ingla

Jag saknar min Farmor.
Henne saknar jag mest av alla!!!

Visst är det tomt
att vara nyligen bortflyttad
när vännerna bor kvar i Norrköping.

Och visst kan det hugga till i hjärtat
att ha Dottern i London

Men Farmor Sonja
har jag i himlen,
och dit funkar ingen Skype.

Ibland blir jag så satans arg!!
Det finns så sanslöst mycket kvar
som Farmor skulle ha lärt mig.

Jag kan karda, spinna, väva,
stoppa strumpor osv.
Men all klokskap som hon hade,
den skulle jag vilja pumpa henne på nu.

Visst påstår jag
att jag pratar med henne fortfarande
(hon har varit död i snart 20 år)
och det gör jag.

Men det hade varit fränare
att ha henne mitt emot mig vid köksbordet
när hon svarar,
än i himlen....

kram
ingla

PS. Jag har antagit en utmaning
att skriva om ett gäng förbestämda ämnen.