ingla

Som jag redan berättat
har jag världens bästa kurator.
Hon finns där på typ kirurgen,
eller kanske heter det bröstmottagningen.
(Har lite svårt med det namnet,
ser sällan ensamma bröst i väntrummet)

I alla fall,
hon är helt bedårande.
Hon ser världen från ett helt
annat håll än vad jag gör.
Och det gör våra diskussioner mycket spännande.
Spännande och skrattiga.

Och uppenbarligen ger dessa trevliga stunder resultat.
Det gör ju det hela ännu roligare.

Men nu tror jag allt att hon är lite ute och cyklar.
Jo, för veckans läxa,
(ja, jag tycker att läxor är ok i vissa fall)
är helt bortistoll
som farmor skulle sagt.

L8's åsikt var ungefär den samma;
Kan hon verkligen få betalt för sånt där hållepå?

Uppgiften är alltså att jag ska
grunna på fördelar med att behöva.
Kanske behöva i största allmänhet
men såklart behöva andra människor i synnerhet.
Trams och dumt.

Och bara för att bevisa hur dumt det var
så trillade jag ju på ett uttalande redan igårkväll
som bara bekräftar hur stolligt det är
- det där med att behöva...

Men samtidigt så litar jag ju på Ulla,
jag vet att hon vill mig väl,
jag vet att hon är smart
så .....

Skit skit skit,
jag får alltså inte följa reptilhjärnans impulser
och amputera
Jag måste helt enkelt stanna upp,
kliva ur mina känslor,
och försöka se världen för vad den är
- varken mer eller mindre
(framför allt inte mindre i detta fall)

Min delanalys en dag in i veckans läxa är:
Passa er för sjutton för begåvade kuratorer,
de är bara till besvär!!!!

kram
ingla