ingla

Som ni säkert redan upptäckt
är det ju ett himla ståhej kring bröstcancer nu.
Och jag då som är så mycket hemma har tvn på mycket
jag ser att det är stor uppmärksamhet i media.

Och jag har tröttnat.
Missförstå mig rätt:
Vi kan givetvis inte skänka för lite pengar till bröstcancerforskningen.
Och all annan forskning om all annan cancer.
Och all forskning om alla andra vidriga sjukdomar.
Och olyckor.
Och all annan skit vi arma människor kan råka ut för.

Så heja heja - och skänk mer.
(eller köp rosabandetreflex så att ni syns i mörkret)

Det var inte det

Jag råkar sitta med en 1.5 år gammal Hemmets Journal i knät
samtidigt som Malou von Sivers har sitt Efter Tio på tv4.
I tidningen säger en svensk skådespelerska hur arg hon blev
när hon fick sitt bröstcancerbesked och att hon ställde frågorna:
Varför just jag? och Vad har jag gjort för att förtjäna detta?

På tvn sitter en ung bröstcancerdrabbad kvinna
som även hon upplevt detta mycket traumatiskt.
Då allt hänt henne så nyligen trodde jag att vi
skulle kunna ha något gemensamt.
Men nej, för henne är det stort och det är döden och operation och det är håret.

Och HALLÅ
Jag menar inte att jag blygt, diskret och ljuvligt
lite försiktigt har smugit in lite sjukdom utan
att min omgivning märkt något.
Mitt standarduttryck "Jag lider inte i tysthet" lever jag minsann upp till.
Tro inte att jag inte är medveten om det!!

Men jag har ett par saker jag måste få diskutera!!

Om jag ställer frågan Varför just jag?
måste ju det betyda att även om jag inte själv
har tydliga förslag på kandidater
så måste jag ju anse att någon annan borde fått det istället.
Vem då??
Vem, vem anser jag borde fått det istället?
Vem kan jag peka på?
Vem i helvete kan jag peka på och mena att den borde fått det istället??
Que?
Que?
Hur tänker man då?
Hmmmm, jag skulle nog inte känna mig helt bekväm
om min bästis ifrågasatte varför hon blivit drabbad.
Tycker hon kanske innerst inne att jag hade varit en bättre kandidat?

Som ni redan gissat kommer då min undran över frågan
"Vad har jag gjort för att förtjäna detta?"
(För det första betyder det att man ser det som ett straff
- synd, jag tror att det utvecklar en mer
om man tar det som ett steg i ens utveckling)

Men min motfråga blir ju då direkt:
"Ja, vad har just du gjort för att inte förtjäna detta?
Och vem är det som sitter med graderingsskalan?
Vad ska man ha gjort för att slippa bröstcancer?
Ska det i så fall värderas lika med leukemi eller en liten whiplash-skada?

Hur stor är en liten whiplash-skada?
Finns det små whiplash-skador?
Hur ont har en reumatiker?
Och reumatiker har ju ont jämt,
hmmmm är det en förvärrande omständighet eller en förmildrande?
(Förvärrande - tröttheten, förmildrande - ja de blir ju vana)

Det är ju helt absurt.
Helt absurt.

Alla har vi rätt till en åsikt.
Eller hjälp, inte en - jag har massor.....

Min åsikt är:
Tack farmor, Gud eller ödet för min cancer.
Jag vet att det finns massor för mig därute att lära mig.
Att få en djävligt aggresiv tumör i bröstet
och sedan efterföljande vidriga behandling
hjälper mig att hålla fokus på vem jag är och vart jag vill.

Och sedan så klart:
TACK TACK TACK
för det verkar som om jag inte ska dö just nu av just cancer.

Men i morgon ger jag mig ut på moppen.
Och då åker jag i trafiken.
Och det gör väldigt många alkoholpåverkade också.

kram
ingla