ingla

Till min fars stora besvikelse,
eller kanske förtvivlan,
är jag idiot när det kommer till
namn i naturen.

Jag kan skilja på tulpan, prästkrage och ros.
Sen är det nog stopp.

Jag ser skillnad på
älg, varg, björn och ko.
Det är bra!!

Men fåglar.......
Det finns en anekdot som jag tror var tillfället
då min far helt tappade tron på mig
och min eventuella framtids förmåga
att skilja en fågel från en annan.
Men skam den som ger sig.

Sakta sakta, lär jag mig minsann.
En liten ynka fågel i taget.
Förra julen fick jag en eminent fågelbok av min syster
och att den används....

Får ett tag sedan berättade en kompis
vad han hade för fåglar vid sitt fågelbord.
Och på facebook ställde han frågan
vad vi andra såg.

Inte förrän nu svarar jag
och jag gör det i bloggen.

För fåglarna är så vackra
att jag vill ha bilder till.
Kanske finns det någon ensam liten varelse därute
som är mer lik mig,
än min far!!
Och därför inte vet hur alla ser ut.

Min ambition var såklart
att fota dem alla vid MITT fågelbord.
Ehhh, de är ganska så kvicka
de där småfåglarna,
kan jag meddela.

Bilderna som följer
har jag fräckt snott på nätet:



Såklart finns det skator....



Och den lilla underbara blåmesen är väl representerad.



Talgoxen är vanlig....



... och faktiskt även entitan (eller ev talltitan).



Gråsparven har hittat hit....



... och även nötväckan.



För att vara en grönfink är den väldigt gul.....



Steglitsen var helt ny för mig. Den ser exotisk ut, som en burfågel.



Men den som gör mig lyckligast är domherren.
I mitt vuxna liv har jag aldrig förr lyckats ha domherrar vid mitt fågelbord.
Jag har förstått att de blir en allt ovanligare syn.
Här finns det flera par som kommer och käkar,
och de gör mig så lycklig.

Domherren är väl den enda fågel jag sedan barnsben varit tvärsäker på,
såklart tack vare alla vackra julbilder och julkort.

Nja, blåmesen har jag haft ett gott öga till oxå
sedan en "lyckad" lerskapelse i ettan.....

kram
ingla