ingla

Idag är jag glad för mitt tidigare beslut
att inte skriva om mitt jobb på bloggen.

Jo, jag vet att jag talat om mina ungar,
att längtar efter dem och får energi av dem.
Men något annat har det inte varit.
Det var ett bra beslut.

För tänk vilken energitjuv en arbetsplats kan vara.
Vad besviken man kan bli,
och förvånad över kollegors brist på empati
samt obefintlig förmåga att se helheten.

Så tack igen för cancern.
Tack för att det blir lättare för mig att sortera
vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt.
Vad som jag måste kämpa för
och vad jag helt enkelt ska härda ut.

kram
ingla