ingla

Idag
(du ska antagligen läsa igår)
plågade jag upp min trasiga kropp
i svinottan
för att ta mig till jobbet.

Det kostar.
Att jobba,
träffa folk,
tänka
och konflikta
kostar på ordentligt.

Långt innan lunch skrek lederna att jag var dum.
Dum, dum, dum.
Högre och högre skrek de.

Och mitt mantra har hela tiden varit
"i morgon har jag sovmorgon,
i morgon har jag sovmorgon"

Så just nu sitter jag här
och plågar min kropp
så länge jag någonsin orkar.

För jag ska minsann njuta av min sovmorgon i morgon.
Och är jag vaken riktigt riktigt länge,
kanske jag möjligtvis vaknar senare än 06.15.

kram
ingla

Och föresten kan alla rehab-konsulter
som tycker att det bästa är
att liksom jobba två timmar varje dag
hoppa från närmaste fjälltopp - pucko.