ingla

Jo, visst är de sina föräldrars barn
- men de är banne mig mina ungar!!!

Vid sjutiden igårkväll invaderades mitt hem
av hela klassen
(sånär som på en turkietresenär)

Och visst fanns det en stund där då
popcornen flög i luften
och colan rann i soffan
som jag undrade vad jag gett mig in på.

Men det gick fort över.
Mycket fort.

Jag fattar inte hur folk kan jobba med maskiner
Jag fattar inte hur de står ut med siffror
eller juridik
När det finns elever?????

Jag har världens bästa jobb,
och vore jag rik som ett troll
skulle jag givetvis göra det gratis.
Givetvis!!!

Hur kan man känna sig nere
när det finns så mycket härliga ungar?
Hur kan jag någonsin tvivla på,
ja på något alls egentligen,
när jag minns vad en handfull
elever betyder.

Eller en handfull?
Förlåt!?!
De är ju så helt underbara alldeles själva, en och en.

Men tillsammans - Jösses!!
Tillsammans är de en naturkraft
som i alla fall jag omöjligen kan stå emot.
En tornado
som ger energi och glädje
och som vägrar lämna en oberörd.

Tack
för min till synes idiotiska idé
om att ta hem hela klassen på övenattning.
Ibland blir det så himla bra
Så himla bra!!!!!

Men oj vad jag kommer att sova sedan......

kram

ingla