ingla

Idag har jag gråtit lite i trafiken!!

Så här är det.....
En bekant till familjen,
Christer, ett år äldre än jag,
är lastbilschaufför.

Men han jobbar inte som det längre.

För några år sedan flög han och lastbilen ut i geografin
och Christer ligger nu som ett kolli
med bland annat matsond.

Vi vet inte om han var trött,
eller vad olyckan berodde på.
Vad vi däremot VET
är att hade han haft bältet på
- hade han varit oskadd!!

Man hamnar i en konstig sits
med "bekanta".
Han är alltså son till mina föräldrars vänner
- jämnårig med mig.
Men vi hade ju redan kommit från varandra,
långt innan olyckan.

Visst kunde vi ha småtrevligt på både 60- och 70årskalas,
men vi träffades ju aldrig på eget initiativ.

Så vad gör man nu??
Hälsar man på någon
som inte kan kommunicera själv
när man inte är släkt eller nära vänner?

I alla fall:
Idag åkte jag in till Storstaden
och hämtade N
eftersom spöregn gjorde det småknivigt
att ta mc´n hem.

Och i Frövi-rondellen låg den.
Släpet stod mitt i vägen,
men lastbilen låg i diket.

En lastbil ser synnerligen konstig ut
när den ligger ned.
Den är liksom inte skapt för det......

Jag har bestämt att chauffören
var i ambulansen jag mötte
- på väg mot Lindesberg.
Det betyder i min värld,
att det inte var livshotande
- då hade man åkt till Örebro, som är större.

Jupp, det har jag bestämt!!!!

Men jag kunde inte undvika tårarna i alla fall.
Nope, jag grät så det skvalade
och vindrutetorkarna funkade bara på utsidan av vindrutan.

Nu ska jag sova.
Man blir trött i huvudet
av grinande.

Vill bara avslutamed att be er:
Använd bilbälte
och be era vänner göra det!!!

kram
ingla