ingla

Så har jag då jobbat första gången på ganska länge.
Det var ju höstlov förra veckan.

Aningens svårt att motivera sig igårkväll,
det ska väl erkännas.
Men mitt i all kaos
så finns det guldkorn:

E, som orkade lära sig sticka
innan lovet,
ja hon berättade stolt för mig
att gårdagens slöjdlektion gått lysande.
Heja!!

Och K,
som har litet eller obefintligt tålamod
och aningens liten impulskontroll,
ja han, han.....
Han jobbade synnerligen hårt med sig själv idag.
Heja!!

Men visst var det fortfarande kaos.
Ljudnivån skulle få ett jet-plan att rodna.
Så nu är jag lite trött.....

Men hos min dotter blir jag väl omhändertagen:
Först o främst så står hon ut med mig innan jag fått mat i mig
- varje tisdag.
Sedan så fixar hon middag
och efter det så är hon ju,
som vanligt,
min söta unge som fattar allt
och vet vad jag menar.

Så är jag lite stolt,
för efter ett sanslöst uppskjutande,
förhalande,
och annat dret,
så har jag äntligen lämnat in
min arbetsskadeanmälan.

Usch,
för att citera en synnerligen
närstående person
"Det är inte alltid
så himla kul att vara vuxen"

Idag är jag tacksam över att
människor jag behövde
fanns i telefonen när jag ringde.

Och att en del av eleverna
hade en bra dag.

Och att jag fick träffa
min sötaste kolleger,
underbara människor.

Jag är tacksam att dottern
är just den pärla hon är.

Och tackar minsann
det gör jag för att
strumpbyxorna var tusen gånger bättre än de andra
(som oxå var bra)

kram
ingla