ingla

Efter ännu en långfika med Janne sitter jag här och grunnar.
Ja, här är alltså på Lindahls.
Jupp.
Jag är fast igen.
Ett missbruk som jag tog mig ur som typ 20-åring
har alltså blossat upp igen.
Missbruket av Lindahls.

En personal finns kvar sedan den gamla goda tiden.
Hmm har jag redan sagt det kanske....
Jo, Nina minns mig
Och jag vet faktiskt inte om jag ska bli glad eller ledsen.
Glad kan jag ju bli om jag var så trevlig att jag är värd att minnas.
Annars måste jag ju skämmas.

Jag kan faktiskt inte avgöra om vi,
när vi "bodde" på Lindahls,
var skitjobbiga.
Jag minns det som om vi var mycket trevliga.
För vi tyckte nämligen mycket om personalen
(nästan alla).

I alla fall.
Janne har gått
(Han har nämligen ett liv)
Men jag blev kvar.
Kan liksom inte bara resa mig och gå.
Det är så sanslöst mysigt här.

Jag inser nu hur mycket lite nattsömn gör för mig.
Jag orkar träffa folk.
Jag orkar boka in saker i kalendern.
Hjärnan fungerar igen.
Lite halvdant kanske men dock....

Medan jag suttit här har jag bokat in två saker i kalendern i nästa vecka.
Det är ju revolutionerande!
Och då ska jag ändå börja jobba på onsdag.
Hmm, jag kanske ska sätta streck i debatten där.
Ja, för nästa vecka i alla fall.

kram
ingla