ingla

....... med barnen!

Vilken tur att jag har förstående elever.
De har haft ett rart överseende med mig idag.

När jag öppnade dörren på morgonen
var jag som en speedad, tokig studsboll.
Men inte tvekade mina änglar inte,
nej de traskade allt in
till denna bubblande tokpratiga människa
de minns som fröken.

Och efter att jag hade fått bubbla av mig lite
så var allt precis som vanligt.
Det kändes knappt att jag varit borta.
Jag har världens bästa yrke!!

Härligt att träffa mina underbara arbetskamrater,
de orkar se mig
även fast jag vet att de är slitna och har mycket omkring sig.

En elev ur förra kullen (går alltså i 8an nu)
var på skolan och hade sin prao.
När det gungar under fötterna på en,
för att man liksom sätts på undantag inför nästa år,
då är det så skönt för själen
när gamla elever kommer och säger vad de tycker.

Så idag
(och antagligen under närmaste tiden när
bemanningsförslaget för nästa år ska klubbas)
tänker jag minsann gå och ha hans omdöme som mantra.

Han vet i alla fall vad han talar om
när han säger vad han tycker.
Han var nämligen i klassrummet varje dag
Han vet vad jag går för.

Och jag tror inte att han skulle han skulle ha satt mig
i någon diversehög att fördela efter humör.
Han hade vetat, att mest får man ut av mig som klasslärare.

Och det är väl det viktigaste?
Alltså att jag vet vad jag går för.
Och att jag kunnat vara till nytta för de klasser jag har haft.

Om jag sedan inte får utföra stordåd i höst
så är väl inte det hela världen.

Nä, allt löser sig
Och gör det inte det
så är inte heller det någon katastrof.....

kram
ingla