ingla

Hur kommer det sig att när man gråtit en hel kväll
så vaknar man oftast med en rejäl huvudvärk
men när man skrattat som en tok
vaknar man bara och ler?

Alltså jag klagar inte,
jag klagar apselut inte,
men jag är helt klart nyfiken.
(Jag har alltså ingen som helst huvudvärk)

Min sista dag i Jönköping är täckt av snö.
Snö på backen,
snö i luften,
snö i ögat
och snö i munnen.
Och faktiskt näsan...

Pappa har dock lovat att innan jag far hemåt
har det övergått till regn(!!)
och att E4an är säker.
Och har pappa sagt så
så är det så.

Det är lite konstigt:
När jag fick barn kom jag på (litegrann)
att jag inte är odödlig.
Och efter cancern tänker jag att
om jag nu klarat cancer
vill jag inte dö i något så futtigt
som en olycka.

Ja, ni fattar ju att jag inte tycker att olyckor är futtiga
men om jag nu överlevde denna tortyr
och alltså inte dog på slutet.
Ja, då vill jag nog fasiken vara kvar ett tag till.

Det är precis lagom att åka hem nu.
Ska bli mycket skönt med egen säng
(fast denna har varit perfekt)
egna saker, egna möbler
och egna husdjur.
Dottern kommer inte hem förrän på söndag ju.

Jag har varit mycket tröttare under veckan än vad jag trodde innan.
Inte bara sovtrött utan även trött i huvudet.
Jag trodde att det skulle bli långtråkigt,
att alla bokstäver jag tog med i olika former skulle vara utlästa osv.
Men det visade sig att jag hade fullt upp med allt som fanns i huvudet.

Nej, nu ska jag ta och packa ihop mig.

kram
ingla