ingla

Just nu sitter jag vi köksbordet och inser att det är för mycket.
Jo, det är det.

Mitt arma lilla huvud har inte plats med 50% jobb,
inte min själ heller.

Insikten kom över mig nyss
då jag insåg att jag var tvungen att tacka nej
till en underbar inbjudan.

En inbjudan till att bara vara,
umgås,
äta,
och prata om allt och inget.

Men det var ju tvunget att skrivas in i kalendern.
Och skrivs det in i kalendern
måste det ju in i mitt huvud.

Och där får det inte plats!
Där får det inte plats.

I skrivande stund kommer även insikten
att jag faktiskt - på allvar -
slogs av tanken att ställa in min tid hos Ulla Kurator idag.
Ja, för att få livet att gå ihop.

Men hallå!!
Mina stunder med henne är ju en av anledningarna till att jag överlever!!!!


Hmm
Jag undrar jag vad man gör åt detta??

Ja, det har jag i alla fall inte tid att grunna över nu.

kram
ingla