ingla

Mina rädslor
har blivit färre.
Och det förklaras ju enkelt
av att canceriet gjort mig modigare.

Å andra sidan
är man ju inte modig
när man gör enkla saker
man inte är rädd för.......

Men sedan februari 2008
har jag gjort väldigt många saker
som innan var helt otänkbara.
Otänkbara!!!

Givetvis är alldeles för många,
alldeles för privata
för att jag ska kunna redovisa dem.

Sedan Sol föddes
har jag envist framhärdat
att jag inte är rädd
för att hon ska dö.
Det är så enkelt,
- då dör jag med.

Däremot har en ångest varit
att hon ska bli "tagen".
När slutar man leta?

En fråga som Dagmar Hagelins pappa
kan besvara, antar jag.

Nu är hon så stor
att jag bestämt
att ingen kan frihetsberöva henne.

Hon lär sparka, skrika och bitas
så buset ger upp!!!
Men visst är jag "rädd"
om henne.

Annars är jag nog egentligen bara
rädd för döden.

Nu när Sol är vuxen
är det av egoistiska skäl.
Jag vill se mer av henne!!!!

I mars 2008
bestod dödsångesten mer i
att det var lite för tidigt
för Sol att bli ensam.

Det var jobbigt!!!

Nja,
jag ljuger lite nu.
Jag är inte bara rädd för döden.

Jag är mycket rädd
att alla mina tillkortakommanden
ska komma fram i ljuset.
Och min omgivning förstå
hur simpel och tråkig jag är.

kram
ingla

PS. Jag har antagit en utmaning
att skriva om ett gäng förbestämda ämnen.