ingla

Ja, hur folk utan en Kurator-Ulla gör
när de sitter fast mellan FK - Chef - sjukdom
det fattar inte jag.
Nä, det gör jag banne mig inte.

Samtidigt vet jag ju att jag gör bättre ifrån mig.
Jag vet att jag hanterar en del situationer bra mycket bättre nu EC än FC.
Det handlar ju om prioriteringar så klart.
Men att lära gamla hundar sitta är baske mig inte det enklaste.
Särskilt inte när man liksom ska lära det på sig själv...

Då var det minsann lättare att få kläm på stavgång.

Jaja....
(Vad är väl en bal på slottet, Monica?)

Igår sökte min unge till universitetet.
Hon sprang runt och var lite ställd av det.
Hon tittade på mig med rynkad panna och sa att det kändes lite vuxet,
och därför konstigt.

Ja tjena!!!
Hur tror hon då att det känns att ha en lite vuxen dotter??!!
Det har hon minsann inte tänkt på denna självupptagna tonåring...
;-)

Nä, sanningsenligt så känns det inte så mycket faktiskt.
Bara naturligt.
Jag ser det ju som att
när nu hon kliver in i ett nytt liv,
så gör ju jag det oxå.
Och det är spännande och kul.

Nja, efter en canceromgång kanske man
inte behöver så mycket mer spännande...
men kul är ju alltid
ehh roligt.

Nähe,
nu ska jag ta itu med dagen.
Efter att ha sovit bort 80% av de senaste fem dagarna
har jag dagen fullspäckad:
Först ska jag träffa världens bästa Ulla
och sedan världens bästa JJ.

Ska nämligen igen fika med en av mina gamla elever.
Och det ska jag minsann tala om:
att om man inte blir pigg och glad över
att gamla fröken fortfarande
har en liten plats i livet för en kille som går i åttan.....
Ja, då kan man omöjligt bli pigg och glad.

Hoppas att din påskhelg har varit precis så som du önskade,
hmm eller snarare precis så som du behövde,
så att du känner att du orkar ta itu med världen igen.

kram
ingla