelse för...
Just nu har jag ingen som helst lust
att ta det allvarliga samtalet om
vem som kan bestämma
vilka regler som är viktiga eller ej.
Nä, jag är nog lite busig
och struntar i det.
kram
ingla
Planeter och knäckebröd
Egentligen vill jag att varje dag ska bara en sådan dag.
Och det behöver inte vara stora saker.
Jag behöver inte plötsligt få total insikt
och förståelse för allt tjafs i Mellanöstern.
Det är inte så att jag tror mig snart kunna leverara svaret
på om det finns liv på andra planeter.
(Hmm jag har fullt upp att hänga med
vilka som är planeter och vilka som blir degraderade...)
Nä, jag nöjer mig med mindre....
Har insett att Rågiknäcke är mycket godare än Husman.
Ja, det är ju inte så svårt egentligen,
jag gillar ju inte Husman.
Men insikten gav mig ett nytt knäcke i alla fall.
Äntligen fullt ut fattat att mina fötter inte är lika varma som de än gång var.
Och efter det dragit slutledningen
att jag faktiskt inte kan somna om jag fryser om just fötterna.
I helgen har jag insett, eller kanske påmints,
att livet blir bra mycket roligare om man busar.
Jag insåg oxå
att allt bus man gjorde för 100 år sedan
är bra mycket roligare att minnas
om man fattar
att man kanske inte behöver ta ansvar för dem idag ;-)
kram
ingla
I gummistövlar till Italien
Inte ett dugg faktiskt.
Jag blev helt virrig
och allt bara försvann.
Eller helgen försvann kanske.
Eller den är ju inte över än...
Hoppas jag.
L8 säger att jag måste tillåta den där
"extrema tröttheten" som sjukvården tjatar om
att finnas....
Och ofta har jag ju inget val,
men Luther och Jante
har bråda dagar då ska ni veta....
(Och det gör ni ju...)
Min underbara (och enda)
cancersyster Helena
bjuder mig till henne om ett par veckor.
Och jag vet att det skulle bli underbart.
Jag har själv bett om det...
Men nu när hon frågade
så tyckte jag det lät som:
Jo, jag undrade om du kunde gå
utan strumpor i ett par för stora gummistövlar
till Italiens södra udde.
Där kan du hämta ett glas vatten till mig.
Och du, går du tillbaka med det tomma glaset sen??
Ja,
ikväll sitter jag i alla fall i soffan,
utan stövlar men med tofflor......
kram
ingla
Idag...
Inget blev som hon tänkte idag alls.
Och nu, ja nu är hon för trött.
Faktiskt för trött för att gå och lägga sig
Så därför läser du detta ointressanta, förlåt.
Eller det är ju inte därför du läser...
Det är därför som jag skriver.
Nej, du läser säkert för att du fortfarande hoppas,
ja, att det ska komma något vettigt.
Men det gör det inte.
Sorry!!
Men:
Sluta aldrig hoppas!!!!!
kram
ingla
Skoskav och kittel
om fenomenet skavsår, känner jag.
Jag har nämligen ett par funderingar
inom området som jag mer än gärna
skulle vilja ventilera.
Nu är väl inte skavsår det absolut roligaste som finns.
Eller jag kan intyga att det inte är ett dugg roligt alls.
Hmm det är faktiskt en av mina åsikter.
Skavsår är lite som fästingar.
De gör ingen glad och har ingen uppgift alls.
Det vore ju bättre att ha hud som liksom klarade lite skav.
I alla fall på fötterna.
Vad har jag för nytta av känsliga fötter?
Det har bara varit till besvär för mig i alla fall.
Skavsår och kittel.
Hmpf...
Nu kom jag på det med...
Och blev upprörd.
Ja, över att fötterna mina är så förfärligt kittliga.
Vad sjutton har jag för nytta av det???
Jo, det kan jag tala om:
Jag har ingen som helst nytta av det alls.
Ingen alls.
Men onytta, det har jag haft av det!!
Skavsår och kittel
Otyg är vad det är....
Om du nu undrade alltså.
kram
ingla
03.36
Nattvandrare,
nattvakt,
köra natt-tåg,
eller kanske natt-lastbil.
Ha!, nattvaket på sjukhus,
nej, det går inte.
För även om jag uppenbarligen är vaken
så är inte hjärnan på.
Och då kan man ju inte ta hand om folk.
(Kanske jag ska undvika stora fordon oxå?)
Kommer nämligen inte på ett enda nattjobb till
och det borde ju finnas en hel drös.
Sverige står ju inte så jättestill
bara för att det är natt, menar jag.
Söker lite på google:
Personliga assistenter jobbar natt,
och färdtjänst.
Oj, sedan kom det en artikel om
att det är skadligt för hälsan att jobba natt.
Och skadligt för hälsan tycker vi ju inte om.
På natten ska man nämligen sova.
Så säger artikeln minsann.
Det är ju klokt sagt.
Jag tänker inte argumentera emot
sådär jättemycket.
Problemet är att vissa delar av mig
inte verkar argumentera med.
För här sitter jag
och hur mycket jag än lutar huvudet
och kisar med ögonen
när jag ser på klockan
så är det natt.
