ingla

Tänk, visst är det lite konstigt.
att när man är lite depp,
och livet är småtungt

Då minns man inte att det blir bättre,
även fast man vet
att det blir just bättre
 - om en stund.

Då är det bra med vänner,
allra helst de med gott minne
(de kan gärna ha fel dygnsrytm oxå,
typ leva efter indisk tid,
då är de ju vakna
när de behövs,
himla praktiskt.....
Tack Mocca!!)

Jag har nu,
vid pass halv fem på morgonen
ett perfekt läge
för sovförsök:
Jag har inte ont
och jag är inte övertrött.

(Dotterns snusande
kommer säkert även det
att hjälpa)


kram
ingla