ingla

Idag är min syster sjuk.
Eller det har hon varit hela veckan.
Riktigt genomförkyld är hon och nu har hostan kommit också.

Och förut när vi pratade så sa hon något som,
ja som kändes så skönt att höra.
"Ja för även om man är hemma för att man är jättesjuk
så tycker man att man borde....  ja i alla fall baka minst 100 bullar.

Ja och det tycker ju inte jag att hon ska.
Men jag tänker likadant om mig själv!!
Det kändes så skönt att jag inte är ensam med min prestationsångest.
Och när jag säger till henne att hon inte ska tänka så -
jag då får jag helt enkelt lyssna lite själv också.

Det är mycket svårt att hitta en balans när det handlar om
vad som borde presteras av mig när jag är hemma sjukskriven.
Alla dessa måsten och borden som jagar en runt runt
tills man sitter flämtande i en liten misslyckad hög,
full av prestationsångest.

Jag fattar inte!
Jag fattar helt enkelt inte!!

BJ har försökt att få mig att förstå hur allt borde hänga ihop.
Och även om hon känner det som om hennes entränga tjat
rinner av mig som vattnet på en gås så hoppas jag att sakta,
sakta men säkert så börjar jag förändras.

Ohhh detta ämne skulle kunna generera i en text lika lång
som den friskes önskelista men jag ger mig nu.
Jag ger mig i hopp om att dagen idag ska e mig en insikt om
att bara för att jag är i närheten av ugnen en hel dag
så behöver jag inte prestera 100 bullar.

kram
ingla