ingla

Förra inlägget var då synnerligen gnälligt.
Men jag vill visa alla sidor.
Det man inte vill läsa, det skiter man i att läsa.

Idag är jag inte lika trött.
Jag vet vad som kommer men eftersom min underbara
gifterisköterska förstod att panodil inte är undermedlet mot allt
har jag starkare smärtstillande i mitt skåp.
Då känner jag mig bättre rustad.
Min plan nu är att jag inte ska behöva använda det nya, Panocod, så mycket.
Kanske mest i syfte att få smärtlindring så jag får ordentlig nattvila.
Man kan visst bli lite dimmig och pömsig av den så jag vill ju helst undvika den dagtid.
(Snurrig är jag ju så det räcker och blir över ändå.)

Så har jag redan börjat medicinera mot svamp i munnen.
Vet inte om det funkar - inget jag talat med vårdkarusellen om, jag gör som jag vill.
Vi får se.

Jag tror att gifterisköterskan förstod mitt problem med elefantfötterna.
Jag vet att mina fötter inte såg så stora ut i förhållande till resten av mig,
men dels känner jag att hon lyssnar på mig,
dels hörde hon min syster Annelies utrop om att "fötterna var enorma".
Jag fick några piller i en påse men måste vänta på klartecken innan jag kan börja använda dem.
Det känns hoppfullt.

Vi har också löst mitt behov av en rotfyllning i kombination av Taxotere.
Det känns också mycket skönt.

Jag är klart Kortisonspeedad men jag försöker lyssna på kroppen också.
Jag har var ute på promenad i morse och det var ljuvligt!!
Bestämde mig för selektiv hörsel och ignorerade fötterna totalt.
Jag slänger upp dem mot väggen senare istället.
Orkade till och med att börja putsa lite på häcken på framsidan.
Kanske klar med en åttondel.
Det är min nya melodi, lite i taget.
Jag avstod medvetet från att låna häcksaxen av underbara granne Bella.
Med sekatören fick det ta tid.
Det är nytt. Kanske lite skönt.
Att saker får ta tid alltså.....

Summa sumarum:
Idag är en bra dag!!

kram
ingla