ingla

Äntligen äntligen
har jag talat med någon om
arbetslivet efter cancer!!

Det känns så härligt att äntligen
ha tillåtelse att börja grunna på
hur min väg tillbaka kan komma att se ut.

Samtidigt måste jag ju erkänna
att paniken men stort p givetvis
kom dundrande som ett gäng vildhästar på film.

Men det gör ingenting,
för jag vet att det endast beror på
att jag är så innerligt trött.

Och i den tröttheten
är det svårt att minnas
att jag en dag inte kommer att vara så trött.

Men den dagen kommer,
och då ska jag minsann jobba igen!!

kram
ingla

hmmm vildhästar på film
jag vet vad jag ska se i kväll.....