ingla

Hu i morgon far hon!!!!!!!!!
Vad gick jag på för droger när jag sa att det var ok
att hon skulle resa till Indien och vara borta en evighet??

Vi är lite tacksamma för kortisonet i mammans kropp igår när jag kom hem.
Det var lite att styra med och även om kroppen sa ifrån
så kunde jag och kortisonet samarbeta så att vi höll mig vaken
och alert tills Sols snurrighet försvann.
Det ska packas, tänkas och tvättas.
Jag tycker nog att Sol är förberedd nu inför sin resa.
Hon är mycket klok och har faktiskt resvana
även om hon aldrig varit iväg på ett så otroligt annorlunda äventyr som detta blir.

Det ska bli spännande att se hur jag kommer att reagera på hennes låååånga bortavaro.
Hon är ju Solen i mitt liv.
Och det är skönt att ha en egen Sol när man cellgiftar.
Å andra sidan får jag nu chansen att inte behöva vara mamma alls i 17 dagar.
Jag kan bara vara Ingela.
Undrar hur hon har reagerat på allt detta?
(Ingela alltså)

Ja, men mamman tar nog inte helt semester.
Även om jag litar fullt ut på Sols kompetens och framför allt all hennes klokskap
så finns det mycket därute som kan ställa till det för min underbara unge.
Det finns magsjukor och slarviga busschaufförer.
Nej, föresten, jag tänker inte ens ge mig in på den listan.
Men det löser sig.

Sist och faktiskt viktigast:
Sol får nu en ordentlig semester ifrån sin cellgiftande mamma.
Och det behöver hon.
Även om inte hon fattar det eller tycker det.
Jag unnar henne verkligen detta
och tror att det är mycket bra för henne.
Hon vet att hon lämnar mig i ett ganska ok skick,
med en nästan hel cykel tills vi ses igen.
Hon behöver inte oroa sig.
Och hon behöver inte ta hänsyn till mig!!!!

Det blir bra det här.
Bara jag överlever utan henne så......

kram
ingla