Eller vänta;
03.52
Hmmm det kan nog räknas som tidig morgon!!!
Då ska vi se:
tidningsbud, bagare...
kram
ingla
Berit har ordet!
ja, matte och jag.
Resultatet blev att hon på lappen till hantverkaren skrev följande:
I huset finns 2 marsvin och 1 kanin.
Kaninen går lös i vardagsrummet
men går inte ut därifrån.
Eftersom hon inte tycker om främmande
sitter hon antagligen i sin bur medan Ni är här.
Och visst var vi överens,matte och jag.
Hon stängde inte in mig,
och jag höll mig på mattan
Vardagsrumsmattan för att vara exakt.
Samma matta som jag alltid håller mig på.
Det är nämligen så att hantverkare är mycket nyfikna
på vad det finns för husdjur dit de kommer.
Man kunde ju tro att det beror på att de gillar just husdjur.
FEL!!
I alla fall,
hantverkaren skulle ju vara i hallen bara.
Han skulle fixa något på väggen bakom
den låga bokhyllan.
Då var matte lite smart,
tyckte till och med jag,
så hon svängde ut hyllan innan hon gick
så att man liksom inte ens kunde gå in i mitt rum,
ehhh förlåt, vardagsrummet.
Och med tanke på hur mycket bråte matte har i hyllan
så ska det till en modig person för att tordas flytta den...
Så nu när matte äntligen masade sig hem
så kom hon insusande för att se hur vi mådde
(ja, hon är ganska väldresserad).
Jag hörde nog hur hon drog efter andan
men sedan tittade hon minsann in till mig
BAKOM SOFFAN!!!
Den där hantverkaren klampade in
och hade borr och grejer med.
De låter ju!!
Och då vet man ju aldrig hur det slutar,
så jag var tvungen att ta skydd under soffan.
Och bakom soffan finns ju ingen klocka
och ingen ordentlig överblick över hallen.
Så här har jag varit tvungen att sitta
HUR LÄNGE SOM HELST!!!
Men nu sa hon att han var borta
och att han inte skulle komma tillbaka.
Så medan hon hämtade lite välfötjänt vitkål
hoppade jag fram.
Fast kålen kunde jag inte ta itu med direkt,
jag var tvungen att nosa runt mattan först.
Som jag nämnde är sikten något skymd där bakom soffan
och jag var tvungen att se om hyllan gjort sitt jobb....
Tack för mig!
Berit
(som ni förstår är det fotografen, inte jag,
som är skyldig till det lysande ögat....)
Hantverkare
i Jonas Gardells gamla analys av hantverkare.
Exempelvis det där om att de sliter, dånar och härjar
tills man vaknar i ottan.
Och när man sedan släpat sig upp,
ja, då går de på rast!!
Och visst har det varit lite så ibland med grävandet utanför
men men, det tar väl slut någon gång.
Idag ska någon dock in i mitt hem
för att koppla trådar och fixa
för breda bandet.
Så jag tänker helt enkelt hålla mig borta.
Och det passar ganska bra
eftersom det var evigheter sedan jag var på kontoret....
Så här sitter jag nu
med den nya insikten
att müslibräck innehåller russin.....
De syns förövrigt som en liten mörk hög
bredvid den halvätna,
annars mycket goda, mackan.
I planen för dagen finns mycket skrivande
ska bla maila vårdcentralen o säga att den doktorn
som dottern fick tid hos faktiskt inte duger.
För det är nämligen samma doktor
som en måndag hånfullt skrattande
skickade hem mig.
Dagen efter visade mina prover
att det var lunginflammation...
Jag hoppas att du får en trevlig onsdag
det ska jag försöka ha
(o det lär ju inte bli så svårt)
kram
ingla
Nyttig idiot
jag vet att jag inte uppfyller kraven
för att kunna betecknas som en
Nyttig idiot.
Om man nu ska tro på Jan Guillou.
Men nog känns det allt
som lite nyttig idioti
att sitta uppe så här dags (04.10)
och konvertera gamla foton,
så att man kan använda dem igen....
En av de sötaste bilderna
får ni se här
kram
ingla
Z som i Zerpe
Idag kom forntiden
och slog mig i huvudet.
Så där underbart skönt
så att en liten lycklig tår
letade sig ned för kinden.
Jag måste ju erkänna att ibland på kontoret
(stavas fortfarande Lindahls)
så stannar tiden upp lite och jag minns...
Ja, som den sentimentala kludd jag är
kan jag ju inte försöka inbilla någon något annat.
Och tack vare lite omvägar,
typ Hallons gruppgrej på Facebook,
hittade jag Zerpes myspaceadress.
Jag slank in där fortare än ett skållat troll
och hittade givetvis en guldgruva.
Underbar musik!
Så tyckte även dottern
och eftersom hon själv har myspace,
och ganska få hämningar,
så tvekade hon inte att höra av sig
till mammans gamla vän.
Och idag fick hon svar.
Vilken tur att tekniken inte nått så långt
att han kunde se mig
när hon läste det högt för mig.
