ingla

Ja så var det då bara att ge upp.

Fast tanken på att ge upp tilltalar ju inte mig så jag säger istället:
Jag beslutade mig mycket tidigare än jag ursprungligen tänkt....

Det betyder ju inte att man gett upp,
man har bara bestämt om sig.
Och det får man

Som nu,
jag har bestämt om mig:
Det behöver inte vara november
för att jag ska börja mata fåglarna.
Det kan lika gärna vara oktober.
Det gick faktiskt inte att undvika.

Jag fick hjälp av min far
att sätta upp fågelmataren ute på gräsmattan.
Förut har den hängt nästan inne på altanen,
och då blir det bajsigt.
Nu ska den ordentligt sitta ute på gräset
så jag slipper skura (så där jättemycket)i vår.

Och sedan sa fåglarna:
"Ja vi ser tallriken, var är maten??"

Vilken tur att jag redan börjat ladda upp i boden....
Kanske ska jag snart ge mig ut på upphandling så att jag har ett lager.
Solrosfrön är ett ganska billigt pris för den vila de skänker mig.
Jag fastnar mycket lätt med blicken ut mot fågelmataren och busken bredvid.

Till min fars stora förvåning
(och antagligen förskräckelse)
är jag urdålig på att artbestämma mina besökare
men det bekymrar mig inte nämnvärt.
De vet ju själva vilka de är
och om de inte gör det så är de i alla fall mätta nu.

Men lite intresserad blir jag allt.
Talgoxarna har jag koll på.
Och pilfinken
ups båda pilfinkarna

Gråsparvarna hinner jag också kolla in

Men det finns en liten en...
en liten som inte finns i min lilla bok.
(Jag får allt fixa en större fågelbok)

Men nu är det i alla fall igång.
Och jag tog ett steg närmare vintern

kram
ingla