ingla

Ohhh vad bra detta är...
Ni anar inte hur mycket jag längtar efter min unge just nu!!!

Ja, jag vet att hon är helt suverän och bäst och
jag älskar henne så det gör ont förjämnan.
Men när man, eller jag menar jag, är sjuk, sliten och trött
då är liksom allt besvärligt,
även hon jag älskar mest i livet!!!
Så att nu få känna saknad är alldeles underbart.

Annars har dagen mest gått i jobbets tecken.
Jag sörjer och har mig att jag inte har klass nästa läsår.
Det retar mig lite att vissa förvränger sanningen allt eftersom
och att samma vissa har svårt att stå rakryggade.....
Men det får jag leva med.

Tack vare Ingrid så har jag en miljon avsnitt
av Bones att titta på.
Så när verkligeheten blir för jobbig
kan jag sjunka in i föruttnade lik,
kluriga lösningar och snygga - mycket snygga - FBI agenter.

Och när mina medsystrars berättelser blir alldeles för tunga
(fy fan vilken tur jag har)
och när jobbet dunkar i bakhuvudet
så kan jag sticka ut på en promenad med U2 i öronen.
(För man måste ju sträcka på benen ibland
även när man tittar på snygga FBI agenter)

kram
ingla



                                                   Bones