ingla

Jag vaknade med ett ryck
och insåg att Nennes blickar igår
var helt rätt,
det är ju mina måttstockar
som blivit helt rubbade.

Jag berättade nämligen om min arbetsdag för Nenne,
jag berättade vilka framsteg en elev gjort
och hur stort det var.

Och det är inte det
att eleven INTE gjort framsteg
för det har den,
eller att det INTE var stort
för det var det.

Det som är stolligt är just
att kaoset blivit en sådan vardag
så att en sådan fundamental sak
som att man inte spontant
brukar övervåld
efter eget tycke
är ett framsteg!

Om eleven åtminstone var ensam i gruppen
att kämpa på denna nivå,
men nej,
dessa framsteg måste göras
i en miljö där andra
absolut inte accepterar
de mest grundläggande kraven
för medmänskligt bemötande.

Men som sagt
framstegen i sig
är värda uppmärksamhet.

Trots att det egentligen
är hur stolligt som helst!!

(försöker dock lite försiktigt förbereda mig på
att framstegen eventuellt
var synnerligen temporära)

*****

Jag är så tacksam att jag fick mycket gjort
i Sols lägenhet innan jag for.

Jag är så tacksam att Nenne
orkar se förbi den svada av gnäll
och anklagelser
som sprutade ut ur mig
i tisdagskväll,
när själen var så sliten.

Jag är tacksam att jag hittade
Sol´s bortsprugna jeans.

Jag är tacksam för kunskapen
att om man köper tågbiljetten
på Tågkompaniets hemsida
istället för Sj´s dito,
ja då kan man få mobilbiljett
och slipper då in på stationen
innan avgång.

Jag är tacksam över
att kollegors värme
och uppmuntran
sitter kvar ganska länge i kroppen,
det behövs då man jobbar lite.

kram
ingla

Jag är tacksam för
att jag "kom med första snön till Örebro"