ingla

Hmmmm, sakta men säkert börjar hjärnan stänga av lite
för att smärta och en olust sprider sig i mig.
Allt jag äter smakar konstigt.

Men denna gång försöker jag att bita ihop lite mer
för att Sol och jag får bra stunder innan hon åker.
Jag tror att jag inte lyckas så jättebra.
Men min unge är ju fenomenal så hon är förstående och ursöt.

(Det är så skönt för hon är inte stressad eller hysterisk.
Hon känner sig färdigpackad och förberedd.
Härligt!!)

Har man inte splittrad personlighet så lär man ju få det
av Kortison och Taxotere.
Den ena speedar upp en så man studsar runt som en iller,
den andra nockar en så man vill dra täcket över huvudet.

Men ändå,
trots att jag inte medicinerat mig tungt
så känns det bättre än vad jag minns förra gången.
Jippi!!

Kram
ingla