ingla

Should I stay or should I go?

Ja, det är mycket nu som inte vet vad det vill.

Jag är så varm på natten att jag omöjligt
kan ha mitt älskade duntäcke.
Samtidigt känns det som om mina ben
är utomhus en nyårsafton i bara nylonstrumpor.
Jag gissar att en del av er aldrig varit
ute just en nyårsafton iklädda nylonstrumpor,
men ni har fantasi.

Jag vill fixa god middag till mig och Solena.
Jag läser recept som aldrig förr.
Samtidigt smakar allt jag stoppar i munnen våt bomull.

Jag är trött som en liten utschasad sengångare.
Samtidigt snurrar tankarna på
och jag vill baka, fixa, styra och hålla på.
Jag antar (vet) att detta beror på kortisonet
men jag ska försöka behålla piggkänsla så länge jag kan.

Jag har ju fått behålla hår och det har börjat växa.
Nu när jag vaknade trillade det som svenska skogen under Gertrud.
Kanske det är de gamla stråna som hållt i sig länge nog.
Tack!

Stickningarna i benen gör att jag längtar ut på promenad.
Så fort jag går längre än till soprummet
känns det som om svanken håller på att gå av.

Alltså, det här är lite spännande!
Är det så'n här jag är?
Är det bara mer tydligt?
Eller är det något annat?

Ja, i alla fall kan jag meddela att det är en rejäl utmaning
att göra mig själv till lags just för stunden.
Ser jag lite förvirrad ut så får du ha överseende med det.

Eller så är jag inte alls förvirrad ;-)
Eller är jag?

kram
ingla