ingla

Vissa saker är lite lättare att glömma.
Och tills nu hade jag faktiskt glömt en viktig sak.
Men jag kom ihåg det...
Så nu känns det bättre.

Idag har jag möte med FK och chef.
Vi ska styra upp hur jag ska börja jobba.
Som jag redan nämnt fick jag tyvärr byta kontakt på FK.
Snacka om olägligt.
Det är ju nu jag vill ha någon som känner mig,
som vet vem jag är och hur jag fungerar.

Till det ska min chef ha med sig en rehab-konsult.
Vad en sådan gör har jag inte riktigt fattat, för svaret
"hon kan mycket om vad man kan göra efter en lång sjukskrivning"
tycker jag inte var särskilt uttömmande.
Jag vet ju vad jag vill,
jag vill börja jobba.

Jag ser henne bara som ännu en människa
som inte känner mig men som uppenbarligen får vara med och påverka.
Och antagligen måste jag dra min historia för henne.

Jag är trött på att dra min historia för folk som inte vet
men som plötsligt blir beslutande i mitt liv.
Jag ska ju som sagt till en ny avdelning på Onkologen nu...

Undrar lite trött om jag har några rättigheter
eller om det bara är skyldigheter som radas upp.
Är det min skyldighet att berätta
för en helt främmande rehab-konsult
om mig och mitt.
Har hon tystnadsplikt?

Ja, de som känner mig vet ju att det egentligen är trams.
Jag har inga problem med att berätta.
Annat än att jag känner mig trött på systemet.
Och eftersom jag gör det kommer några principiella frågor uppdykande.

Delresultatet av detta var
att jag blir rastlös och känner mig olustig inför mötet.

Men så slog det mig....
Ja, sedan mindes jag:
Jag har för fasiken klarat av cancer
Nog sjutton fixar jag då ett möte med folk som eventuellt inte fattar....

Pffff
Detta blir en fis i rymden
För jag har nämligen haft cancer...

kram
ingla