ingla

Alltså, jag är ute och går ganska mycket.
Jag gillar det.
Det får mig att tänka på annat.
Eller på inget.
Eller på samma fast med syre.

Ja, jag vet inte
men jag gillar det.
Ofta blir det ett par promenader per dag.

Min högra lilltå däremot
han gillar inte alls att gå.
Inte ett dugg faktiskt.

Han gör allt han kan för att slippa undan.
Nu har han till exempel utvecklat
ett ganska rejält skavsår
för att hindra min framfart.

Men det gör mig inte så mycket.
Herr Lilltå har nämligen ingen som helst uthållighet.

Att stoppa ned foten i skon gör skitont.
Att börja gå smärtar som tusen knivar.
Men har man väl kommit igång,
ja då har lilltå gett upp.

Nervsignalerna därifrån
går liksom in i den allmänna konkursen
så det märks inte så mycket.

Men det räcker med att jag stannar upp,
om så bara för att pillra lite med musiken i öronen,
så gör det ont att börja gå igen.

Men som sagt,
ingen uthållighet,
så efter några meter
- ja då känns det inte så farligt.

kram
ingla