ingla

.... och Gud rår.

Fast jag formulerar det hellre:
Det blir aldrig som man tänkt sig,
- som tur är.

Dessa uttryck är ju inte nya i min värld.
Men det gör dem inte mindre sanna.

Sitter här och tänker på hur mycket tid
som går åt till att planera, styra upp och bestämma.
Ja hur mycket tid i livet alltså.
För till stor del är det ju bortkastat.

Inte är jag på Skara Sommarland inte.
Nej, ont i halsen, feber och snor
satte effektivt stopp för det.
Och det är jag så klart ledsen för.
Men samtidigt mycket glad
att jag orkade ta det tråkiga beslutet att stanna hemma.

I den vämen de har,
enligt rapport,
skulle min feber ha dansat jenka.
Istället har jag verkligen
tagit det lungt och lyssnat inåt.
Stoppat mig full av vitaminer och vätska.
Jag tror att jag snart kan kalla mig frisk......

I det stora livet
så tror jag ju även där att det är jag som planerar.
Och det kanske jag gör,
men mitt planerande verkar inte ha
så där värst mycket med verkligheten att göra.

Men jag verkar kunna hantera det med,
eller hmmmm nu kanske jag ljuger lite....
Jag försöker hantera det med,
ja, så borde jag nog säga.

Jag övar mycket intensivt på att vara i nuet
och inte oroa mig för saker som inte ens finns än.
Jag övar som bara sjutton.
Jag försöker verkligen att bara ta ansvar för mig
inte för hur alla andra mår, känner, tror och hoppas.
(Ja, vuxna alltså)
Det är inte så jäkla lätt hela tiden.

Men min fördel här i livet,
är ju alla dessa underbara vänner jag har.
De där tålmodiga personerna
som står ut med mig och mina mjulver.
De där som orkar tjata samma saker om och om igen.
(Senast inatt per chat, tack Gurra)

Ja, inte fasiken blir livet
som jag planerat det.
Och jag är såååå tacksam för det!!!

kram
ingla