Han hade klappat mig överseende på huvudet
smilat mot mig
men låtit mig hållas
;-)
Hu
det är nästan lite läskigt
att forntiden kan rusa emot en sådär!
Men jag blev så glad
och han kändes som,
ja som igår.
Om du frågar mig hade han nog precis
klivit upp ur badet......
Tack Zerpe!
Nu slapp jag skriva om sanslös trötthet
och efterhängsen smärta!!
kram
ingla
http://www.myspace.com/bjornzerpe
Nedan den enda bilden jag tog på resan till Bergen på tidigt 1400-tal.
Bilden heter Zerpes slips
(Jag tror vi var fyra i tältet.....)
Eget morgonmöte...
det funkade väl sådär
med pillrens ät-tider...
Men Rom byggdes ju inte på en dag
så jag väntar nog lite med min slutliga analys.
Hade en liten dröm
om att gå på kvällsmötet med jobbet ikväll
och även på "nationella-prov-kollarkvällen"
med barna (o föräldrar)
men inser redan nu att det är kört.
Och det är lika bra det
för hur jag än vänder och vrider på min planeringstid
så räcker den inte till.
Måste fråga chefen om alla mail hon skickar vidare,
ska jag läsa all den har jag inge planeringstid kvar....
Har inte tid kvar nu heller,
ska styra upp innan jag åker till jobbet.
Ha en trevlig måndag!
kram
ingla
Nya idéer
Hmm
maxdos av alla piller jag får ta
och ändå var det stunder i natt
då jag önskade mig själv
all världens väg....
Stackars Sol!!
Inte roligt att höra mitt gnäll.
Jag var så sanslöst trött,
så trött att jag kunde ha sovit ståendes,
bitandes i en spik*,
utan några som helt problem.
Men jag hade så ont
att jag utan stora hinder
skulle kunnat grina som en ,
ja, jag vet inte vad,
som någon som grinar mycket.....
Alltså måste något ändras på.
Jag ska börja med att laborera med tiden.
Alltså tiden då jag tar alla piller.
Jag har ju tidigare försökt få till
att slippa vara yrslig och illamående.
Men det får kanske stå tillbaka......
Tanken på att jag ska upp tidigt imorgon
för att jobba...
Ja, den är nästan skrattretande.
Men jag vet ju,
när jag väl kommit dit
är jag ju lycklig.
Nä, nu ska jag ta och försöka
få mig lite sömn.
Sedan ska vi alla ha
en riktigt skön söndag.
kram
ingla
*uttryck från min farmor
Sur, arg och lite ilsk
Hmm
inte så lite heller faktiskt!!
Jag tycker minsann att saker och ting,
exempelvis ben och huvud,
kan sluta göra ont!!
Nu är det färdigtramsat, tycker jag!!
Jag menar;
Hur länge ska en människa straffas
bara för att hon råkade önska på sig lite cancer??
Fasiken!
Innan den meningen var klar insåg jag ju något....
Om det nu funkar så som jag beslutsamt påstår att jag tror...
Ja, då
då har jag ju ont för att det finns något jävulskap därute
jag inte har lärt mig än,
och som liksom hänger ihop med mitt ont...
Fasiken,
kan man inte bara få vara ifred???
Är det för mycket begärt??
Gahhh
någon som har en idé om vad för läxa som
"ont i benen" försöker dunka in i mitt träskalliga huvud??
kram
ingla
Undring
Alltså;
på mitt bästa Sverkermaner
undrar jag;
4 OLIKA SLAGS smärtpiller på en natt,
Ska det va så här???
Guuud vad jag längtar efter
att dumpa dem i hans röda tunna!!
Alltså missförstå mig rätt
Klart jag använder dem
nu när jag behöver dem.
Men det känns ju inte så himlans fränt.
Så jag tänker inte stortjuta
när jag får dumpa dem.
Känner bara respekt och beundran
för folk med konstant smärta.
Respekt och beundran.
Nu tänker jag på ren vilja somna om.
Jag vägrar att börja en dag såhär.....
kram
ingla
Grillsäsongen har börjat
Så hade vi startat grillsäsongen
Kallt men gott.
Larsa hade med sin en ursöt grill
där vi tillagade korv.
Kycklingen stekte vi på fjolårets grillhäll.....
Och det var världen som var kall,
inte maten.
Men med en filt kommer man långt.
Senare skulle jag visas facebookgruppen
full med unfare från 70,80 och 90-talet.
Jag var ganska ivrig men
nja, det var inte så mycket som
kändes som "mitt".
Ett par foton var dock kul att se.
Nu ska jag nanna kudden.
Jag har värk
både i kropp och knopp.
Det är trist.
Men men,
piller, piller, piller
kram
ingla
Nattprat
här igen
mitt i natten.
(03.12)
Allt det där med msn och facebook
är ju egentligen helt värdelöst...
Inte en kotte är ju där
mitt i natten när jag har behovet
av menisngslöst tjatter
med någon annan.
Men som sagt
någon annan är inte vaken....
Någon annan väljer att sova
så här dags
Och det ska jag väl inte gnälla om.
Nä, jag får nog hitta på något annat
att gnälla om.......
kram
ingla
